movium.slu.se

movium.slu.se

Movium Magasin
Profilen nr 1 2012

Mannen med dubbla profiler

Publicerad 29 februari 2012

Efter en lång karriär är det dags för pension för en av landets största trädgårdsprofiler, Lennart –Angselius i Jönköping – unik i sin roll att kombinera jobben som stadsträdgårdsmästare och kyrkogårdschef.

 

Men karriären kunde tagit slut redan den där fasansfulla söndagen i mars 2006 på Vätterns is när han rammades av en isjakt.

 

– Jag undrar om det finns någon lika fantastisk kamelia i Sverige. Se så frodig den är och proppfull med blommor, säger Lennart Angselius beundrande och smeker försiktigt några av de rödrosa blommorna.

 

Vi står i kommunens växthus på Strömsbergs gård strax utanför Jönköping. Det är en av vinterns mest vidriga dagar, ute är det halv storm och ett skyfallsliknande snöblandat regn piskar glasväggarna. Men inne i växthuset är det behagligt och den tre meter höga kameliabusken frammanar nästan en andaktsfull stämning.

 

– Kamelian jordplanterades 1908 av dåvarande ägaren till Strömsberg, kammarherren von Essen, men den är äldre än så eftersom den tidigare odlats i kruka. Vi beskär busken ganska kraftigt varje år men den trivs så bra att vi fick bygga om växthuset och höja takhöjden för några år sedan.

 

Från att tidigare vårdats ”i hemlighet” är det nu tolv år sedan som Lennart Angselius och Birgitta Björklund, före detta kulturpolitiker i Jönköpings kommun, tog initiativet att bjuda in allmänheten för att beundra kamelian som blommar i januari och februari. Han räknar med att det kan komma närmare tusen personer till Strömsberg vid visningen de organiserar nästkommande lördag.

 

– Det är nog det som mest präglat min karriär, att jag genom olika aktiviteter lyckats skapa ett intresse och engagemang för de gröna frågorna hos medborgarna, säger Lennart Angselius när vi senare under eftermiddagen slår oss ner i vardagsrummet i hans vackra lägenhet i ett 1800-tals kulturhus i centrala Jönköping.

 

– Och jag har varit noga med att alltid vårda relationerna med politiker, företag och lokal media.

 

Relationerna har byggts upp under lång tid – Lennart Angselius anställdes första gången på Jönköpings kommun som praktikant efter värnplikten i slutet av 1960-talet. Efter utbildning bland annat via högre specialkurs i Alnarp fick han fast anställning som trädgårdsmästare på kommunen 1971. Året efter blev tjänsten delad så att han på halvtid blev ansvarig för Skogskyrkogården. I olika steg avancerade han sedan till kyrkogårdschef 1993 och till parkchef 1994, en tjänst som 2000 blev ”upphöjd” till titeln stadsträdgårdsmästare, i ett stort ”fögderi” som omfattar även Huskvarna, Gränna och Norrahammar.

 

– Vi är inte många i Sverige som har denna dubbla chefsbefattning, det är jag och en kollega i Tranås. Formellt sett är jag anställd av kommunen och sedan köper kyrkogårdsförvaltningen via avtal in en halvtid och även vissa tjänster samt växter från de kommunala växthusen.

 

Två stolar

 

Lennart Angselius tror att han har haft stor nytta av att sitta på två stolar samtidigt.

– Jag har fått en blick för helheten och en större förståelse för behovet av gröna utemiljöer för rekreation och kontemplation i olika delar av kommunen. Samtidigt ska jag inte förneka att det ibland funnits problem, till exempel att få ihop det hela logistiskt. Man kan ju inte vara mer än på ett möte åt gången. Men som chef kan jag ju delegera det operativa ansvaret och istället prioritera strategier och kommunikation.

 

Nu har avtalet sagts upp i och med att Lennart lämnar sina befattningar vid halvårsskiftet. Tjänsten som kyrkogårdschef tas över på heltid av tidigare kyrkogårdsmästare Magnus Berggren. På kommunen har ännu ingen rekryteringsprocess påbörjats när det gäller tjänsten som stadsträdgårdsmästare.

 

Efter så många års chefstjänst finns det ju många uppdrag och projekt som bär Lennart Angselius signatur. 

 

Vad vill han lyfta fram på frågan vad han är mest nöjd med att ha åstadkommit på kommunen respektive kyrkogårdsförvaltningen?

 

– Jag är väldigt stolt att vi lyckats skapa ett rosarium i absolut toppklass vid Rosenlunds herrgård. Sedan var det kul att vi för några år sedan kunde inviga Sveriges längsta soffa. Den är 205 meter lång och finns ute på Hamnpiren och bekostades till stor del av att företag fick köpa in sig med andelar.

 

Uppmärksammad körsbärslund

 

Ett aktuellt projekt som rönt stor uppskattning är körsbärslunden i Mjölkafållans park i Huskvarna. 2011 fyllde Huskvarna 100 år och kommunen beslutade att plantera 100 stycken körsbärsträd i parken och gick ut med ett erbjudande om sponsring. Gensvaret blev stort, 54 företag, föreningar och enskilda köpte in sig på träden.

