Det rivs för lite idag och framför allt rivs fel byggnader. Våga riva mer i stadskärnan, uppmanar Lotta Lindstam, stadsbyggnadsdirektör i Västerås.

Det kan vara svårt att i omvandlingsområden bevara äldre industribyggnader som saknar kulturhistorisk klassning. Dessa byggnader skulle kunna ge stora mervärden genom att bryta den monokultur både i gestaltning och i annan användning som så lätt uppstår med vårt rationella stadsbyggande. En annan form av felaktig rivning, som jag ser det, är iordningställandet av ny exploateringsmark, framförallt verksamhetsområden, där kullar, berg, träd och annan vegetation jämnas med marken. Små naturområden i nya exploateringsområden skulle kunna bli värdefulla oaser.

Men var ska vi riva? Framförallt ska vi våga riva i våra stadskärnor. I de flesta städer finns någon ”köplada”, som exempelvis gamla Tempo, Epa eller Domus. Kommersen går bra och köpladorna fräschas upp. Istället skulle köpladorna kunna rivas och ersättas med ett modernt stadsmässigt hus; en ny byggnad från 2000-talet som blir framtidens kulturbyggnad. För visst kan vi även idag bygga hus med kvalité och gestaltning värd att bevara för framtiden?

Ekonomiska värden

När jag arbetade som stadsarkitekt i Södertälje ville jag riva den så kallade McDonalds-byggnaden vid Maren. Men byggnaden var nyligen renoverad, det fanns för stora inbyggda ekonomiska värden och redan tecknade långa hyreskontrakt. Innan ombyggnaden genomfördes hade det sett förskräckligt ut och det hade efter ombyggnad blivit bättre. Men inte bra.

Nu när jag arbetar som stadsbyggnadsdirektör i Västerås, önskade jag riva en central shoppinggalleria, ”Sigmahuset”. Jag hade flera kontakter med ägarna i London. Men de vågade inte satsa på rivning och nybyggnation – trots utökad byggrätt som lockmedel. De såg sig inte som långsiktiga ägare. Nu är gallerian ombyggd. Den har blivit mycket bättre. Men inte bra.

Bygga vackert

Vågar vi tro att vi idag kan bygga vackert? I så fall skulle vi kunna försköna många städer. Det finns flera mediokra byggnader som skulle kunna ersättas med en vacker byggnad från 2000-talet. Själv kan jag peka på ett antal platser i Västerås.

Vad är det då som hindrar rivningar i våra städer? Kortsiktiga ägare med korta ekonomiska perspektiv. Gemene mans rädsla för rivningar. Minnet av och resterna efter den stora rivningsvågen på 50-, 60- och 70-talen, där många värdefulla och karaktärsfulla byggnader försvann.

Vågar vi tro på att vi kan bygga vackert nytt? Vågar vi tro att det som kommer ska ge mervärde? Ett bygge får varken ta tid eller kosta. Exploateringen ska hela tiden öka. Tidsperspektivet är så kort. Få nya parker tillskapas. Vi skriver inte om kommande generationer, även om det nämns i PBL:s portalparagraf, i våra detaljplaner idag på det sätt som var vanligt i äldre stadsplaner. I en gammal stadsplan för söder i Växjö står det till exempel att träd ska planteras till glädje för kommande generation.

Vi kan inte fortsätta förädla det som aldrig kan bli bra! Vi kan bygga bra även idag. Och vi kan tillskapa nya gröna oaser! Riv mer, riv rätt och bygg nytt av högsta kvalité för framtiden i våra städer!

LOTTA LINDSTAM

Stadsbyggnadsdirektör i Västerås och ledamot av Tankesmedjan Moviums ledningsråd.