Designtävlingen om att utforma en helt ny typ av begravningsplatser, där varje gravsatt urna förses med ett träd, är avgjord. Trädets årsringar står modell för det vinnande förslaget som bygger på cirkelns form, ljusa trädslag samt en ständigt föränderlig plats.

Vill du bli ett träd när du dör? Tanken verkar tilltala många människor när de får höra om möjligheten att deras aska kan placeras i en lätt nedbrytbar liten urna tillsammans med ett frö till ett träd samt en påse växtnäring. I Portugal, Spanien och även i England används denna nya gravsättningsurna på smådjurskyrkogårdar.

När Ronny Holm, organisationschef vid Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, SKKF, för första gången såg den nya urnan med fröet och näringspåsen på begravningsutställningen Funéraire Paris 2013, slog det honom att detta skulle kunna vara något även för människor i en tid präglad av ekologiskt tänkande och sökande efter nya uttryck. Men hur ska ett sådant urnträdsgravkvarter gestaltas?

Därmed var ett annat frö sått: en designtävling bland studenter på SLU.

Åtta finalister

Nu är tävlingen avgjord. Bland 23 tävlingsförslag utsågs åtta att skissa vidare och av dessa utsågs tre att gå till final av en jury. Förslagen ställdes sedan ut på SKKF:s rikskonferens som hölls i Jönköping i slutet av maj. Konferensdeltagarna fick rösta. Bara några enstaka röster skilde de vinnande förslagen från varandra.

– Alla är verkligen vinnare på sitt sätt i den här tävlingen, konstaterar Carola Wingren, landskapsarkitekt och professor vid SLU, som suttit med i juryn.

Bland de åtta tävlande finns intressanta gemensamma drag: alla bygger på organiska former och ljusa trädslag och lägger grunden för föränderliga platser, där växtmaterialet dominerar. De vinnande bidragen bär namnen Årsringar (1:a pris, Tommy Roman), Gläntan (2:a pris, Camilla Doms), Tidsringar (3:e pris, Veronica Horn). Förslaget Hexagon fick ett hedersomnämnande (Kristin Wegren).

Strikta kvarter, välansade gräsmattor och anonyma platser är ett minne blott. Den nya typen av gravplatskvarter kommer att bli en växande lund, den utgår från växtmaterialet och har utformats av de tävlande med tydliga tankar även på besökare, som söker en parkmiljöer för en stunds kontemplation och inte alltid en anhörigs eller närståendes grav. Allt detta berättar mycket om vår egen tid.

Träd som förebild

Det vinnande förslaget, Årsringar, har utformats av Tommy Roman, blivande landskapsarkitekt.

– Jag läste mycket om träd och fastnade för hur träd växer när jag skulle göra mitt förslag, berättar han.

Juryn fastnade också för "det originella och starka konceptet", som ger plats för både människa och träd. Platsen formas och växer just likt årsringar ut från en cirkelformad kärna, där de små trädplantorna får stå till en början och bli lite större tills det är dags att flytta ut dem i nästa cirkel, där någon kan välja ett av dem som sitt eget träd. Tommy Roman har, som de flesta andra tävlande, övergett ursprungstanken på att ett frö ska gro och istället utgått från små trädsticklingar.

Andliga parkrum efterfrågas

De tävlande studenterna uttryckte sin uppskattning för uppgiften, där utmaningen varit att gestalta en plats som ska ge rum för starka sinnesrörelser. Ann-Britt Sörensen, tävlingssekreterare, Movium, menar att det finns gott om arbetsuppgifter för den som vill ägna sig åt att designa andliga parkrum på en kyrkogård. Sådana kommer att efterfrågas i framtiden.

Det dör 90 000 personer varje år. Bland dem väljer 77 procent kremation. Än så länge finns inga planer på att gestalta något av de vinnande förslagen på Limhamns begravningsplats, där den plats faktiskt finns som de tävlande utgick ifrån i sina förslag. Kanske krävs det ännu mod för att göra någonting så banbrytande som ett urnträdsgravkvarter.

Men allt ter sig alltid svårt och omöjligt ända tills någon verkligen har gjort det.

Läs om tävlingen och ta del av presentation av de åtta förslagen nedan.