Sväljer vi kameler och silar mygg? Anna Lenninger undrar medan hon sorterar plast.

Jag kan inte undvika att fundera över om jag är en nyttig idiot när jag pressar in ännu fler tömda plastförpackningar i den så gott som alltid överfyllda återvinningscontainern i mitt lilla centrum. Häromkring är invånarna duktigare på att sortera än vad förpackningsindustrins företag TFI kan transportera bort skräpet utom synhåll för oss. Plast, papper och metallfolie sprids med vinden i gatan. Det ser inte trevligt ut.

Den som fått fönsterplats på tåget kan vid vissa stationer se hårt sammanpressade balar med plast på sin färd mellan uppsamlingscontainern och – ja vart då? Kanske för att ge energi till en cementfabrik på Gotland eller brinna upp på en illegal soptipp i Lettland. Liksom produktionen av förpackningar är återvinningen ett kommersiellt drivet system och hittar uppenbarligen inte alltid ”rätt” köpare för det som samlas in.

Är all denna plast en absurd förlängning av strävan efter att hantera och transportera livsmedel på ett hygieniskt vis, och som efterhand blivit till en marknad så god som någon? Vem ska kunna rå på detta trassel till system som löper över land och hav, mellan företag, konsumenter, lagrum och regelverk? Som förr eller senare ger avtryck i fågel, fisk och allt där emellan? STAD är själv en del av systemet – vi distribueras av kommersiella skäl förpackade i plast.

Företrädare för FN-organet United Nations Development Programme (UNDP) är sprudlande glada när de informerar om de globala målen 2030:

Världens ledare har förbundit sig till 17 globala mål för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030. Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter i världen. Att lösa klimatkrisen. Att främja fred och rättvisa. Genom de globala målen för hållbar utveckling kan det här uppnås. I alla länder. För alla människor. Om målen ska fungera måste alla känna till dem: BERÄTTA FÖR ALLA!

UNDP:s hemsida ger oss enskilda medborgare tips så att vi kan dra vårt strå till stacken. Under delmålet ”Hållbara städer och samhällen” uppmuntras vi att promenera, cykla, åka kollektivt och vårda bilen. Plus att skaffa oss kunskap om vad som bör göras i händelse av naturkatastrof. Inga förslag ges för andra delar av mål 11 som ökad tillgång till goda och billiga bostäder, för inkluderande och hållbar urbanisering, eller för skydd för natur- och kulturarv.

Representanter för forskningsmiljöer, ideella organisationer och handläggare inom stat och kommun applåderar överstatliga konferenser och agendor som ska sätta viktiga samhällsfrågor i strålkastarljuset. Frågorna diskuteras och resurser avsätts. Förhoppningsvis ägnar sig många åt att formulera relevanta frågeställningar och att söka kloka lösningar. Ändå kvarstår känslan av att vi fokuserar symptom snarare än förmår närma oss problemens kärna. Eller kärnor, för frågeställningarna som adresseras är komplexa.

FN:s konventioner om mänskliga rättigheter antogs 1948. Fortfarande följer de allra viktigaste och ännu olösta frågorna om hållbarhet med i de globala agendorna: de om fred, rättvisa, jämlikhet och fattigdomsbekämpning.