De nya urbana agendorna kretsar kring samma stora begrepp som Agenda 21: människor, planeten, välstånd, fred och partnerskap. Harald Klein granskar dokumenten och konstaterar att Sverige ligger långt framme.

Det vi kallar ”de urbana agendorna” är egna dokument eller delar av dem, som alla härstammar från FN:s arbete med miljö och hållbarhet. De mest aktuella för stadsplanering är New Urban Agenda samt mål 11, Hållbara städer och samhällen, i Agenda 2030.

Agenda 2030, även känd som de globala målen för hållbar utveckling, antogs vid FN:s toppmöte för hållbar utveckling 2015. Där slås 17 mål fast som ska vara vägledande fram till 2030. FN:s kommunikationsstrateger har förpackat innehållet snyggare och gjort det webb-vänligare än Agenda 21. Så här lyder anslaget:

De globala målen och Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. De globala målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. 

Vad som tillkommit till Agenda 2030 jämfört med Agenda 21 är inte minst ett större fokus på klimatförändringar, efter att Kyotoprotokollet undertecknades 1997. Fokus på städer har ökat och är nu ett eget mål, mål 11, Hållbara städer och samhällen. Detta beror på att urbaniseringen gått extremt fort de senaste 20 åren.

En fördjupning

New Urban Agenda, NUA, (ej i svensk översättning) är en fördjupning av Agenda 2030, och då särskilt mål 11 om Hållbara städer och samhällen. New Urban Agenda, FN:s 20-årsstrategi för bostäder och hållbar stadsutveckling, togs fram vid Habitat III i Quito i oktober 2016 och godkändes av FN:s generalförsamling i december 2016. Liksom de övriga agendorna är New Urban Agenda en global överenskommelse på frivillig basis.

New Urban Agenda bejakar stadens kraft och lockelse, och alla människors rättigheter i staden. I inledningen står det: I denna exempellösa tid av ökad urbanisering har vi nått en kritisk punkt i förståelsen att städer kan vara källan till lösningar på, snarare än orsaken till, de utmaningar som vår värld står inför idag. Om den är välplanerad och välskött så kan urbaniseringen vara ett kraftfullt verktyg för hållbar utveckling för både utvecklande och utvecklade länder.

Detta är intressant att jämföra med inledningen till kapitel 7 i Agenda 21: I de industrialiserade länderna utsätter städernas konsumtionsmönster det globala ekosystemet för allvarliga påfrestningar samtidigt som bebyggelsen i utvecklingsländerna kräver mer råvaror, energi och ekonomisk utveckling bara för att övervinna grundläggande ekonomiska och sociala problem.

Lång process

New Urban Agenda är resultatet av en tre år lång process som avslutades av 30 000 deltagare i Quito. Processen har varit öppen och kollaborativ och involverade mängder av kompetenser och intressen, och i agendan lyfts såklart delaktighet fram som ett viktigt verktyg i stadsplanering. 

Ambitionen har varit att skapa ett allomfattande dokument om städers utveckling som ska vara så kortfattat som möjligt. Och man kan ana hur experter och organisationer arbetat hårt för att få in långa skrivningar i dokumentet. Ofta har de bara fått peta in sitt viktigaste ord i en av de 175 relativt kortfattade principerna som spänner över allt från finansiella system till ett så konkret råd som att man bör använda blyfri färg. Mängden principer gör den ganska svårpenetrerad, men det blir samtidigt ett bra dokument för att förstå hur komplexa organismer städer är.

Dokumentet känns aktuellt och många buzzwords inom stadsplanering dyker upp, som cirkulär ekonomi, naturbaserade lösningar, urban odling, digitalisering, sociala medier, extremism, innovation, urbana värmeöar och interaktion mellan generationer. Behovet av en väl utbyggd kollektivtrafik och gång- och cykelvägar nämns otaliga gånger. Ingenstans nämns bilen.

Få nyheter

Behövs de nya agendorna? Om man följer med i den svenska planeringsdiskursen är det inte så många nyheter i de urbana agendorna. Sverige är nog ett av de länder som ligger närmast de ideal som framträder i agendornas principer. Men det är inspirerande och viktigt att veta vad man internationellt enats om som framgångsrika strategier för hållbar stadsutveckling, och att ta del av etablerade termer. Dock är det svårt att i sitt dagliga arbete förhålla sig till universell stadsplanering och agendorna innehåller snarare allmängiltiga råd än någon konkret checklista. Men de blir högintressanta ju längre upp i planeringssystemet man kommer – det är ofta viktigt att relatera till den globala dimensionen, exempelvis i en översiktsplan.

Påverka lagstiftningen

Jag kan även tänka mig att de städer som vill vara med i en global kontext och som lyfter fram sitt miljöarbete kommer att ta dem till sig snabbt. Men främst ser jag framför mig att de på sikt kommer att påverka lagstiftningen, såsom Agenda 21 gjort, och att Rådet för hållbara städer kommer att lyfta

många av frågorna.

Regeringen har tillsatt en delegation för genomförandet av Agenda 2030. Det svenska arbetet med Agenda 2030 är ännu i sin linda men jag är övertygad om att den kommer att synas mer i vår vardag. Ett konkret exempel är att man i ansökningar till Vinnovas utlysning om utmaningsdriven innovation direkt ska utgå från samhällsutmaningar som ligger inom ramen för Agenda 2030.