Assistens Kirkegård i Köpenhamn är stadsdelspark och begravningsplats. Här hålls barnkalas och picknick. Nu har en del blivit trafikområde när metron bygger ut.

Att stiga in på Assistens Kirkegård i stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn påminner lite om den behagliga känslan av att falla – som att falla i sömn. Från den intensivt påträngande Nørrebrogade med omgivande kompakta bebyggelse i Köpenhamns mest tätbefolkade stadsdel, kommer man in på en plats som är ett skyddat kulturhistoriskt minnesmärke, aktiv begravningsplats och rekreativ park – samtidigt. Sorlet från skolbarn som har rast på en av skolorna i kvarteret fyller rymden. En hund lufsar förbi, fri från det koppel han enligt föreskrift borde vara fast i. Två arbetskamrater söker upp en lagom solig bänk för att äta sina smørrebrød. Några elever i färd med att lösa en skoluppgift står tagna vid ett nyfött barns grav. Kyrkogården är en del av vardagen på Nørrebro men samtidigt högst speciell. Här samsas livet med dödens stillhet.

Saknades plats

På Assistens Kirkegård har de levande begravt sina döda sedan 1760. Golven i och marken vid kyrkorna inne i den befästa staden var fulla till bristningsgränsen. Det fanns helt enkelt inte mer plats och därför anlades en ”assisterande” begravningsplats placerad ute på vad som då var landsbygd. Att besöka gravarna blev tidigt ett populärt utflyktsmål, särskilt för mindre bemedlade Köpenhamnare. – Redan från början tog människor med matsäck och snaps. Det gick att köpa varmt vatten för att brygga te, säger Gitte Lunding, antropolog och verksamhetsledare för Kulturcentret Assistens. År 1806 ansåg myndigheterna att ett förbud mot sång och dans behövdes. Från mitten av 1800-talet och framåt utvidgades Köpenhamn utanför de gamla befästningsverken och Nørrebro växte fram med täta och folkrika bostadskvarter. I slutet av 1800-talet var Assistens Kirkegård, som även den utvidgats, helt omsluten av staden.

Finansiella dignitärer

På kyrkogården ligger förutom vanliga köpenhamnare många av Danmarks finansiella dignitärer, makthavare och kulturpersonligheter begravda – en promenad på Assistens är en promenad genom dansk kulturhistoria. Genom att utgå från de personer vars gravar finns på platsen skildrar museiverksamheten skeenden i dansk historia och samhällsutveckling via utställningar, guidade vandringar, tillhandahållet skolmaterial samt teater- och musikföreställningar som hålls ute på kyrkogården eller i lokaler som tidigare tjänstgjorde som kapell. Vid utvalda gravmonument finns QR-koder kopplade till filmmaterial för den som vill få guidning via mobilen. – En kyrkogård är en symbolladdad plats, konstaterar Gitte Lunding. Det ger begravningsplatsen en speciell betydelse också som rekreativ park. Människor kommer hit med picknickkorgar, vita dukar och grillar. Studenter väljer särskilda platser för att läsa till sin examen. Det hålls barnkalas. Men man spelar inte fotboll.

Studenter och forskare

Till Kulturcentret knyts även studenter och forskare. Gitte Lunding har varit handledare för studenter som utforskat vilken betydelse Assistens Kirkegård har bland Nørrebrobor. Hon kan konstatera att kyrkogården hamnar bland de tre högst rankade platserna i stadsdelen för en majoritet av befolkningen, oavsett ålder och avstånd till kyrkogården. Det symbolladdade, det eftertänksamma, till och med långsamheten är sådant som även unga människor värdesätter. Fastän kyrkogården är fredad har delar tagits i anspråk för att bli stationshus när Köpenhamns Metro bygger ut vid Nørrebro Rundel. Enligt Gitte Lunding blev många i området upprörda när de insåg hur stor del av kyrkogården som fördes över till trafikområde. Kvarlevor efter 4 500 människor har grävts upp och återbegravts på annan plats i något som Gitte Lunding närmast vill kalla massgrav (även om ingen använder det uttrycket här).

Djupare diskussion

– Att symbolladdad kyrkogårdsmark förvandlas till en trafikplats borde blivit föremål för en djupare diskussion – en plats laddad med stillhet och symbolik har övergått till att bli en ”icke-plats”, präglad av snabbhet och trafik, säger Gitte Lunding. Hon tycker att hanteringen av metrostationens placering i förhållande till gravar väl speglar den slags rationalitet som präglar vår tid. Utformningen av en kyrkogård och enskilda gravar är tidsspeglar precis som allt annat vi planerar och formger. Det präglar också val av växter. Genom kyrkogården löper en smal och snörrät dubbelsidig allé av italiensk poppel. De långsträckta träden strävar mot himlen. Gitte Lunding tror att de befintliga träden är tredje generationen av denna relativt kortlivade sort i allén. Assistens Kirkegård var den första begravningsplatsen i Danmark att få en utbildad trädgårdsmästare. Det skedde i samband med att begravningsplatsen utökades år 1805.

Symbol för sorg

Träd med hängande grenar är en symbol för sorg, och de vintergröna för evigheten. Under 1800-talet planterades exotiska arter som en anspelning på paradiset. De som skötte kyrkogårdarna följde noggrant expeditioner till främmande länder för att tidigt kunna plantera träd med ovanligt utseende. Gitte Lunding pekar ut ett gammalt exemplar av ett näsduksträd. I en nyanlagd del står späda prydnadsaplar invid enkelt skyltade askgravar. I ett område finns växter för att locka och gynna fjärilar. Tydligast är bruket av symboler på gravarna. Beroende på tidens idévärld pryds de med symboler sprungna ur gudstro, tankar om döden, efterlevandes sorg eller som minne av den döda medan hon levde. Eller helt utan tecken, som i minneslundens anonyma gräsmark.

Individuell utformning

Gitte Lunding anar en återgång från avskalade askgravar till mer individuellt utformade gravar. Nya gravstenar är inte sällan personligt utformade, särskilt när de rests över en ung människa. Anhöriga och vänner kommer med plasthjärtan, nallebjörnar och souvenirer från olika resor som läggs på graven eller hängs i planteringar. Hon ser en förskjutning från tidigare strävan mot mer permanenta inslag till mer vardagsnära och förgängliga ting. På några gravar växer väldoftande kryddväxter som de sörjande kan plocka av, ta med hem och kanske äta. Kanske är kopplingar till natur, växtlighet och kretslopp ett sätt att närma sig existensiella frågor i ett övervägande välmående och sekulärt samhälle. Men den som önskar stillhet bakom formklippta häckar väljer inte Assistens Kirkegård, säger Gitte Lunding. – Detta är de levandes trädgård, påpekar hon när vi går förbi en ung kvinnas grav där mamman fortfarande efter många år ser till att det brinner ett levande ljus.