På 1850-talet började ”vanligt folk” att i ordnade former få sin sista vila på en kyrkogård. Det var då som begravningssederna blev kyrkogårdsarkitektur. Kyrkogårdar, begravningsplatser och griftegårdar är anläggningar där tidsperioderna gett tydliga avtryck. Nu måste många fina anläggningar, som vi värderar som stor arkitektur, anpassas efter dagens behov, med nya gravskick och många olika trossamfund med varierande begravningsseder. I detta Gröna Fakta presenterar vi exempel på nyanläggningar, utvidgningar som skall passas in i befintlig anläggning samt omdaningar på områden med många återlämnade gravrätter.