Hong Kong och Shenzhen är tvillingstäder i samma nation men med en gränskontroll. Hong Kong består till stora delar av öar i den sydkinesiska sjön och Shenzhen är en kuststad på fastlandet. Studentprotesterna i Hong Kong, den så kallade Umbrella Movement 2014, vittnar om att friheten är betydligt större i Hong Kong än i Shenzhen, som i sin egenskap av handelszon opererar vid sidan av nationalstaternas och civilsamhällets gängse regler. Båda betraktas dock som städer. Vad är det egentligen för skillnad på en traditionell stad och en till stad kamouflerad handelszon?

Vid 1500-talets mitt for helsingborgarna över sundet för att sälja sina animaliska produkter i Helsingör. Köpmännen i Helsingör hade motsvarande rätt att sälja sina produkter på det medeltida Mariatorget i Helsingborg. På den tiden uppfattades Öresund som ett samlande element. Den torggemenskap som de båda städerna hade var ett undantag från gängse lagstiftning för köpstäder och därmed unik i norra Europa. De båda städerna hörde vid denna tid till samma nation, vilket ju inte längre är fallet. Fast tittar man lite närmre så tycks den förändrade nationstillhörigheten inte spela någon roll. Gemene man struntar i det där med nationsgränsen och reser fortfarande över sundet för att handla, om än inte längre bara kött, fläsk, smör och ägg.

Hong Kong / Shenzhen

Hong Kong och Shenzhen är tvillingstäder, i samma nation, men med en gränskontroll. Hong Kong består till stora delar av öar i den sydkinesiska sjön och Shenzhen är en kuststad på fastlandet. Tunnelbanesystemen i de båda städerna är sammanbyggda, men man behöver fortfarande korsa gränsen till fots, över floden Sham Chun River. Visum behövs för att röra sig mellan de båda administrativa områdena, men kan mot en mindre summa erhållas vid gränsen, åtminstone för oss européer.

Sedan 2003, när visumreglerna för den kinesiska befolkningen lättades något, har pendlingen från Shenzhen till Hong Kong stadigt ökat. 2009 dagspendlade knappt 50 000 personer. Med en årlig ökning av 20 procent närmar sig den siffran nu 150 000 personer. Det tycks inte bara vara arbete som lockar i Hong Kong, utan även möjligheten att handla varor som inte är lika enkelt tillgängliga på andra sidan gränsen. I sina mest extrema situationer har detta lett till kravaller i shoppingcentra mellan köplystna fastlandskineser och Hong Kong-bor som tröttnat på tomma varuhyllor.

Att studera lockar också många att pendla. Det tycks finnas en allmän uppfattning att utbildningen i Hong Kong är bättre, med större utrymme för kreativt och kritiskt tänkande. Detta medför att även förskolebarn pendlar, i värsta fall upp till två timmar enkel väg, allt för att ”få en bra start i livet”.

Studentprotesterna 2014

Det är Hong Kongs särskilda status som SAR, Special Administrative Region, som skapar förutsättningar för denna situation. Studentprotesterna under den så kallade Umbrella Movement 2014 riktades mot ett förslag att förändra valsystemet. Trots att protesterna vittnar om farhågor för en allt mer kontrollerad stad är friheten än så länge betydligt större i Hong Kong än på fastlandet. Fortfarande är det de administrativa gränserna som upprätthåller den ömsesidiga attraktionskraften mellan orterna.

Även Shenzhen har sin speciella attraktion för Hong Kong och omvärlden. Som en av de första SEZ, ett särskilt administrativt område kallat Special Economic Zone, som skapades i Kina i slutet av 1970-talet, utvecklades orten snabbt från att vara en liten fiskeby till att bli en av flera mångmiljonstäder i regionen som kallas för the Pearl River Delta Mega City, och som idag uppskattas ha över 45 miljoner invånare. Avsikten med etablerandet av en SEZ i Shenzhen, och på andra platser i Kina, har varit att öppna landet mot omvärlden genom att underlätta export av inhemska produkter och import av teknologiskt kunnande.

Urbant kamouflage

Kelly Easterling, amerikansk arkitekt och forskare vid Yale University kring geopolitiska rumsliga fenomen, har utvecklat en diskurs kring vad hon kallar the Zone. Genom denna diskuterar hon uppkomsten och tillökningen i världen av just sådana zoner som Shenzhen samt hur de opererar vid sidan av nationalstaternas och civilsamhällets gängse regler och därmed skapar sina egna gränser för vad som är tillåtet i fråga om skatteregler, finansiella instrument, miljöhänsyn, arbetslivsvillkor med mera.

