Enligt Boverket behöver cirka 700 000 bostäder byggas, varav omkring 75 procent i de tre storstadsregionerna. Innan året är slut är siffran förmodligen ännu högre. För att stimulera kommunerna att planera för fler bostäder tillsatte regeringen i februari 2014 den så kallade Planprocessutredningen. Utredningen har dock inte lyckats föreslå lösningar för att komma kring de mest uppenbara skälen till att det byggs för lite bostäder i Sverige – att det saknas marknadsmässiga förutsättningar. Istället föreslår utredningen bland annat att kommunerna inte längre ska kunna ställa krav på tekniska egenskaper eller utformning i en detaljplan. Hur kunde utredningen hamna så snett?

Främsta hindret

Som underlag till utredningsarbetet har Planprocessutredningen skickat ut en enkät till 155 kommuner i landet. I enkätsvaren framförs att statliga regelverk utgör ett hinder, men här nämns även motstånd från medborgare och grannar, svårigheter att rekrytera kompetent personal, brist på ekonomiska resurser, andra hinder/ restriktioner samt brist på lämplig mark som hinder för planläggning.

Även Boverket konstaterade i Bostadsmarknadsenkät 2015 att det främsta hindret för bostadsbyggandet är att det saknas marknadsmässiga förutsättningar. Därefter anges olika former av statliga regelverk/krav som hinder.

Varken Boverket eller kommunerna nämner bestämmelser kring fasadfärg eller takmaterial som skäl för att detaljplaner inte blivit genomförda. Detta till trots menar utredningen att kommunerna inte ska kunna reglera tekniska egenskaper eller gestaltning i detaljplaner.

Bör förkastas

Utredningen lyckas inte presentera några hållbara argument som stöd för sitt förslag. Förslaget bör därför förkastas i sin helhet – det ger ingen lösning på det grundläggande problemet, det är illa underbyggt, och det finns ingen bedömning av konsekvenserna av ett genomförande.

Om ett sådant förslag ändå ska bli föremål för ett politiskt beslut finns det en del frågor som förtjänar att diskuteras i dagens ljus – ska det allmänna ha något inflytande över den byggda miljöns utformning, eller tror vi att det löser sig på annat sätt? Hur ser vi på balansen mellan olika intressen i planeringen? Hur långt ska äganderätten sträcka sig?

Gemensam utmaning

Bostadsmarknadens aktörer står inför en stor utmaning. Om vi ska klara att leverera långsiktigt hållbara bostäder behöver vi en samlad diskussion kring de värden som samhällsbyggandet ska präglas av och politiskt mod att stå upp för långsiktighet när det skriks som mest efter kortsiktiga lösningar. Det handlar inte om huruvida fasaden ska vara gul eller röd, det handlar om hur vi tillsammans kan skapa goda bostäder för dagens och morgondagens invånare. Jag är övertygad om att kommunerna kan och vill ta sitt ansvar.