
Från ego till eko
Det är något med själva ordet ekosystemtjänster som jag ogillar. Det är perspektivet: att vi fortfarande likt Adam och Eva tror att vi kommer först i turordningen bland allt levande på jorden, att hela naturen är till för oss och ska göra oss tjänster. Ensidigt. Det känns inte som det ryms någonting om gentjänster i begreppet. Det är bara att ta för sig, liksom.
Men det finns kulturer där jägaren tackar naturen för det djur han just fällt, människor visar sin ödmjukhet och tackar för maten som dukats upp på bordet innan den äts upp. Det är en visad ödmjukhet och respektfull inställning inför det faktum att vi får lov att ta för oss.
Vi i den rika delen av världen har dock tagit för oss ganska rejält ett bra tag nu utan att tacka överhuvud-taget. All statistik över uttag av ändliga naturresurser pekar uppåt i dramatiskt stigande kurvor, mot katastrof och kollaps om den inslagna vägen följs. Det är inte science fiction, det är verklighet. Men naturen är alltså fortfarande till för oss, nu talar vi om att den ska göra oss tjänster så att vi kan fortsätta på den inslagna vägen av ständig tillväxt på marknadens villkor. Det handlar snarast om någon slags egosystemtjänster.
Är det så eländigt? Det kanske finns en hoppfull väg ut ur detta också? Det är alltid intressant att ägna sig lite åt vad som pågår parallellt, lite vid sidan av alla do-minerande trender och agendor, för det finns alltid små intressanta rännilar av alternativt tänkande om man bara letar. Det finns spår av kreativt tänkande som går att upptäcka och som förr eller senare också växer sig starkare och gör sig tydliga och banar vägen för någonting nytt. Det finns möjligheter i utmaningarna: nöden är som bekant uppfinningarnas moder.
När jag skriver detta läser jag om designkonferensen Nordes 2015, Design Ecologies: Challenging anthropocentrism in the design of sustainable futures som ska hållas precis när det här numret av STAD kommer ut, nämligen den 7–10 juni, på Konstfack i Stockholm. I skrivande stund är pro- grammet inte klart, men programförklaringen är det. Och den handlar om att när människans levnadssätt hotar biodiversitet och orsakar obalans, som klimatförändringar, är det uppenbart att naturliga och artificiella system inte kan råda isolerade och oberoende av varandra, utan måste fungera i relation till varandra – i symbios. Det handlar om att gå från ego-design till eko-design, proklamerar arrangörerna av Nordes.
Rent biologiskt befinner sig människan i en ständig symbios med naturen, men vi agerar som vore vi små trotsiga barn som minsann kan själva. Det är ju löjligt. Tankesmedjan Movium har alltid lyft fram vikten av en grön-blå stadsutveckling, som skapar en livsmiljö med förutsättningar för att både natur och människa ska må bra. Nu adderar landskapsarkitekterna på Urbio en färg till och talar om RGB-skalan röd-grön-blå stadsplanering. De lägger till människans aktiviteter, det röda, som man skulle kunna säga, står för mänsklig energi. Må människan då också ta ett steg tillbaka och bli lite mer ödmjuk i all sin iver, tänker jag: gå från ego till eko.
Titti Olsson,
chefredaktör STAD
Marknaden måste tillåtas lösa bostadskrisen
Fler reformer borde genomföras så att fler bostäder byggs och marknaden börjar fungera. Först då kan bostadskrisen lösas, skriver Henrik Edin, förbundsordförande, Liberala ungdomsförbundet.
Fler hyresrätter ökar rörligheten
Över 350 000 unga vuxna är idag utan hem. Fler hyresrätter måste byggas för att öka rörligheten på marknaden, skriver Malin Stenborg från paraplyorganisationen Bostadsvrålet.
Vem värnar rätten till ett hem?
Att ha ett hem är bland det allra viktigaste i en människas liv. Ett hem är en plats som formar och förankrar ens identitet. Det kan vara en bygd, en stadsdel, ett kvarter och givetvis en bostad av något slag, men det är definitivt någonting annat och mer än ett givet antal kvadratmetrar. Det är en plats. Läs hela Titti Olssons ledare >>
Hur blir det sen? Chefredaktör Titti Olsson om bilens framtid.
Jag tänker på konstnären Friedensreich Hundertwasser. Han hade stora visioner om den gröna, bilfria staden. Ett återkommande och kännetecknande motiv, som tidigt uppstod i hans konst, är spiralen. I hans konstnärligt gestaltade värld försvinner bilarna ner i spiralliknande rondeller och kommer aldrig tillbaka. Så enkelt.
Dags för ratad stadsmodell att se nytt ljus?
En planeringsmodell där bilar separeras från människors livsmiljöer finns redan: i modernismen. Kanske kan vi hämta inspiration där istället för i den täta kvartersstaden i planeringen av bilfria miljöer, undrar Caroline Dahl.
Varför inte en linbana?
I samband med att luftledningar monterades ner var det någon som uppmärksammade de mäktiga kraftledningsstolparna – och tankarna tog fart. Varför inte en linbana?
The 8 80 City – stad med plats för alla
Hur ska vi leva och bo i våra städer i framtiden, frågar Gil Penalosa och Amanda O’Rourke från den ideella organisationen 8 80 Cities. För hundra år sedan levde endast 14 procent av världens befolkning i städer, idag är den siffran 55 procent. År 2050 beräknas siffran ha stigit till 70 procent.
Vad dör först – bilen eller staden?
Bilen försvinner inte ur våra liv. Men vill vi att antalet bilar i staden ska sjunka måste vi fatta beslut som gör att det blir så också, skriver Christer Ljungberg, vd för och en av grundarna till trafikkonsultföretaget Trivector.
För vem skapas den shoppingstyrda stadsdelen?
Köpcentrumens ständiga utbredning har knappast undgått någon. I takt med att handeln fått allt större betydelse för samhället har köpcentrum, butiker och uteserveringar blivit en naturlig del av stadsbilden. Ofta ses handeln som ett positivt inslag i städerna, då de skapar mötesplatser och folkligt liv. Men för vem byggs de konsumtionsinriktade platserna? Och vad händer när allt fler offentliga rum kommersialiseras? frågar sig Janita Sundqvist, masterstudent i landskapsarkitektur.
Gränser för frihet
Titti Olsson om demokrati, gränser och faran med slutenhet
Sportarenor gör sanering legitim
Människor berättar gärna om hur städer och platser var tidigare, när de var mer äkta, när de var lite ruffigare, lite fattigare, lite mer spännande. Östra London, för tillfället mitt hem, är inget undantag. Människor som bott här länge menar att här är så städat nu. Upprustat. Att det är just tio år som ständigt anges som tidsmarkör är ingen slump. För tio år sedan hade OS i London ännu inte börjat planeras.
Arkitektur för alla?
Nyligen släppte FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) en rapport om flyktingars situation i världen som visar att över 50 miljoner människor är på flykt – den högsta siffran sedan andra världskriget. Människor tar sig över gränser i jakt på trygghet och stabilitet. Men på andra sidan gränskontrollen väntar nya barriärer, inte minst i form av främlingsfientlighet.