INTERVJU MED RIGMOR CELANDER – VÄGEN FRÅN SOCIALARBETARE TILL BLOMSTERDROTTNING OCH ULLA MOLIN-STIPENDIAT

– Jag är ingen trädgårdsnörd och att bara prata växter tycker jag är urtråkigt …

Jag hajar till när jag får se dessa ord från Rigmor Celander i samband med att jag ska göra en intervju med henne hemma i villan i Höganäs. Jag har gjort lite research innan intervjun och bland annat hittat en artikel i Helsingborgs Dagblad från november 2013 med rubriken ”Blomsterdrottning rotar sig i Höganäs”. Hur kan en blomsterdrottning yttra sig på detta sätt i den aktuella artikeln, undrar jag?

– Det finns ju ett talesätt att ”man ser inte skogen för alla träd”. Men jag har alltid varit mest intresserad av att se ”skogen”, det vill säga helheten, jag är en typisk generalist och inte så mycket specialist, förklarar Rigmor Celander. Jag är minst lika intresserad av aktuell samhällsdebatt och av människor som av växter. Och jag tror att det ibland har varit en tillgång för mig, bland annat under mina år som verksamhetsledare i Göteborgs botaniska trädgård. I en organisation med många specialintresserade är det viktigt att förmedla att det är trädgårdens helhet, som är så imponerande.

– Men jag älskar växter och vill bygga med dom till en vacker och estetisk upplevelse. Jag tror att skönhet och kunskap går hand i hand! Det är en stor förmån att ha fått arbeta i offentliga trädgårdar, som är till glädje för så många människor – och med så kompetenta trädgårdsmästare. Jag känner oerhört stor tacksamhet till dom som vårdar och vidareutvecklar det som jag en gång skapat.

Tredje stipendiaten

Mitt besök i Höganäs på Kullahalvön i nordvästra Skåne är föranlett av att Rigmor Celander fått äran att utses till mottagare av 2019 års Stipendium till Ulla Molins minne. Det är tredje gången stipendiet delas ut. Rigmor sällar sig nu till de tidigare stipendiaterna, de i design- och trädgårdskretsar välkända legendarerna Signe Persson-Melin och Heidi Palmgren.

Vi befinner oss i ett område med perforerad mark, i ordets mest bokstavliga betydelse. Höganäs var ett fiskeläge som under 18- och 1900-talen utvecklades till en av Sveriges mest betydelsefulla gruvorter, i många och långa schakt och gångar bröts stenkol samt lera för tillverkning av eldfast keramik. Som mest fanns i området ett femtiotal gruvor. Gruvdriften upphörde i början av 1960-talet.

Rigmor Celander vid villan byggd av Höganäsbolaget. Foto: Göran Nilsson.

Sedan snart två år tillbaka bor Rigmor med maken Krister i en elegant inredd villa i ljusa välkomnande färgskalor i stadens centrala delar, i närheten av Gruvtorget.

– Villan byggdes av Höganäsbolaget i början av 1900-talet som bostad åt ingenjören vid gruvan, berättar Rigmor. Ursprungliga lite originella detaljer finns bevarade, till exempel en serveringslucka mellan köket och det rum som var matsalen. I det intilliggande så kallade herrummet finns en vackert murad öppen spis.

– När vi flyttade till Höganäs bodde vi i ett annat hus först, men det här passar våra behov bättre. Trädgården hade lite mer möjligheter där men här är större boyta och rummen är i ett plan, vilket är bekvämt, vi blir ju inte yngre …

Olika utbildningsvägar

Rigmor Celander föddes 1948 i Göteborg, familjen bodde i en enrummare i arbetarstadsdelen Kålltorp. Hennes pappa var metallarbetare på en kassaskåpsfabrik. Mamman, som var hemmafru, var bonddotter från Sörmland. Hos mormor och morfar tillbringade Rigmor och hennes två äldre syskon många sommarlov, i nära kontakt med natur och odling. En morbror hade en handelsträdgård i Tungelsta söder om Stockholm, där träffades Rigmors föräldrar när pappan hade en tillfällig anställning där.

– Pappa hade många intressen, han var lite allkonstnär – snickare, mekaniker och inte oäven tecknare. Han kunde mycket om botanik, när vi var ute och promenerade berättade han om de växter vi såg och deras latinska namn. Min syster brukar påpeka att några av de första ord hon lärde sig var Anemone nemorosa!

