Sverige är det land som just nu urbaniseras snabbast i hela Europa. Det låter otroligt på ett vis – av Sveriges 290 kommuner minskar antalet invånare i merparten av dem, och många kommuner kämpar för att få människorna att bo kvar.

Vad är det som händer i Sverige, egentligen? Helt klart är det få och mycket koncentrerade områden som utvecklas väldigt mycket. Det beror på flera faktorer – migration, höga födelsetal och att familjer väljer att stanna kvar i stan, inte minst gäller detta Stockholmsregionen.

I vårt förra nummer skärskådade vi begreppet ”stad”. I det här numret av STAD har vi valt att ställa ett antal frågor om själva samhällsplaneringen.

Fungerar den som vi, planerare och medborgare, vill? Vad fungerar bra och vad fungerar sämre eller inte alls? Har planerare rätt verktyg? Vilken kritik finns det emot planeringsmodellerna? Hur söker man alternativ? En konstant föränderlig värld, konstaterar vi i det här numret, ställer naturligtvis nya krav på planering.

Planering behövs

Få kritiker ifrågasätter själva behovet av planering, däremot ifrågasätts idag utgångspunkterna för planeringen, och vad resultatet blir.

Fortfarande planeras våra städer för att vara funktionsseparerade. Det är lättare att sälja byggrätter på det sättet, javisst, och kanske mer rationellt, men vad är det som säger att stadsutveckling ska begränsas till planeringen och dess verktyg? Varför inte först skapa en medveten, gemensam vision som går bortom enskilda projekt och sedan avgöra vilka verktyg och aktiviteter som är mest verkningsfulla? Det skulle ge en samhällsplanering som sträcker sig långt utanför plan- och bygglagens råmärken och som också skulle kräva ett verkligt integrerande arbetssätt. Maktstrukturer skulle nog komma att ifrågasättas och nya aktörer kanske bli mer uppriktigt delaktiga.

Förutsätter vision

En dynamisk stadsutveckling förutsätter ju en vision, som uttrycker vilken stadsplanering som ska tillämpas för att uppnå målet. Detta måste ske både på nationell nivå och på lokal nivå. Men hur? Är det kanske rent av dags att ge uttrycket ”planering” en ny innebörd, och vilken roll har i så fall planeraren?

Redaktionen har sökt upp planerare, diskuterat begreppet och frågat dem hur de ser på sina möjligheter att påverka stadsbyggnaden och samhällsplaneringen inom ramen för sitt yrke. Några färdiga svar har vi inte, men intressanta funderingar och nya frågor kring ett ämne, som ju på ett eller annat sätt, och i olika hög grad, angår varenda en av oss invånare i detta land som urbaniseras snabbast i hela Europa.