Vi bygger tätt idag, det är ingen nyhet för någon. Argumenten som stadsplanerare och politiker brukar använda handlar om att en tät stadsbebyggelse skapar närhet till människor, kultur och näringsliv.

Det är miljövänligt. Vi har inte byggt så tätt på hundra år. Men det blir knappast sådana miljöer av de kvarter som byggs idag, visar studier som gjorts vid SLU. Vi bygger inga blandstäder, uppger Per Berg, professor i uthålligt byggande vid SLU, i en intervju i P1 den 21 april. Husen är höga, breda och står nära varandra. Innergårdarna är små och sommartid skuggas de och blir kyliga och mörka. Samtidigt blir de gröna områdena allt färre, konstaterar professor Berg. Vart ska folk ta vägen med sin kaffekorg, sina barn och sina vänner?

Osund stenstad?

Det låter som om vi håller på att bygga upp den gamla trånga, osunda stenstaden från industrialismens dagar igen. Folks bostäder är sundare och större idag, javisst. Men många gårdar liknar gamla tiders trånga, skuggiga och trista bakgårdar.

Förr var gården ett privat rum, och gatan offentlig. Idag är det tvärtom. Folk upplever inte att gården är privat – man vill inte sitta som i ett tittskåp, som en intervjuad kvinna i radioinslaget säger. Bostadsgårdar byggs ofta idag på ett sätt som skapar en känsla av halvoffentlig miljö. Folk gör allt mer av det som brukar definieras som privat på gatan och i de offentliga rummen istället: joggar, solar, umgås.

Det är naturligtvis positivt. Staden blir levande. Men gatan skapas knappast för människokroppar utan för bilar, och de offentliga rummen krymper. I stadsbyggandet är människan ingen måttstock. Människan, den lilla långsamma varelsen, är underordnad stadens byggnader och vägar. Men staden är inte lika med infrastruktur, staden är inte hus. Staden är detsamma som de människor som finns där, som vill leva och verka i närheten av varandra. Allt det andra är funktioner som ska vara stöttande och underordnade människors önskemål och behov, som ska göra livet lätt att leva.

Närhet förutsättning

Vi vill ha det vi behöver inom räckhåll. Så enkelt är det ju. Närhet är en förutsättning om man i planeringen utgår från människan som måttstock. Men då kan man inte samtidigt reducera de platser som ger utrymmen för kroppens och sinnets rörelser.

Den här gången ger vi kroppen och sinnena utrymme i STAD. Vi svettas, trängs och samsas. Vi dansar och odlar. Välkommen att delta!