När det efter realskolan i mitten av 60-talet var dags för Rigmor att börja gymnasiet blev valet en linje med inriktning allmänna språk och hennes stora intresse var litteraturkunskap. Hon funderade på att läsa vidare till journalist, men istället fortsatte hon på den inslagna vägen och började läsa litteraturhistoria på Göteborgs universitet.

– Men redan efter några månader slutade jag, jag tyckte det var en jättetråkig utbildning, säger Rigmor. Jag hade en gymnasiekompis som hade börjat på Socialhögskolan, det lät intressant tyckte jag, så då började jag istället läsa till socionom.

På somrarna under socionomutbildningen blev det praktik i det då nyetablerade miljonprogramsområdet Hammarkullen. Och som färdig socionom fick hon en tjänst på socialbyrån i detta område, som redan då hade fått ett rykte som särskilt utsatt med stora sociala problem och hög kriminalitet.

– Vi som jobbade inom det sociala hade ett väldigt tufft arbete, säger Rigmor. Men jag funderade egentligen inte på att sluta förrän jag en kväll efter ett par år gick på en tillställning på studentkåren. Där träffade jag en bekants bekant, som berättade att han läste på en trädgårdsskola. Det lät spännande! Så jag hoppade av jobbet på socialbyrån och fick istället en praktikplats i en trädgård tillhörande ett sjukhus i Göteborg. Och sedan, efter ett tag, blev nästa steg att söka in på en trädgårdsskola.

Anställning på Botaniska

Vårterminen 1976 blev Statens trädgårdsskola i Norrköping, nuvarande Himmelstalunds utbildningscentrum, platsen för Rigmors nya utbildningssatsning.

– På sommaren efter utbildningen sökte jag och fick jobb som säsongsarbetare i Göteborgs botaniska trädgård. Efter en tid fick jag förlängt och våren 1977 blev det en fast anställning. Efter barnledighet fick jag när jag kom tillbaka under 1978 ansvar för utveckling och drift av Japandalen – och då fick jag som min närmaste chef Kenneth Lorentzon, en stor trädgårdsprofil, sedermera under många år verksam i Alnarp, som så tragiskt och hastigt gick bort för ett par månader sedan.

Det blev sex fina år som ansvarig för Japandalen: – Jag stortrivdes med de olika skötselarbetena och var överlycklig var dag när jag åkte till jobbet, och jag gick inte in till kollegerna när det var rast utan fikade ute bland mina växter!

1984 blev det dock dags för en ny utmaning på Botaniska – Rigmor började jobba inom det område som benämndes demonstrationsträdgården, med bland annat sortiment av grönsaker och perenner. Efter något år fick hon frågan om hon var intresserad av att på en del av sin tid utveckla sommarblomsplanteringarna på Botaniska, det var ett inslag i verksamheten som under många år hade fått en styvmoderlig behandling, och som nu ledningen tyckte det var dags att satsa på. Rigmor hade ingen större kunskap och erfarenhet av sommarblommor men accepterade utmaningen och gick med liv och lust in i kreativ fas med att börja tänka och skissa kring utformning och design.

Nyskapande inom blomsterdesign

Inom kort anslöt kollegan Mona Holmberg i arbetet och tillsammans utvecklade de ett designkoncept som var nyskapande för svenska förhållanden och som fick mycket uppmärksamhet i branschen och i media. Sommarblomsrabatterna utformades som en målad tavla i en avancerad väv med särskilda färgteman, vilka förnyades varje år. ”Ett kontrollerat överdåd”, som Rigmor uttrycker konceptet. Rabatterna fick också namn som ökade upplevelsevärdet och som gjorde att besökarnas fantasi sattes i rörelse.

Efter några år fick Rigmor och Mona möjlighet att formulera sina tankar och koncept i skrift, delvis på arbetstid men också med skrivande under många sena kvällar. Resultatet blev den rikt illustrerade boken ”Nordiskt ljus och italiensk hetta”. Boken blev mycket populär och eftertraktad när den utkom 1996. Tidigare nämnde Kenneth Lorentzon skrev i en recension publicerad av Movium bland annat följande: ”Med denna suggestiva titel slås tonen an för en av de mest unika och värdefulla svenska trädgårdsböcker som givits ut under 1990-talet. Det unika är att det är en bok som till fullo bygger på självupplevd kunskap […] I denna fantastiska bok får man djupt handgripliga kunskaper och oändlig inspiration”.

