movium.slu.se

Emil Pull. Foto: Kolbjörn Guwallius

Tidskriften Stad
STAD 13 – Debatt

Nytt är inte alltid bättre

Publicerad 30 maj 2016

Hem och bostad är inte en vara vilken som helst. Hem är – eller bör vara – en grundläggande rättighet som fyller en uppsjö livsnödvändiga funktioner för såväl samhälle som individ. Hanterar man däremot bostäder som en vanlig handelsvara, uppstår en rad märkliga och skrämmande effekter. Det är vad vi nu ser på hyresmarknaden. Kostnaderna för de renoveringar som hunnit utföras i de så kallade miljonprogramsområdena har i hög utsträckning belastat de boende.

 

Eftersom hyresrättsinnehavare under lång tid sett sina boendekostnader öka i förhållande till disponibel inkomst (för andra upplåtelseformer är det tvärt om), blir de nya kostnaderna ohållbara. De tvingas att flytta. På sätt och vis kan man tala om att de blir renovräkta (vräkta genom renovering). En process som flertalet studier, inklusive mina egna, visar är mycket traumatisk för individen. Äldre hotas dö i förtid. Yngre ser sina framtidsplaner grusas. Många påverkas såväl psykiskt som fysiskt med ökade stressnivåer som i sin tur leder till krämpor, depressioner och arbetsoförmåga.

 

Utan standardhöjning

Renoveringarna syftar inte nödvändigtvis till ökad standard. Nytt är inte alltid bättre. Gamla robusta kök slängs ut till förmån för plastiga lösningar och billigast möjliga standard. Tillsammans med andra bostadspolitiska lösningar, som Attefallshus och nedskärningar i bygglagen, ser vi för första gången i Sveriges historia att stora delar av vår befolkning tvingas bo sämre, snarare än bättre.

 

Vart de som inte har råd att bo kvar ska ta vägen när det sista miljonprogramsområdet är renoverat, när den sista kronan vinst har kramats ut ur de boende, det är det sällsamt tyst om. Liksom vilken typ av städer vi kommer att ha när invånare av lägre betalningsförmåga stöts längre och längre ut i periferin för att till slut tvingas bort från vissa städer helt.

 

Orsakar bortträngning

Centrumrivningar, miljonprogram liksom de turn-around-projekt som genomfördes på 1980- och 90-talet för att bromsa utflyttningen från miljonprogramsområdena, hade alla sina fram- och baksidor. Även de orsakade bortträngning av boende. De byggde in segregation i det fysiska rummet och var i somliga fall arkitektoniskt och estetiskt problematiska. Men de var också ideologiskt och politiskt drivna projekt och syftade bland annat till att lyfta samhället framåt och uppåt. Inte bara för dem som hade råd, utan med en grundtanke om att bostad och hem måste komma först – att det är endast utifrån den trygghet som ett hem ger som vi kan utveckla samhället.

 

Vi ser just nu hur en marknads- och vinstlogik gör våld på hyresrättsinnehavare landet över. Istället för att lära av historien verkar vi återupprepa våra värsta synder, och dessutom verkar vi ha gett upp idén om att en bättre framtid är möjlig.

EMIL PULL
Doktorand vid Urbana studier, Malmö högskola, samt Department of Environmental, Social and Spatial Change vid Roskilde universitet.

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.