Begravningsplatsens tågvagnar
Under vårens olika möten, träffar och konferenser för kyrkogårdsfrågor är det en fråga som ständigt har återkommit: den levande begravningsplatsen. Frågan är långt ifrån ny, men uppenbart påtaglig just nu. Hur gör man kyrkogårdar och begravningsplatser till livfulla och trivsamma platser för besökare utan att tumma på respekten för de döda?
För kyrkogårdar och begravningsplatser är ju även till för de levande och varför då inte också göra dem till levande platser? Givetvis måste stillheten finnas kvar och det är långt ifrån alla begravningsplatser som lämpar sig för exempelvis caféverksamhet.
Tysthet och stillhet ställs mot liv och rörelse, olika behov och önskemål ska uppfyllas inom samma område. Steget är då inte långt till att likna begravningsplatsen vid ett tåg. En metafor som tydligt visar vårt samhälle i miniatyr med de olika behov och önskemål som finns hos människor.
Gemensamt syfte
Tåget har ett antal vagnar som alla tjänar samma syfte; att transportera människor, men vagnarna är utformade olika så att de kan uppfylla olika önskemål. De flesta platserna är ”standardplatser”, men det finns också ett fåtal platser med lite högre standard, det finns en tyst kupé, det finns en cafévagn, det finns platser där det är tillåtet att ta med husdjur och ibland finns det en familjevagn. Vidare är tåget är anpassat för funktionshindrade, viktig information finns tillgänglig på fler språk än svenska och det finns tillgång till WiFi. Med på resan finns tågvärdar som förutom att kontrollera färdbevis även hjälper resenärerna att hitta rätt.
Olika utformning
Är det inte så en begravningsplats borde fungera? Syftet är att erbjuda gravplatser och dessa gravplatser är utformade olika så att de kan uppfylla olika önskemål. Det finns tysta avdelningar för dem som söker ro och stillhet, det finns platser för familjer där barn kan röra sig och låta, klättra och skratta, det finns ett café så att man kan ta en fika till minne av en saknad vän, för att fylla på energi eller bara för fikandets skull. På en del av begravningsplatsen kanske det är möjligt att ta med sig en trofast fyrbent vän, även i graven. Tågvärdarna här består av skötselpersonal som förutom att hålla platsen i ordning även kan hjälpa besökarna att hitta rätt på olika sätt. Förutom en hög tillgänglighetsanpassning finns det självklart tillgång till fritt WiFi på begravningsplatsen, på så vis kan man tillhandahålla information om platsen och dess sevärdheter, öppettider och dylikt, något som också höjer tillgänglighetsnivån.
Så var det det här med första och andra klass, kanske ett känsligt ämne men det går ju inte att sticka under stol med att vissa gravar är pampigare än andra. Det så kallade allmänna varvet, där medellösa tilldelades gravplatser på rad, är liksom tredje klass borttaget.
Till skillnad från tåget finns dock begravningsverksamheten tillgänglig i hela landet, även på glesbygden och den kör i alla väder.
Helene Båtshake
Koordinator Kyrkogård
Torgets roll i den samtida staden
Vad ger ett framgångsrikt torg? Noggrann programmering eller det oprogrammerade? Caroline Dahl ställer frågorna, samtidigt som hon lyfter fram vikten av medborgares rätt till medskapande i stadsutvecklingsprocesser.
Sökandet är behållningen
Helene Båtshake åker till Paris för att besöka döda storheters gravar. På köpet får hon gemenskap, mystik och en meditativ vandring. Mitt i staden ett andningshål. >>
Stadsodling och bygglek ifrågasätter rådande ordning
Titti Olsson har varit på konferensen Nordic Adventure – Connecting Children with Nature och imponerats av Danmarks politikers inställning till barns lek utomhus, och saknar dess motsvarighet i Sverige. >>
Paris på rollistan
Titti Olsson har varit på Archfilmfestival i Lund och upplevt filmer hon sett tidigare på ett nyss vis. Festivalen visar hur konsten öppnar för nya förståelser av städer och de människor som tillsammans skapar stadsliv. >>
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Människan uppstår i leken
Titti Olsson gläds åt utbildningsminister Jan Björklunds uttalande om lagstiftning om obligatorisk skolgård, eftersom skolgården är en förutsättning för den livsviktiga leken som lär oss att vara kreativa.
Begravningsplatsens tågvagnar
Helene Båtshake funderar kring levande begravningsplatser och ser användbara kvaliteter hos ett tåg: Alla vagnar har samma syfte men kan ändå uppfylla olika önskemål.
Den tillfälliga platsens rika kvaliteter
Titti Olsson besökte en förskolegård helt utan prefabricerade lekredskap och såg kvaliteter som ofta saknas på platser för lek.
Kul kultur på torg
Det är schlageryra i Malmö. Göran Nilsson riktar blicken mot stadens torg och publika platser och tänker på en annan stad som nästa år kommer att vara i europeiskt fokus – Umeå är då Europas Kulturhuvudstad.
Att värdera träd
Rapporten Ekonomisk värdering av urbana träd – Alnarpsmodellen har kommit ut. Göran Nilsson gläds över modellen som kommer att fungera både vid byggprocesser och i juridiska konflikter.