Bilen försvinner inte ur våra liv. Men vill vi att antalet bilar i staden ska sjunka måste vi fatta beslut som gör att det blir så också, skriver Christer Ljungberg, vd för och en av grundarna till trafikkonsultföretaget Trivector.

 

Världen över diskuteras idag bilens roll i våra städer. På många håll – även i traditionellt bilvänliga städer i USA – får bilen allt oftare stå tillbaka för andra stadskvaliteter.

Städer konkurrerar idag med varandra om att vara den goda, attraktiva staden. Och som sådan kan man inte ha stora problem med trängsel, buller och avgaser i stadens centrala delar. Där vill vi istället ha plats för mötesplatser för människor, vackra torg, uteserveringar, food trucks et cetera.

Det finns forskare som i dessa sammanhang pratar om att bilen är vår nya cigarett. Det vill säga att precis som man numera inte kan ta upp en cigarett och röka var som helst, kommer man framöver att se på bilen på samma sätt i våra innerstäder.

Bilåkandet per person ökar inte

Samtidigt pågår just nu en utveckling där biltrafiken på nationell nivå ökar så smått igen, efter att under 7–8 år ha stått stilla eller minskat. Utvecklingen tycks liknande i de flesta västländer. Ser vi till bilresandet per invånare så står det dock fortfarande still, eller minskar. Det vill säga ökningen beror på att vi blir fler, men bilåkandet per person ökar inte längre.

Det gamla sambandet som gällde fram till 1990-talet, att när vi blir rikare kör vi mer bil, tycks inte längre vara giltigt. Ungdomar tar körkort senare, och enligt forskningen fungerar det på samma sätt som alkohol: börjar man senare använder man det mindre.

Mer yteffektiva transportmedel

Och i de flesta större städer ökar inte biltrafiken längre, utan minskar eller står stilla. Detta beror på många faktorer, men bland annat på att vi allt mer omfördelar yta från biltrafiken till andra färdmedel. I större städer sker detta inte bara för att göra staden attraktiv, utan ofta för att det är enda sättet att klara trafikens ytkrav när allt fler vill bo i städer. Gång, cykel och kollektivtrafik är helt enkelt många gånger mer yteffektivt än bil.

Så vad händer på sikt i våra städer när bilen inte har samma status och betydelse längre? En del tror att de självkörande bilarna kommer att revitalisera våra städer. När ingen behöver köra själv blir alla bilar en stor bilpool och antalet kan minska drastiskt, menar man. Och eftersom de parkerar sig själv kan de stå tätt, eller utanför centrum, som då får bättre plats till stadslivet.

Jevons paradox

Men det finns lika mycket som pekar på motsatsen, det kan också bli fler bilar. En del forskare menar att den så kallade Jevons paradox gäller även här: när något blir effektivare, använder vi det mer, istället för att minska användningen. Om och när de självkörande bilarna kommer vet vi väldigt lite. Någon större betydelse för planeringen får de knappast före 2050 enligt flera olika bedömningar, om ens då.

Den allra viktigaste frågan när det gäller trafiken är att sluta med prognosstyrning och övergå till målstyrning. Då kan vi sätta mål för vad vi vill med staden, och börja jobba för att nå dem. Så kan staden bli den mötesplats för människor som det var tanken från början. Och möjligheten till viktiga kvaliteter som samarbete och integration ökar då.

Nej, bilen dör inte, men med en fortsatt ökning av antalet bilar i staden finns risk att staden dör, så som vi vill ha den.

Det bästa sättet att förutsäga framtiden är att forma den.

Christer Ljungberg,

VD för och en av grundarna av trafikkonsultföretaget Trivector.

Han arbetar med trafik och stadsutveckling för en hållbar framtid. Läs mer på www.christerljungberg.se.