Vilken plats finns det för barn i stan? Sedan 2002 har nätverket ENCFC i samarbete med lokala krafter i olika städer ordnat konferenser om platser för barn i våra städer. Stadsutvecklingen idag präglas generellt av två förhållanden av största betydelse för barn – en stor inflyttning av familjer och en kraftig förtätning av bebyggelsen. Det har därför blivit alltmer angeläget att uppmärksamma barns utrymme i städerna, något som konferensens keynote talare, Kate Bishop från Sydney, gjorde i sin presentation, ”Towards the child-friendly city”, vilket var temat för konferensen.

Årets konferens i Bristol i England, som hölls i förra veckan, hade sin typiskt engelska bakgrund: ett starkt privat engagemang. En grupp kvinnor med Alison Ferguson och Ingrid Skeels i täten som vuxit upp i Bristol insåg hur begränsande utemiljön hade blivit för sina barn, när de blev föräldrar. De tog saken i egna händer och – i samarbete med kommunen – ”stängde av” delar av sina gator under en viss tid på dagen för att ge barnen i grannskapet plats att leka på utomhus. Så uppstod organisationen Playing Out, som var en av medarrangörerna av konferensen. 

I det biltäta England behöver barn allt stöd de kan få för att få tillgång till den offentliga miljön. En annan organisation av frivilliga som arbetar med denna angelägna fråga i Bristol liksom på flera ställen i England är Sustrans, som demonstrerade utanför konferenslokalen hur de arbetar med att på olika sätt blockera biltrafiken för att ge barn och fotgängare mera plats.

En grupp deltagare som hade mycket att berätta om barns lek var ”playworkers”, en yrkesgrupp, som i England oftast förknippas med äventyrs/bygglekplatser. Kanske motsvaras de i vårt land av personal på parklekar. Deras observationer av barns lek och erfarenheter av barn lyftes fram många gånger under konferensen och inspirerade intensiva diskussioner och engagerade samtal. En ”playworker” som samtidigt hade varit anställd som lekplatsinspektör, var Rob Wheway, som talade om vardagslekplatsens grundläggande betydelse för barn. Vardagslekplatsen ger barn frihet att leka, sa Rob Wheway, och friheten att leka är grunden för lek. Han uppmanade oss att mera noga se hur barn leker, när de har frihet att leka. Rob Wheway hade observerat och tagit barns lek på största allvar. När jag lyssnade på honom, stod det klart för mig att leken är grunden för människans interaktion med omgivningen i ett långsiktigt uthålligt perspektiv. Lekens värde, därför, är både för barn som individer och för våra samhällen något fundamentalt. Nederländska landskapsarkitekten Elske Oost Mulder visade med praktiska exempel hur hon arbetar med kontinuerlig uppföljning över många år av lekplatser för att de ska behålla sin attraktion för barn och stimulera dem att leka. 

Insikten om betydelsen av barns lek för hela samhället förmedlades av Marianne Manello, från organisationen Play Wales. Manello beskrev hur ”landet” Wales, med annan lagstiftning än England, fast båda är ”länder” inom Storbritannien, har lagstiftat om barns rätt till lek utifrån barnkonventionen. En nyligen genomförd undersökning av Play Wales visar att barnen betonar tre förutsättningar för lek: tid att leka, plats att leka och frihet att leka. I Wales måste lokala myndigheter enligt lagen utvärdera och säkerställa att det finns tillräckliga möjligheter för barn att leka och barnen måste tillfrågas. Utvärderingar av barns möjligheter till lek sker i så kallade Play Sufficiency Assessment (PSA), en version av barnkonsekvensanalyser. PSA genomförs vart tredje år. I dessa utvärderingar tillfrågas barn om ”what’s good about the play opportunities in their local area and how satisfied they are about when, how and where they can play”. Resultaten lämnas vidare till stadsplanerare och andra med ansvar för barns möjligheter att leka för att resultera i åtgärder som stärker barns rätt till lek i Wales. Man tar barns lek på allvar, följer upp PSA och ser till att de leder vidare till beslut som gynnar barns lek.