movium.slu.se

Hur tillvaratas barns intressen och synpunkter från planering till genomförande?

Tidskriften Stad
STAD 2

I Stockholm får inte barnen plats

Publicerad 23 september 2013

I Stockholms län föds idag tjugofem procent av alla landets barn. En stor del av dem kommer att växa upp i Stockholms stad. Men i Stockholm hör barnen till den grupp som drar det kortaste strået i kampen om utrymme. Det är nämligen barnens friytor som försvinner när gårdsytor krymper, parkmark bebyggs och förskolors och skolors utemiljöer ses som underordnade funktioner i staden.

 

Politiker och tjänstemän verkar – rent teoretiskt – eniga om att barn behöver röra på sig för att må bra. Men när kampen står om marken väger barns behov i realiteten lätt. Argumenten tryter, barnkonventionen till trots. Och trots att rapport efter rapport visar klara band mellan fungerande utomhusmiljöer och barns välbefinnande.

 

I Stockholms län föds idag tjugofem procent av alla landets barn, en stor del av dem kommer att växa upp i Stockholms stad. Skolor och förskolor behövs. Men varken statliga eller kommunala skolmyndigheter lägger någon större vikt vid utomhusmiljön. Ingen ifrågasätter egentligen de positiva samband mellan miljöfaktorer och hälso- och utvecklingsaspekter som många studier visar. Men när det blir skarpt läge händer det att argumentationen ställs på huvudet:

 

– Vi har inte hittat någon forskning som säger att det är skadligt för barn med små gårdar, säger Abit Dundar, folkpartist och ordförande i Hägersten- Liljeholmens stadsdelsnämnd, en stadsdel strax utanför innerstaden med stor nyproduktion av bostäder.

 

Väckte uppmärksamhet

 

Abit Dundar väckte uppmärksamhet när han under våren offentligt uttalade kritik över den offentliga miljön Årstadal; det kulturella utbudet är för dåligt, det saknas bibliotek och idrottsanläggning. Utemiljön som var tänkt att tillfredsställa vuxna räcker inte till för områdets barn.

 

På frågan om det vore önskvärt med mer konkreta riktlinjer för planering av förskolors och skolors utemiljöer har Abit Dundar inget svar. Att ställa specifika krav på yta eller utformning av gårdarna ser han inte som realistiskt i en existerande – och växande – storstadsmiljö.

 

– Visst önskar jag att det fanns stora gårdar till alla verksamheter. Men människor vill bo i områden där det inte finns någon mark över, säger Abit Dundar, som tycker det fungerar bra för förskolorna i stadsdelen att utnyttja parker och andra naturområden.

 

Studerar sambanden

 

I studier som SCAMPER och Kidscape har relationen mellan förskole- och skolgårdars utformning och barns rörlighet, samt utsatthet för solens strålning, undersökts av forskare från bland andra Karolinska Institutet och SLU. Studierna visar att det finns tydliga samband mellan barnens rörlighet och utformningen av förskolors gårdsmiljöer, till exempel förekomsten av vegetation och kuperad terräng. Men hur ser det ut när det gäller skolbarn? Finns det studier som bekräftar det man idag kan höra bland erfarna lärare: att det idag är fler barn som skadar sig på utflykter, och att fler barn inte verkar kunna kontrollera sina kroppar. Eller finns det studier som kan avfärda det hela som isolerade

händelser?

 

– Det är klart att möjligheten till fysisk aktivitet under skoldagen påverkar hälsan, säger Peter Pagels, doktorand i Folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet och med en bakgrund som lärare i såväl grundskola som på lärarutbildning i ämnena idrott och biologi.

 

Barn går i skolan tolv år av sitt liv, egentligen tretton då sexårsverksamheten blir allt mer skollik. Och de är i skolan sex till åtta timmar om dagen under dessa år är lång tid i en växande människas liv. Peter Pagels deltar i andra delen av forskningsprojektet Kidscape, Kidscape II, där elever i årskurs två, fem och åtta i fyra olika skolgårdsmiljöer studeras.

 

Stark benstomme

 

Solens UVA-strålar kan vara skadligt brännande, däremot är UVB nödvändigt för D-vitaminproduktionen, som i sin tur är nödvändig för att bygga en stark benstomme. Trädens och buskarnas grönska skapar perfekta förhållanden för detta, lövverken stoppar det skadliga UVA-, men silar igenom det önskvärda UVB-ljuset. Det krävs också fysisk aktivitet i samband med vitaminproduktionen för att få önskad effekt på skelettet. Och allra bäst är det med rusningarna – när barnen snabbt växlar upp till ett högre tempo. Peter Pagels betonar hur viktig intensiteten i rörelsen är och hur intensitet påverkas positivt av en terräng med både mot- och medlut.

 

Under hösten 2013 hoppas Peter Pagels ha ett par vetenskapliga artiklar klara för publicering, men redan innan allt material är analyserat syns vissa mönster: barnen rör sig mer på de stora skolgårdarna än på de små. Bäst är det där det finns många olika slags miljöer så att eleverna själva kan välja utifrån aktivitet. Han har noterat hur uppskattade även små dungar och buskage är, och hur väl löst material utnyttjas. Fasta lekredskap ger inte motsvarande ökning av fysisk aktivitet som de miljöer där barnen själva styr över materialet. Tyvärr har han mött skolledare som tycker att vissa av dessa välfungerande naturmiljöer borde ersättas med multibanor eller andra prefabricerade redskap.

 

Kidscape söker samband mellan gårdsmiljöer, fysisk aktivitet och hälsa. Men ingen har studerat hur barnen påverkas där ytorna är ytterst begränsade eller helt saknas.