Easterling kallar det för att kapitalet via zonerna distanserar sig från samhället i syfte att överbrygga alla hinder för maximal profit. Zonen tjänar då som en rumslig konstruktion för ett slags ”politisk karantän”. Enligt Easterling står dessa zoner för en tredjedel av världshandeln, men trots att handel har varit bevekelsegrund för många zoners uppkomst tycks både befintliga och nya zoner numera sträva efter att inkorporera även andra funktioner än handel och tillverkning.

Programmerad urbanitet

Högre utbildning och rekreation tycks, enligt Easterling, vara särskilt eftertraktat. Med dessa nya gränsöverskridande hybrider av blandade funktioner, som vanligtvis förknippas med staden, blir zonerna en slags dubbelgångare till ”riktiga” – eller bättre uttryckt, traditionella – städer. Därmed kamoufleras kapitalets ambitioner bakom en fasad av programmerad urbanitet.

Det finns flera frågor som man kan ställa sig kring dessa zoner, och en som omedelbart pockar på uppmärksamhet är om, och i så fall hur, dessa zoner med konstruerad urbanitet skiljer sig från städer med en mer organisk framväxt stadsmässighet? Går det att avläsa i zonens eller stadens platser och rumsligheter vilket som är vad? Och kanske viktigast av allt – har det någon betydelse?

Om man dristar sig till att konstatera att det, åtminstone utifrån betraktat, faktiskt kan vara ganska svårt att avgöra vilken urban tillhörighet en stad har, så kan man ju också fråga sig om zonerna har varit så framgångsrika i sin kamouflering att de numera uppfattas som ”riktiga” städer. Eller, är det snarare så att kapitalets närvaro i den traditionella staden under senare årtionden har ökat så till den grad att det snarare är de traditionella städerna som blivit ”zonifierade”?

Homogeniserande effekt

En annan amerikansk forskare, sociologen Sharon Zukin, har skrivit om kapitalets homogeniserande påverkan på stadsbyggandet. I texten ”Landscapes of Power: From Detroit to Disney World” hävdar Zukin att effekten av en stark närvaro av marknadskrafter i staden, antingen genom gentrifiering eller genom privatiserad förvaltning, exempelvis innebär att arkitektur och stadsbyggande blir mindre karakteristiskt och istället får ett mer generiskt eller ”franchisat” uttryck, präglat av de stora kedjornas estetik snarare än lokala alternativ. Detta leder i sin tur, menar Zukin, till att användarna av dessa stadsdelar eller platser distanseras från platsen och dess tidigare sociala sammanhang. Upplevelsen av sådan rumslighet har många gemensamma nämnare med den urbanitet som man finner i zon-städer.

På närmre håll finns Kenneth Olwig, professor emeritus vid SLU. Olwig pekar i sin teoribildning på skillnaden mellan lokalitet och plats, där lokalitet snarare har att göra med de abstrakta flödena av makt och kapital, medan plats är något som skapas genom människans ianspråktagande, exempelvis en demonstration, en festival eller någon annan typ av aktivitet som ger platsen mening i det kollektiva medvetandet.

Det hoppfulla med Olwigs teori är att han inte nödvändigtvis uttrycker relationen mellan lokalitet och plats som en dikotomi, utan snarare som en pendlande process. Det skulle ju kunna förebåda att man i zoner som Shenzhen, i takt med att boende och verksamma upphör att se zonen som en dubbelgångare till den traditionella staden, kanske kommer att kräva en ökad närvaro av ett civilsamhälle. Byggandet av ett nytt massivt Civic Center i Shenzhen kanske är ett tecken på detta.

Vad händer sen?

Den politiska situationen i Kina är speciell och det kanske inte är så meningsfullt att spekulera i hur just Shenzhen och Hong Kong kommer att te sig i framtiden. Men forskning från olika håll i världen pekar på att etablerandet av zoner, inte bara i Kina, driver på utvecklingen av en ny typ av urbanitet som är förvillande lik en traditionell stad.

Med tanke på den pågående kommersialiseringen av traditionella städer som sker parallellt kanske det är på sin plats att hålla koll på zonstädernas utveckling. Av dem skulle vi kunna lära oss hur kapitalet tar sig uttryck och plats, liksom vad avsaknaden av ett civilsamhälle innebär för den enskildas rätt och möjligheter att uttrycka sig – ifall vi nu glömt det, eller råkat sälja bort det av bara (stadsutvecklings)farten.