Boken lästes av, och inspirerade, många av landets stadsträdgårdsmästare och parkansvariga, men också av många trädgårdsamatörer. Den trycktes i tre olika upplagor i totalt cirka 10 000 exemplar.

– När det var dags att börja planera för en fjärde tryckning visade det sig dock att disketten, som det var på den tiden, med allt originalmaterial, var försvunnen, berättar Rigmor. Någonstans inom Botaniskas administration hade den slarvats bort och till råga på allt så hade det tryckeri som anlitats tidigare gått i konkurs, så där gick det inte heller att leta fram några original att arbeta med. Så nu har boken blivit eftertraktad bland personer som till exempel letar trädgårdslitteratur på antikvariat.

Vid samma tid, i mitten av 1990-talet, anordnade Movium tillsammans med tidningen Utemiljö under några år sommarblomstävlingar för att stimulera till god användning av sommarblommor i offentlig miljö. Bland deltagarna fanns park- och kyrkogårdsförvaltningar, trädgårdsanläggningsföretag, bostadsföretag, med flera. Tävlingarna utformades efter lite olika koncept de olika åren och tävlingsbidragen kunde utgöras av både rabatter och urnor. Rigmor och Mona skiftades om att sitta med i juryn för dessa tävlingar.

Händelserik chefsperiod

1998 blev sista året som Rigmor och Mona jobbade tillsammans med Botaniskas sommarblommor, därefter skiljdes deras vägar. Verksamheten omorganiserades, en ny stabsfunktion inrättades 1999 med en tjänst benämnd verksamhetschef, som rekryterades internt. Rigmor fortsatte ensam arbetet med utformningen av sommarblomsprogrammet under ett par år.

2001 lämnade den ganska nytillträdde verksamhetschefen sin tjänst och Rigmor fick uppdraget att bli den som tog över befattningen. Denna position hade hon sedan fram till 2013, då det blev dags för pensionering, efter totalt 37 års tjänstgöring på Botaniska. Den sista sommarblomsrabatten hon designade fick heta ”Lite glädje, lite sorg”, som en sammanfattning av hennes känslor inför att gå i pension.

– Jag är stolt över min tid som chef på Botaniska, konstaterar Rigmor. Jag skaffade fram pengar och drev och utvecklade många betydelsefulla projekt, bland annat omdaningen av entréområdet i landskapsarkitekt Ulf Nordfjells design, uppbyggnaden av en modern komposteringsanläggning och upprustningen av arboretet. Jag hade dessutom möjlighet att jobba vidare med utformningsuppgifter och designade både sommarblomsprogram, örtagård och perennplanteringar under denna tid.

Externa uppdrag

Under åren på Botaniska blev Rigmor Celander också engagerad i en rad externa designprojekt. Några exempel är att hon 1998 var delaktig i trädgårdssatsningarna under Kulturhuvudstadsåret i Stockholm, 2000 involverad i utställningen Hedens Lustgård i Göteborg, då även Örtagården i Botaniska byggdes som trädgårdens del av firandet av millennieskiftet, samt 2001 anlitad i planering och utformning av en örtagård i De Badande Wännernas Botaniska Trädgård i Visby.

Det har blivit gästspel som rabattdesigner i Alingsås samt projekt inom park- och naturförvaltningen i Göteborgs Stad, och i stadens kommunala bostadsbolag Familjebostäder. Hon medverkade även i den nationella planeringen av Linnéåret 2007 och i planering och uppbyggnad av utställningen Göteborgs Lustgårdar 2008.

Bland projekt åt privatpersoner kan nämnas etableringen av en örtagård på Pehr G. Gyllenhammars dåvarande ”sommarherrgård” Råö Gård på Onsalalandet. Denna örtagård, liksom den i Visby, planerade Rigmor tillsammans med mångårige kollegan och nära vännen i Botaniska, Einar Hessman Larsson.

