movium.slu.se

En ung Mark Wales då han var skejtare i Manchester och skapade en stark relation till stadens utemiljö. Foto: Adam Kola.

Tidskriften Stad
STAD NR 23

Urban utemiljö påverkar unga

Publicerad 28 november 2018

Hur ser ungdomars relation till den urbana utemiljön egentligen ut? STAD:s Lena Jungmark samtalar med stadsplanerare Mark Wales som just påbörjat sina doktorandstudier.

 

Mark Wales växte upp i en förort utanför Manchester, staden som i folkmun kallades Cottonopolis eftersom den dominerades helt av textilindustri. Regionen är en av Storbritanniens mest tätbefolkade och staden Manchester spelade en viktig roll under industrialiseringen. Även om tyget manchester för svensktalande alltid kommer att påminna om kopplingen mellan stad och textilindustri är Manchester numera mer känt för sina fotbollslag och för den levande musikscen som under åttio- och nittiotalen frambringade grupper som The Smiths och Oasis.

 

Mark Wales älskade fotboll och spelade mycket. Men i tonåren tröttnade han på organiserade aktiviteter. Fyndade inlines på en loppis blev en lyckträff som kom att prägla hans ungdomstid. Från att ha lekt på bostadsgatan och på en näraliggande ödetomt kallad ”fältet” under stora delar av sin barndom blev nu hela staden hans. Med ökad rörelsefrihet blev det plötsligt möjligt att förflytta sig över stora områden och leta skatespots. Ett nytt viktigt skede av livet tog sin början.

 

– Att skejta betydde frihet för mig och blev ett verktyg som hjälpte mig att ta vara på min växande självständighet. Det var något jag styrde över själv. Jag kunde göra det när som helst och – nästan – var som helst.

 

Idag ser Mark Wales tillbaka på ungdomstiden som en viktig och avgörande period i sin utveckling och sitt vuxenblivande. I direktkontakt med stadens tegelmurar och stentrappor utvecklades ett socialt och kreativt ungdomsliv som fortfarande är en del av hans identitet. Trots att han lämnat den perioden bakom sig tänker han ofta tillbaka på den frihet som präglade tonårstiden.

 

Mark Wales har just påbörjat sina doktorandstudier inom landskapsplanering med inriktning miljöpsykologi. Han är sedan flera år bosatt i Sverige, där han utbildade sig. Han är också nybliven pappa. Som doktorand på Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi vid SLU i Alnarp kommer han att ägna de kommande åren åt att undersöka ungdomars relation till sin utemiljö. I september hade Mark Wales ett startseminarium om forskningsstudien som fått arbetstiteln The quality of adolescent outdoor life: the role of the outdoors for Swedish adolescents’ well-being, på svenska ungefär Kvaliteten i ungdomars utomhusliv: vilken roll spelar utemiljön för svenska ungdomars välbefinnande?

 

- Jag vill försöka belysa och förstå den komplexitet som hänger ihop med ungdomstiden. Genom min forskning hoppas jag få reda på mer om hur tonåringar använder sig av stadens offentliga rum och hur olika platsers kvalitet gynnar deras utveckling. Ofta är ungdomar illa sedda av vuxenvärlden som på olika sätt försöker hindra och kontrollera deras aktiviteter i stadsrummet, säger han.

 

Ungdomar illa sedda … det väcker genast ett minne till liv av ett musikprojekt på mina egna barns dagis. Sexårsgruppen skrev texter om sina vardagskänslor. Texterna tonsattes, och en favoritlåt hette Jättemånga ungdomar. Texten handlade om det lilla barnets rädsla när det ensamt ser och måste möta ungdomsgäng på vägen hem från dagis. Även jag kan ibland välja att gå över gatan när trottoaren blockeras av ”jättemånga ungdomar”. Kanske inte av rädsla utan mer för att undgå konfrontation med impulsiva och starka känsloutspel.

 

Kanske har både de helt små människorna, ännu obekanta med tonårstiden, och vi äldre problem med att relatera till just ungdomstiden? Har vi svårt att hantera unga människors dynamiska och kraftfulla utforskande av sig själva och världen runt omkring?

 

I planerings- och utformningssammanhang påpekas det ofta att det behövs platser för unga. Samtidigt är ungdomars behov svårfångade och olika. Kan och ska sådana platser ens planeras fram? Är poängen kanske istället att ge plats och stöd att låta ungdomar göra något själva? Att tillåta unga människor att prägla och lämna avtryck? Forskningen på området är begränsad. Kanske har vi slagit oss till ro med att tonåringar mest är inriktade på social utveckling och att den fysiska platsen är underordnad.

 

– Tonåringar är fortfarande barn men ändå på väg att bli vuxna. De betraktas som både och, beroende på sammanhang. Kanske har forskningen mest sysslat med barns utemiljöer eftersom man tycker att de är viktigare och samtidigt lättare att studera eftersom det handlar om en begränsad plats rent fysiskt, funderar Mark Wales.

 

Men stadens utemiljö spelar en viktig roll i ungdomars liv, påpekar Mark Wales.

 

– Det finns en växande forskning som lyfter fram det offentliga rummets betydelse för en sund ungdomsutveckling. Det finns också ett ökat erkännande av ungdomar som viktiga sociala aktörer och agenter för förändring, och att de aktivt bidrar både till sin egen och samhällets utveckling. Jag vill bygga på denna nya positiva inställning i mina studier av ungdomar. Därigenom hoppas jag kunna öka vår förståelse för utemiljöns roll i ungdomars vardag och hur de interagerar i och med utemiljön för att främja sin egen positiva utveckling och livskvalitet.

 

Ungdomar är långtifrån en homogen grupp. Socioekonomisk status, klass, kön och etnicitet skapar skilda livsomständigheter och helt olika erfarenhet. Därtill ska läggas skillnader mellan att bo i stad eller på landsbygden. Hur kan dessa faktorer tvättas bort så att utemiljöns specifika roll för ungdomars välmående och utveckling blir synlig? Mark Wales tror att möjligheten ligger i de metoder han väljer.

 

– Det lutar åt att jag kommer att studera ungdomar som lever både i stad, förort och mindre samhälle, säger han och förklarar att studien kommer att bestå av två faser där första delen undersöker ungdomars användning och subjektiva uppfattning av utemiljö i relation till sitt eget välbefinnande. Denna första del kommer att bygga på enkätsvar.

 

– I den andra fasen väljs en mindre grupp deltagare ut och då arbetar jag vidare med kvalitativa metoder. Jag vill poängtera att jag ser deltagarna själva som experter på sina egna liv. Jag kommer att försöka inkludera dem i forskningsprocessen där det är möjligt och därför är det mycket viktigt att de förstår syftet med min studie. Med deras hjälp kan jag välja metoder som lämpar sig bäst för studiens syfte.

 

För att planera och utforma en stad där alla medborgare känner sig inkluderade behöver vi mer kunskap, speciellt om barn, unga och äldre. De grupperna har svårare att komma till tals och har minst makt och pengar. Om fyra–fem år är Mark Wales färdig med sin avhandling. Då kan vi se fram emot en ny viktig pusselbit att foga in i den stora samhällsbilden. STAD:s redaktion ber att få återkomma för ett nytt samtal.

 

LENA JUNGMARK

är Tankesmedjan Moviums nya nationella koordinator för barns och ungas utemiljöer.

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.

Sidor