Du leder projektet ”Att skicka begrepp på resa – för att öka social rättvisa inom stadens gröna allmänningar”, som har fått stöd från Movium Partnerskap.

Vad handlar projektet om?

– Projektet ”Att skicka begrepp på resa” förflyttar begrepp mellan akademi och praktik och prövar dess betydelse i olika sammanhang. Utgångspunkten är att synliggöra kvaliteter på platser som kan vara hotade och hitta sätt att ge medborgarna möjlighet till medbestämmande och rätt att påverka.

Vilken roll spelar olika begrepp och uttryck?

– Begrepp som park eller allé, till exempel, kan upphöja en grön yta och göra den till en viktig plats i staden som är självklar att skydda och bevara. På samma sätt kan nya begrepp fånga och beskriva kvaliteter i mindre självklara delar av parker och grönområden så att sådana platserna inte slarvas bort i planeringen.

Varför behövs ett projekt som detta just nu?

– Många gröna mellanrum i staden är hotade av hård exploatering eftersom det finns pengar att tjäna, särskilt om de planlagts och beskrivs som exempelvis vägreservat. Och även om platserna älskas och nyttjas av många kan det råda en osäkerhet hos medborgarna om deras rätt till platserna: vem får påverka, vem får bestämma eller förändra? Och hur? Ekonomiska drivkrafter äger ofta företräde oavsett om platserna utvecklats till dagligen använda, älskade sköna naturparker med många besökare.

Har ni något sådant exempel?

– Ja, i vår fallstudie Nytorps gärde i Stockholm. Den känsliga och väl använda gränszonen mellan gärde och bostadsområden är hotad av nybyggnation trots att det finns kvaliteter där som delvis kan liknas vid den vackraste engelska landskapsparken eller det finaste naturreservatet. Vi menar att man genom att benämna och skapa begrepp lyfter fram kvaliteter som finns i en plats olika delar. Vi kan på så sätt göra de här kvaliteterna och värdena tydliga för beslutsfattarna. Samtidigt kan vi locka fram människors nyfikenhet, initiativförmåga, känsla av omsorg och interaktion med platsen. Med ökad kunskap kan man minska hotet mot de träd som växer, de fåglar och ekorrar som bygger bo och de humlor som surrar.

Varför vill du samverka med branschen, i det här fallet Topia landskapsarkitekter?

– Topia landskapsarkitekter tog kontakt med oss för att de ville utveckla sitt sätt att arbeta och lyfta den teoretiska nivån i arbetet. Jag har alltid haft en tilltro till praktiken som kunskapsutvecklare, men mötet mellan akademi och praktik är ofta svårt att etablera. Nu fick vi chansen att samarbeta med Topia som bidrar med sitt intuitiva arbetssätt och de praktiska situationer som de vill undersöka. 

Vad kan ni forskarna bidra med? 

– Min kollega Vera Vicenzotti och jag kan bidra med att skriva texter, dela med oss av tankesätt, metoder och begrepp som vi utvecklar tillsammans. Möjligheten till ett sådant samarbete var oemotståndlig. Jag ser projektet som en viktig kunskaps- och metodutveckling inom vårt område, där fokus ligger på att utveckla processlandskapet och interaktionen mellan medborgare och planerare kring och i landskapet.

Vad händer nu?

– Vi startade i september och förutom det arbete som Topianerna genomför i sitt utforskarrum ”Galaxen” har vi redan genomfört två gemensamma aktiviteter, en ”läsecirkel” där vi diskuterat och funnit ett antal begrepp och metoder, som vi går vidare med och prövar i fält, och en workshop på Nytorpsgärde, där vi på ett mer intuitivt sätt vandrat och diskuterat och karterat landskapet. Dessutom har vi utvecklat en omfattande brevväxling mellan praktik och akademi, som kommer att fungera som ett viktigt material att analysera. Projektet är inte bara ett sökande efter begrepp utan också efter gemensamma metoder. 

Och vad händer i nästa steg?

– Vi kommer att träffa vår referensgrupp med expertis från KTH och Stockholms universitet samt en representant från Skarpnäcks stadsdelsförvaltning för att se om de tycker att vi är på rätt väg.

Berättat för Harald Klein