I helgen har cirka 268 unga anhållits i Köpenhamn efter våldsamma upplopp i stadsdelen Nörrebro. Cirka 100 av dem var under 18 år!

Påstådd polisbrutalitet kommer säkerligen att utredas under den närmaste tiden. Omfattande skadegörelse genom sönderslagna skyltfönster, klotter, bränder och uppgrävd gatsten kommer att kosta samhället åtskilligt. Delar av Nörrebro framstår som ett slagfält.

 

Oroligheterna har orsakats av kravet på stängning av ett ungdomshus i denna ganska tuffa stadsdel. Anledningen till att man vill stänga ungdomshuset är att en ny ägare köpt huset av kommunen.

 

Ungdomshuset på Jaktvej 69 uppfördes på 1890-talet som ett Folkets Hus och samlingspunkt för arbetarrörelsen, som spirade i Köpenhamn. Arbetarrörelsen var inte accepterad – den var till och med utsatt för repressalier från samhällets sida. Huset var huvudkvarteret för några av de största demonstrationerna i landet, bland annat den mot arbetslösheten år 1918. Den gången ledde det till att arbetarna stormade börsen i Köpenhamn.

Huset kom i stadens ägo i början av 1980-talet och ockuperades 1982 av den danska ockupantrörelsen BZ. En odefinierad grupp unga ockupanter – och inte en förening som kommunen önskade – fick så småningom nyttjanderätt till den gamla byggnaden.

 

När BZ-rörelsen så småningom upphörde, fortsatta huset att utvecklas till en aktiv samlingspunkt för olika ungdomsgrupper med många olika ungdomsaktiviteter, till exempel en ickekommersiell undergroundscen för punk, rock och hardcoremusik.

 

Men husets främsta roll har varit att fungera som alternativ och anarkistisk oas för oliktänkande unga.

 

Ungdomshusets existens har hotats vid ett flertal tillfällen. Efter en brand 1996 ville kommunen stänga det eftersom det skulle bli dyrt att reparera. Då svarade ungdomarna med att själva arbeta för att återställa huset.

 

År 1998 ville kommunen åter stänga huset, den här gången för att det ansågs förfallet. Men så blev det inte. Året därpå lät kommunen istället huset gå till försäljning. En köpare godkändes i slutet av år 2000. Men eftersom ungdomarna har vägrat att lämna sitt hus har frågan prövats i domstol år 2004 och slutgiltigt i oktober 2006.

 

Under pågående domstolsprocess har ungdomshusets brukare och sympatisörer genomfört ett antal aktioner på Nörrebro. Containrar har bränts, sten har kastats och gatorna blockerats.

 

I samband med beslut om avhysning har ungdomarna gått ut med appeller om stöd till andra ungdomsorganisationer. Vid de senaste kravallerna uppges att det fanns ungdomar från en rad andra länder bland demonstranter och aktivister. I det handgemäng som uppstod i helgen uppges att medlemmar i MC-gäng slogs ”på polisens sida”.

 

Konstnärer, musiker och författare i Danmark har uttalat sitt stöd för ungdomarnas önskan att behålla det hus som varit ”deras” i 26 år.

 

Det finns bloggar där man kan man utläsa vissa intressanta synpunkter från Nörrebros handelsförening. Ett axplock kommentarer visar på såväl trötthet med den tilltagande skadegörelsen som på uppgivenhet inför framtiden:

 

Ungdomshuset är en del av Nörrebro och det är just de många olika grupperna som gör stadsdelen till en levande och spännande stadsdel.

 

Vi (det vill säga handeln, förf anm) är inte en del av denna konflikt (mellan ungdomarna och den nya ägaren/kommunen, förf anm).

 

Aktionen denna söndag (den 17 december, förf  anm) är rena självmordet. Stödet från lokalbefolkningen har lidit allvarlig skada.

 

Ungdomshuset har blivit en grogrund för upplopp. En skam att det uppenbarligen inte finns vare sig plats eller tillfälle att odla en alternativ ungdomsmiljö i Köpenhamn.

 

 

 Nörrebro handelsförenings frågor klingar obesvarade.

 

Vad kommer att hända med det offentliga rummet och livet på Nörrebro? Vad kommer att hända med stadsdelens gator, torg, platser och parker, när bristen på handlingskraft, inlevelseförmåga, tolerans hos samhällets ledare innebär att det offentliga rummet blir skådeplats för olösta konflikter mellan olika grupper i vårt samhälle?

 

Det är frågor som är lika aktuella i Köpenhamn som i Paris och Göteborg och i större eller mindre grad i alla större städer med en aktiv ungdomsbefolkning.

 

Återigen. Här behövs en stadspolitik. Movium har sagt det förut.

 

En politik som svarar för att tillgodose ALLAS rätt till det offentliga rummet. En politik som tar fasta på erfarenheterna från förr. Erfarenheter av en revolutionär arbetarbefolkning som inlemmades i samhällsgemenskapen och anpassade sig till politiska spelregler och av BZ’arne som anpassades till vanligt samhällsliv.

 

Erfarenheterna som grund för förståelsen för att processen från utanförskap till anpassning är själva grunden för samhällets utveckling.

 

Ett levande samhälle utvecklas och förändras. Ständigt. Det sker genom differentiering – olika grupper renodlar sin kultur som avvikelse (ibland protest) från samhällsordningen – och integrering – samhället svarar med en successiv anpassning av dessa nya kulturer och av samhällsnormerna i en ömsesidig anpassning.

 

En politik för stadens utveckling – i Köpenhamn såväl som på alla andra platser – är förutsättningen för demokratiskt samhällsliv och för att stadens platser, torg och parker skall kunna bli en arena för fredlig samvaron mellan trygga och toleranta medborgare.

 

I en blogg-kommentar konstaterar man att kostnader för samhälle och detaljhandel av skadegörelsen i det offentliga rummet överstiger kostnaderna för att uppföra flera ungdomshus!

 

Om inte annat skulle denna insikt kunna utgöra grunden för behovet av en ny stadspolitik.

 

Även i vårt land.

 

Ole Reiter