Nu, i en annars lugn pensionärstillvaro, pockar några närbelägna platser på uppmärksamhet när det gäller blomsterutsmyckning.

– I samband med min pensionering från Botaniska beslutade jag och Krister att vi skulle flytta från vår lägenhet i Majorna till en mindre ort och en lugnare plats, säger Rigmor. Valet av ny bostadsort blev Höganäs eftersom en av våra två söner bor där. Här finns även ett barnbarn, Liam, snart tio år gammal, som ger oss så mycket glädje i tillvaron.

– Och strax innan vår flytt blev jag kontaktad av Ulf Nordfjell, som hade fått ett uppdrag av Höganäs kommun att rita om och förnya Sjöcronaparken. Han ville att jag skulle designa en sommarblomsdel i parken, och från 2014 har jag haft detta som ett årligt uppdrag. I mitt uppdrag ingår ytterligare en sommarplantering vid Frihamnsgatan i Höganäs. Under 2019 är Havet övergripande tema i alla stadens sommarplanteringar. Mina rabatter i Sjöcronaparken får epitetet Skimmer och sjöskum och vid Frihamnsgatan Gryning strand.

Skiss till Gryning strand i Höganäs 2019. Illustration: Rigmor Celander och Viktoria Enoksson.

Kopplingar till Ulla Molin

Jag frågar Rigmor om hennes relation till Ulla Molin.

– Jag är väldigt glad och stolt över att ha blivit utsedd till årets Ulla Molin-stipendiat, framhåller Rigmor. Det ska bli en stor ära att få åka till Malmö och motta stipendiet. Jag är otroligt imponerad av hennes mångåriga arbete med att lyfta fram och utveckla svensk trädgårdskultur och design. Vi har båda gemensamt vår vilja att skriva om trädgård. Under årens lopp har jag författat åtskilliga rader i olika trädgårdstidningar och även ett par gånger i tidskriften Lustgården. Förutom Nordiskt ljus-boken har jag medverkat i två andra böcker – ”Trädgårdsmöten på Rosendal” och ”Gröna Rehab”.

– Men jag måste kanske nog ändå säga att jag inte har haft en djupare relation med hennes designkoncept och idéer i mitt yrkesverksamma liv. Våra ”inre trädgårdar” skiljer sig nog en smula. Ulla Molin jobbade ju mycket med inneslutning och inramning av rum, jag har till exempel i mina örtagårdar velat ha en öppenhet mot omgivningen – vad kan platsen och dess inneboende egenskaper ha för inverkan på formgivningen? Sen är färgglädjen i det ”kontrollerade överdådet” viktig för mig med många, många nyanser även om kulörerna är få.

– Men sedan har ju Ulla Molin och jag verkligen också något annat gemensamt, nämligen var vi har valt att bosätta oss, säger Rigmor med ett leende. Våra villor ligger inte långt från varandra i Höganäs. Jag besökte en gång Ulla i hennes villa och trädgård i mitten av 90-talet, ett par år innan hon gick bort. Och trädgården finns kvar och är öppen för besökare några gånger per år.

– Dessutom finns det faktiskt ytterligare en koppling, vår son med familj bor i ett hus inte långt ifrån oss, där Ulla Molin har ritat trädgården! Men den är kanske inte helt i skick som visningsträdgård, säger hon med en menande blinkning.

Fakta om Stipendium till Ulla Molins minne

Stipendiet delas ut av nätverket SSPPG – Swedish Society of Public Parks and Gardens, i samarbete med Höganäs kommun och Tankesmedjan Movium vid SLU. Stipendiesumman är 10 000 kr. Vid prisceremonin i Malmö den 4 april överlämnades ett diplom och en blomsterbukett till Rigmor Celander av representanter från stipendiekommittén. Ett hyllningstal hölls av Einar Hessman Larsson, mångårig kollega på Göteborgs botaniska trädgård. På diplomet finns motiveringen för valet av årets mottagare:

”Rigmor Celander är en föregångare inom växtkomposition och formgivning. I sitt arbete på Göteborgs botaniska trädgård har hon förenat gestaltningen av botanisk mångfald med estetiska kompositioner. Hon har lyft intresset för naturens och trädgårdens variationer och inspirerat till en ökande användning av sommarblommor.”

Läs pressmeddelande angående stipendieutdelningen här.