Situationen för päronpesten diskuterades på ett seminarium, som arrangerats av Jordbruksverket i Alnarp. Ingen tror längre att päronpesten kan utrotas. Precis som i andra länder får vi lära oss leva med den. Engelsmännen (sedan 1950-talet) och danskarna (sedan 1970-talet) har gjort det. Inte desto mindre är det en svår skadegörare, som är reglerad i växtskyddslagen. Alla nya misstänkta angrepp ska anmälas till växtinspektionen. Bekämpningsstrategierna från myndighetens sida är nu i första hand att motverka spridning, samt minutiös kontroll av plantskolor. Angrepp i vilda bestånd röjs ej längre, om de inte har anknytning till känsliga odlingar.
Det är lämpligt att skaffa sig en långsiktig strategi mot päronpest. Hagtornshäckar bör ej förekomma nära vare sig päronodlingar eller plantskolor. Plantskolor bör inte heller anläggas i anslutning till päronodlingar. När misstänkta angrepp väl anmälts och inspekterats är det viktigt att bortskärning av angripna växtdelar sker så fort som möjligt.
Vid mötet deltog även Dr. Eve Billing, välkänd päronpestforskare från England. Hon berättade bl.a. om hur päronpesten blossat upp i perioder, medan angreppen har varit förhållandevis begränsade under mellantiden. Utbrotten bestäms av en rad faktorer som måste samverka för att svåra angrepp ska komma till stånd.