 

I maj planterades 99 träd med hjälp av bland annat kommunalråd och hockeyprofilen Johan Davidsson med media på plats. Det hundrade trädet planterades av landshövdingen i samband med nationaldagsfirandet i parken.

 

– När det gäller kyrkogårdssidan så tror jag nog att vi leder utvecklingen i Sverige inom flera områden. Det gäller till exempel alternativ utformning av gravplatser eller att skapa intresse för verksamheten genom att bland annat anordna guidade vandringar och teater på kyrkogården.

 

Nej till promession

 

Lennart Angselius hade också förhoppningen att kyrkogårdsförvaltningen skulle bli först i hela världen med att bygga en anläggning för promession: En begravningsmetod som utger sig för att vara ekologisk och bygger på frystorkning av kroppen, sönderskakning till små partiklar och därefter kompostering genom ytlig jordplacering. Han initierade projektet för cirka tio år sedan och många internationella delegationer har besökt Jönköping för att få höra om planerna.

 

– Men projektet blir inte av. Olika skäl resulterade i att diskussionerna hamnade i långbänk och till slut förra året beslutade kyrkofullmäktige att det istället blir ett nytt krematorium med miljöprofil, med biogas som energikälla. Jag har full respekt för de folkvalda politikernas beslut.

 

Lennart Angselius växte upp i bandymetropolen Nässjö med en far som var snickare och en mor som var affärsbiträde. Han var bandyspelare många år på näst intill elitnivå.

 

– Jag byggde upp en stark fysik under mina aktiva idrottsår, det hade jag nog nytta av när jag hamnade på intensiven efter olyckan för några år sedan.

 

Drama på isen

 

Söndagen den 19 mars 2006 beslutar sig Lennart för att tillsammans med hustrun Iréne bege sig ut på en skridskotur. Vätterns is ligger denna dag ovanligt nog tjock och spegelblank och solen lyser så där inbjudande med en värmande föraning om våren. Bland alla stojande skridskoåkare cirkulerar några isjakter som får fart av den lätta brisen. Iréne väljer att hålla sig nära stranden medan Lennart tar några raska skär utåt mot lite friare vidder. Plötsligt ser hustrun hur en isjakt i full fart närmar sig maken där han befinner sig ett femtiotal meter från stranden. Hon skriker för att varna men för sent – hon ser till sin fasa sin make kastas upp och slå runt tre gånger i luften när han träffas av isjaktens skarpa medar.

 

– Jag kände att blod rann längs benet och förstod att det gått illa, säger Lennart Angselius. Ring ambulansen, väste jag fram till isjaktsföraren som fått stopp på ekipaget, och så lade jag mig i framstupa sidoläge.

 

Blottade benpipor

 

Räddningsarbetet blev mödosamt eftersom räddningspersonalen befarade ryggskador. Han drogs med pulka in mot stranden och den väntande ambulansen för färd till sjukhuset som hade beredskap med stort pådrag. Han var blåslagen men huvud, bål och armar hade klarat sig utan allvarliga skador. Men vänsterbenet var svårt sargat med ett antal benbrott och ett tjugo centimeter långt och mycket djupt sår där benpipor stack ut.

 

Den inledande operationen tog flera timmar. Därefter följde ytterligare elva operationer, nio veckor på sjukhus, fem månader i rullstol och tre på kryckor. Han var heltidssjukskriven ett år och det tog två år innan han var tillbaka i full tjänst.

 

– Sedan fortsatte oturen, något år senare var jag på vandring på Gran Canaria och trampade fel i en slänt och bröt det andra benet, säger Lennart Angselius med ett snett leende.

 

Aktiv pensionär

 

Men nu är kroppen hel och han ser fram mot ett aktivt liv som pensionär med många spännande resmål – och kyrkogårdar! – som väntar på att besökas tillsammans med hustrun, som också njuter sitt otium. Det kyrkliga ligger honom varmt om hjärtat även om han kanske inte vill kalla sig religiös.

 

– Jag kände mig oerhört hedrad när jag 2002 fick Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations kulturpris. Jag befinner mig i samma sällskap som bland andra poeterna Bo Setterlind och Ylva Eggehorn och förre biskopen Martin Lönnebo, säger Lennart Angselius stolt.

 

– Sedan betydde det mycket för mig att vi utnämndes till Årets kyrkogårdsförvaltning 2011, med bland andra Movium i juryn. Det känns bra att lämna över ett lag som ligger på topp till nästa lagledare.

 

– Men nu ska det bli skönt att slippa den fullmatade kalendern framöver. Jag kommer dock att ha kvar en del uppdrag, bland annat inom Föreningen Sveriges Kyrkogårdschefer och Centrala Gravvårdskommittén.

 

– Och sedan, berättar han entusiastiskt, ska Iréne och jag fortbilda oss på Senioruniversitetet. Nu närmast blir det en föreläsningsserie om judendomen, kristendomen och islam i historien och i nutiden.

Göran Nilsson, Movium

MOVIUM MAGASIN


Movium Magasin – om livet i staden gavs ut av Movium 2011 – 2013. Här är alla utgivna nummer samlade. Alla nummer finns att köpa i Movium Bokhandel.