
Från ego till eko
Det är något med själva ordet ekosystemtjänster som jag ogillar. Det är perspektivet: att vi fortfarande likt Adam och Eva tror att vi kommer först i turordningen bland allt levande på jorden, att hela naturen är till för oss och ska göra oss tjänster. Ensidigt. Det känns inte som det ryms någonting om gentjänster i begreppet. Det är bara att ta för sig, liksom.
Men det finns kulturer där jägaren tackar naturen för det djur han just fällt, människor visar sin ödmjukhet och tackar för maten som dukats upp på bordet innan den äts upp. Det är en visad ödmjukhet och respektfull inställning inför det faktum att vi får lov att ta för oss.
Vi i den rika delen av världen har dock tagit för oss ganska rejält ett bra tag nu utan att tacka överhuvud-taget. All statistik över uttag av ändliga naturresurser pekar uppåt i dramatiskt stigande kurvor, mot katastrof och kollaps om den inslagna vägen följs. Det är inte science fiction, det är verklighet. Men naturen är alltså fortfarande till för oss, nu talar vi om att den ska göra oss tjänster så att vi kan fortsätta på den inslagna vägen av ständig tillväxt på marknadens villkor. Det handlar snarast om någon slags egosystemtjänster.
Är det så eländigt? Det kanske finns en hoppfull väg ut ur detta också? Det är alltid intressant att ägna sig lite åt vad som pågår parallellt, lite vid sidan av alla do-minerande trender och agendor, för det finns alltid små intressanta rännilar av alternativt tänkande om man bara letar. Det finns spår av kreativt tänkande som går att upptäcka och som förr eller senare också växer sig starkare och gör sig tydliga och banar vägen för någonting nytt. Det finns möjligheter i utmaningarna: nöden är som bekant uppfinningarnas moder.
När jag skriver detta läser jag om designkonferensen Nordes 2015, Design Ecologies: Challenging anthropocentrism in the design of sustainable futures som ska hållas precis när det här numret av STAD kommer ut, nämligen den 7–10 juni, på Konstfack i Stockholm. I skrivande stund är pro- grammet inte klart, men programförklaringen är det. Och den handlar om att när människans levnadssätt hotar biodiversitet och orsakar obalans, som klimatförändringar, är det uppenbart att naturliga och artificiella system inte kan råda isolerade och oberoende av varandra, utan måste fungera i relation till varandra – i symbios. Det handlar om att gå från ego-design till eko-design, proklamerar arrangörerna av Nordes.
Rent biologiskt befinner sig människan i en ständig symbios med naturen, men vi agerar som vore vi små trotsiga barn som minsann kan själva. Det är ju löjligt. Tankesmedjan Movium har alltid lyft fram vikten av en grön-blå stadsutveckling, som skapar en livsmiljö med förutsättningar för att både natur och människa ska må bra. Nu adderar landskapsarkitekterna på Urbio en färg till och talar om RGB-skalan röd-grön-blå stadsplanering. De lägger till människans aktiviteter, det röda, som man skulle kunna säga, står för mänsklig energi. Må människan då också ta ett steg tillbaka och bli lite mer ödmjuk i all sin iver, tänker jag: gå från ego till eko.
Titti Olsson,
chefredaktör STAD
Platsens identiteter
Att gestalta platser är att ge fysisk form åt visioner om ett framtida samhälle. För idén om plats måste vara framåtblickande och inte sentimental, skriver Karin Andersson.
Omsorgsfull gestaltning skapar hållbarhet
Hållbarhet och gestaltning hänger tätt samman. Ser vi förbi kortsiktiga kalkyler och stuprörsfrågor och riktar blicken mot långsiktigt hållbara städer och samhällen blir detta en självklarhet, skriver riksarkitekt Helena Bjarnegård.
Vem vågar ha en vision?
1980 är ett årtal som kan ses som en vändpunkt då ekonomi ersatte vision, konstaterar Lena Jungmark. Är vi redo för en ny vision om en barnvänlig stad?
Urban natur – human stad
Movium föddes 1980 som ett sekretariat för den yttre miljön vid SLU. Idag är Movium en tankesmedja med mottot Urban natur – human stad. Moviums verksamhetsledare Caroline Dahl reflekterar över tiden som gått och tiden som kommer.
En nödvändig relation
I sin ledare i STAD 28, Urban natur – human stad, reflekterar chefredaktör Titti Olsson över vårt förhållande till naturen.
STAD 28 – ett nummer med guldkant
Tankesmedjan Movium fyller 40 år – det firar vi med ett extratjockt jubileumsnummer! Vad har hänt med stadens torg, parker och landskap under 40 år – vilken plats har barn fått ta?
Spännande teman i STAD 2020
STAD 28 blir ett jubileumsnummer – vi firar Movium 40 år!
En stad full av lek
Om vi planerar hela staden för barn och unga behövs kanske inte några särskilda lekplatser. Är tiden mogen för att planera staden med barnperspektiv?
Tydliga politiska visioner saknas
Så som vi bygger våra städer idag kan vi inte säkerställa bostadens status som en social rättighet. Hur kan vi arkitekter förändra det inom rådande system, frågar sig Karl Landin, planarkitekt på White i Malmö.
Samarbete präglar uppdraget
Vilken nytta kan en riksarkitekt göra? Anna Lenninger samtalar med Helena Bjarnegård efter ett år på posten.