Tjugofem Stockholmsbaserade landskaps- och arkitektkontor, totalt mer än 900 konsulter, ansåg i sitt remissvar till Boverket att det behövs bindande krav på barns friyta. Kvalitativt formulerade råd till PBL väger för lätt. Ytan utgör grundförutsättningen för kvaliteten, skriver de.

Vi som arbetar med planering för och/eller utformning av barns friytor är oroade av de senaste årens gradvisa normalisering av oacceptabla brister. PBL:s krav åsidosätts, lagtexten är stark men tillämpningen dålig. Det politiska trycket på att bygga bostäder är nu så stort att många kommuner inte har möjlighet att säkra barnens livsmiljö utan bindande riktlinjer.

Många krav som ställs på den fysiska miljön är mätbara, till exempel sopbilens vändradie. Om inga mätbara krav ställs för lekbehoven kan de inte hävda sig när marktillgången är knapp och markpriserna höga. Lekmiljö är, liksom tillgänglighet, ett behov som inte kommer tillgodoses utan samhällskrav.

Pedagoger, förvaltare och projektörer arbetar för att uppnå en god skolgårdsmiljö. Men när de kommer till tals är arealtillgången redan beslutad. Tidiga planeringsskeden är avgörande, genom kvantitativa krav skapas även incitament för ökad kunskap i planeringen.

Det räcker inte med vagt formulerade råd, det är inte starkt nog. Vi förespråkar att Boverket nu även inför föreskrifter med arealkrav. Flera olika kravnivåer kan anges, t.ex. 40 m2 (yngre barn), 30 m2 (normal stadsbygd), 20 m2 (tät stadsbygd), vilket bör utredas vidare, ett allmänt råd räcker.

Vi menar att de invändningar mot arealkrav vi möter inte håller. Kvaliteten på skolgården är förstås viktigare än yta/barn men ytan utgör förutsättningen för avgörande funktioner som avskildhet, rörelsebehov, naturlighet och påverkbarhet. Samutnyttjande är bra men löser inte en generell friytebrist och förflyttningar belastar verksamheten.

Det är visserligen inte belagt exakt hur stor yta/barn som krävs men väl underbyggt att arealen är avgörande. I trånga innerstadslägen skapas plats för skolgårdar om krav och beslut finns för detta, annars inte. En invändning kan också vara att ett ställt minimikrav i praktisk tillämpning kan bli maximum, men då situationen är så allvarlig är detta av mindre betydelse.