Gamla gravstenar är som berättelser. Titlar och utsmyckningar liksom gravstenarnas form och material avslöjar hur samhället såg ut vid tiden då de restes.

Den 26 maj invigdes ett lapidarium – ett utomhusmuseum för gamla gravstenar – på Sibbhults kyrkogård strax utanför Osby i Skåne. Anna Andreasson, arkeolog och kulturvetare med särskild inriktning på grön kulturmiljö, har tillsammans med Ann-Britt Sörensen, Movium, valt ut femtio gravstenar från skånska begravningsplatser. Landskapsarkitekt Mona Wembling har utformat platsen, som fått en spiralform. 

Den äldsta stenen är från början av 1800-talet och den yngsta från 1980-talet. Varenda sten är noggrant utvald. Anna Andréasson och Ann-Britt Sörensen har beaktat stenens text, titlar, symboler, dekor och form samt den teknik som använts vid tillverkningen. Allt man kan utläsa av stenen hänger intimt samman med de ideal som rådde i samhället då stenen tillverkades. En stil, ett typsnitt, på en gravsten kan man exempelvis återfinna i ett bokverk från tiden. Likaså kan man spåra rådande konstideal i symboler och dekorationer.

Stora skillnader

Skillnaderna mellan gamla och nya stenar är stora. Förr var det till exempel vanligt med titlar. Gravvårdar med mycket text och titlar riktade sitt budskap till hela samhället.

I vår egen tid är individen viktigare än yrkesrollen och placeringen i samhällsstrukturen. Med bara namn och datum – eller kanske till och med bara med ett efternamn och ordet familjegrav – blir graven något mer intimt och privat. En plats för de närmaste, som redan vet vem personen som ligger begravd där är.

– Även om man känslomässigt tror att en gravsten över en kär person ska stå där för evigt vet man ändå någonstans vilka regler som gäller idag; graven kommer inte att finnas där för alltid. Så var det inte förr. Vid förra sekelskiftet var man övertygad om att minnesstenen på den köpta familjegraven skulle stå där i evig tid, säger Anna Andréasson.

Del av större projekt

Skånes lapidarium ingår i ett projekt med namnet Sibbhult – ett nav i stenhjulet. De långsiktiga målen för projektet är att öka intresset för natursten såväl regionalt som nationellt.

Den studie som Anna Andréasson gjort i samband med anläggandet av lapidariet ligger till grund för en bok, som hon i skrivandets stund färdigställer manus till, och som inom kort kommer att publiceras i Moviums Stad & Land-serie. 

Läs mer om lapidariet i Movium Fakta nummer 2 2012.