Ännu en konferens Publika parker och trädgårdar har lagts till handlingarna, den här gången arrangerad på mysiga Katrinetorps landeri strax söder om Malmö. Det var nu sjätte gången som konferensen anordnades, Movium var en av de ursprungliga initiativtagarna tillsammans med Helsingborgs stad och Malmö stad för att samordna och inspirera till satsningar på svensk park- och trädgårdsturism.

De båda senaste konferenserna har haft ”hållbara upplevelser” som tema. Deltagarna har fått med sig hem massor med tips och idéer om hur parker och trädgårdsanläggningar, öppna för allmänheten, kan locka människor i alla åldrar till besök. 

Tummat på begreppet

Ibland känns det som om vi konferensarrangörer tummat lite på vad begreppet ”hållbarhet” egentligen står för – det verkar inte finnas någon hejd på vad uppfinningsrika eventmakare kan hitta på för aktiviteter med den sköna gröna miljön som bas.

Är det hållbart att ordna tävlingar i fyrverkerier i en trädgårdskulturskatt från 1700-talet? Är det hållbart att det flera gånger under ljuva sommarkvällar sprider sig ljudvågor med hög decibel ut över nejden från konserterande rockband från den tillfälliga scenen utplacerad på parkens fingräsmatta?

Är det hållbart att entréavgiften till en anläggning blir så hög, eftersom så många upplevelser byggs in i helhetskonceptet, att en familj med 2-3 barn inte anser sig ha råd att komma dit flera gånger för att känna årstidsväxlingarna i det grönas skönhet – det som väl ändå måste anses vara en grundläggande aspekt i vårt erbjudande om en parkupplevelse?

Riskerar bli ett modeord

Man kan naturligtvis vända och vrida på hållbarhetsbegreppet i det oändliga – och många gör ju det vilket innebär att begreppet utarmas – hållbarhet riskerar att bli ännu ett modeord i raden utan egentlig mening och relevans. ”Miljövänlig”, ”ekologisk”, ”kretslopp”, ”certifierad” är exempel på andra modeord som man kan uppleva ha haft ett bäst före-datum.

Hållbarhet kan ju per definition vara ekologisk, ekonomisk eller social. Kanske är det så att det bästa sättet för att parken eller trädgårdsanläggningen ska bli ekonomisk hållbar, inte minst ur presumtiva finansiärers synpunkt, är att proppa den så full med upplevelser som bara är möjligt? Och innebär den sociala hållbarheten att alla åldrar måste finnas närvarande och känna sig integrerade – det kanske i så fall krävs stoj och stim och spektakulära installationer för att locka barn och ungdomar från datorerna och tv:ns realityserier?

Var finns lugnet?

Och då blir frågan: Kan även de som vill få lugn, ro, kontemplation och naturupplevelse känna sig välkomna till stadens parker framöver? Kan den offentliga utemiljön också vara till för amatörbiologen, trädgårdsnovisen, fågelskådaren?

Många naturparker i USA och Kanada betonar i marknadsföringen friheten från ljusföroreningar och den fascinerande vyn av en skimrande natthimmel.

Kan våra parker få ett mervärde om nattflanörer skulle få möjlighet att uppleva stjärnorna i dess fulla glans – till ackompanjemang av nattaktiva insekter och spännande fågelljud?