 

– Kanske är det dags nu, funderar Peter Pagels.

 

Företräder barn

 

Matilda Sabel är landskapsarkitekt på trafikkontoret i Stockholm. Hon tar del av remisser angående byggprojekt som påverkar parkmark, till exempel de tillfälliga bygglov som söks för baracker – paviljonger på officiellt språk – för skol- och förskoleverksamhet som inte ryms i de permanenta lokalerna. Och de är många, också i helt nya bostadsområden. Hennes erfarenhet är att landskapsarkitekter oftare företräder barns intressen när det gäller utemiljö än andra planerare. Enligt henne beror det också på vilka personer som ingår i ett projekt om frågorna kring barns utemiljö ska få någon tyngd.

 

– Det kan till och med vara så att hanteringen påverkas om handläggarna har egna småbarn eller ej, säger hon.

 

Det finns inga riktlinjer inom staden för hur frågor som gäller barns utemiljö vid skolor och förskolor ska hanteras. Matilda Sabel berättar att barnkonsekvensutredningar (BKA) gjorts inför flera byggprojekt, men ingen tar det fulla ansvaret för att bevaka vad som händer med resultaten genom hela processen. Ofta tas externa konsulter in för att göra utredningarna, vilket medför att det inte byggs upp en kompetens inom kommunens egna organisationer.

 

Matilda Sabel har tillsammans med tjänstemän från bland annat stadsbyggnadskontoret, exploateringskontoret och miljöförvaltningen bildat nätverket Staden i ögonhöjd för att slå broar mellan olika förvaltningar med planeringsuppgifter, och för att försöka skapa en plattform för ett internt kunskapsbyggande. Dessutom har trafikkontoret och exploateringskontoret bjudit in företrädare från stadsdelsförvaltningarna till informationsmöten kring förutsättningar för bra utemiljöer vid förskolor.

 

– Ingen vill bygga en stad som är dålig för barn, påpekar Matilda Sabel, men ändå väger frågan om tillgängliga och användbara friytor för barn i slutändan lätt – trots referenser till barnkonventionen.

 

Hälsorelaterade frågor

 

Miljöförvaltningen är den instans som ansvarar för hälsorelaterade frågor när det gäller fysisk planering. Ulrika Kvartoft Kruså är handläggare på plan- och hälsoskyddsavdelningen, och med i nätverket. Hennes kollegor på hälsoskyddsavdelningen utövar den tillsyn av förskolor och skolor som krävs för att verksamheten ska få lov att bedrivas, främst gäller inspektionerna inomhusmiljön.

 

Men frågan om att mer aktivt inkludera barnens utemiljö i bedömningarna har diskuterats under en tid, och nu pågår arbetet med att formulera ett internt PM för vilka krav, respektive rekommendationer, miljöförvaltningen bör framföra vid plan- och bygglovsskeden, samt vid tillsyn.

 

– Det börjar komma så många dåliga utemiljöer att vi måste hitta riktlinjer för gårdarna, säger Ulrika Kvartoft Kruså.

 

Precis som Matilda Sabel efterfrågar hon riktlinjer att luta sig mot, även om hon i dagsläget inte vet hur dessa bör formuleras.

 

För att bevilja tillstånd för en skol- eller förskoleverksamhet kan Miljöförvaltningen kräva att en verksamhetsanordnare redovisar hur barnens behov av utevistelse tillgodoses om den egna gården är undermålig. Skolan eller förskolan kan hänvisa till näraliggande park, och att barnen därmed erbjuds en utemiljö som bidrar till att de kan leka och vara fysiskt aktiva.

 

Räcker inte

 

Ulrika Kvartoft Kruså menar att detta inte räcker. Många parker är redan utnyttjade till bristningsgränsen och tål inte att ytterligare barngrupper tillkommer. Slitaget är hårt och andra innevånare, till exempel äldre, sätts på undantag. Hon efterlyser en bättre kartering av hur förskolor och skolor faktiskt använder annan mark, och vad detta får för konsekvenser.

 

– Och att ens börja fundera på att förlägga verksamheter till tak i nybyggnadsprojekt är helt fel väg att gå. Där kan man aldrig skapa de miljöer som bör eftersträvas. I ett tidigt planskede finns det faktiskt möjlighet att styra placeringen av skolor och förskolor, säger hon.

 

Att döma av det som byggts under de senaste decennierna, det som är under färdigställande, och det som planeras för den närmaste framtiden, är det svårt att se att det kommer bli mer ytor avsatta för barn utomhus. Ulrika Kvartoft Kruså tror att det krävs politiker som gör barns behov av utemiljö till en profilfråga för att få en märkbar förändring, och som tar steget från att i svepande drag hänvisa till barnkonventionen till att våga avsätta mark. Lämplig mark.

  

Faktaruta

Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att utveckla och förmedla kunskap för bättre hälsa. I rapporten Barn och unga 2013 – utveckling av faktorer som påverkar hälsan och genomförda åtgärder redovisas hälsoläget utifrån ett antal definierade målområden under sammanfattande rubriker som ”Goda livsvillkor” och ”Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor”. Den fysiska miljön är underordnad sociala och psykosociala faktorer, men rapporten uppmärksammar vikten av att barn ges möjlighet att vara fysiskt aktiva på skolgårdar, har fungerande skolväg och tillgång till grönområden. Antalet överviktiga barn ökar trots att man ser en förbättring i kostvanor. Stillasittande hos barn ses som en riskfaktor i sig och åtgärder för att uppmuntra till aktivitet efterfrågas.

Text och foto: Anna Lenninger