Nyhet

Privat golfbana blev publik park

Publicerad 22 augusti 2011

Idag finns endast en liten del av den privata golfbanan mitt i centrala Montréal kvar. Den största delen av den har förvandlats till en publik park, öppen för alla stadens invånare: Maisonneuveparken.

 

 

 

Tävlingscyklisten susar fram i sina tajta kläder på den tvåfiliga cykelvägen. Efter honom kommer föräldern med två små barn som i maklig takt vinglar fram på sina stödhjul. Snart blir de omkörda av en dam i en permobil som gasar på så två orangea flaggor bakpå fladdrar i motvinden. Maisonneuveparken rymmer dem alla och deras behov av rekreation, motion och gröna ytor, mitt i den kanadensiska tre och en halvmiljonstaden Montréal.

 

 

 

Maisonneuveparken, namngiven efter Montréals grundare, är idag ett sextiotre hektar stort grönområde i östra delen av staden. Sikten är god över parken som består av en enorm gräsyta med mindre kullar, träddungar och någon damm. Runt och genom dessa ringlar sig flera varv av cykelvägar och joggingspår.

 

 

Botanisk trädgård

 

Parken byggdes ursprungligen 1910 som en enorm golfbana med arton hål. På en del av golfbanans mark anlades senare en botanisk trädgård med en blygsam vision om en liten ”trädgårdsstad”. Den öppnades 1936 och stod då för en tredjedel av områdets totala hundraarton hektar. Idag är den botaniska trädgården en av de största i världen.

 

 

- Det är viktigt att ge möjligheter för människor, för såväl synskadade som för barn, att utforska växterna, säger Vincent Gilles, chef för den botaniska trädgården och fortsätter:

 

 

- Ni kommer att se tusentals växter och blommor i trädgården. Även maskrosor, eftersom inga bekämpningsmedel används här.

 

 

 

Vit elefant

I Maisonneuveparken och den botaniska trädgården hörs sällan några motorljud. Inga bilar, inga lastbilar. Det enda tydliga tecknet på att vi faktiskt befinner oss mitt i en mångmiljonstad är masten på den olympiska stadion som tornar upp sig som en gigantisk vit snabel på ena sidan av parken.

 

 

På 1970-talet, när Montréal arrangerade de olympiska spelen, användes nämligen en del av golfbanans mark till att bygga den olympiska arenan. Golfbanan krymptes ytterligare till en niohålsbanaoch den södra delen av det frigjorda området användes till den olympiska anläggningen. Resterande del blev genom Maisonneuveparken rekreationsområde för allmänheten. 

 

 

Arenan, som ritats av den franske arkitekten Roger Taillibert, blev mycket uppmärksammad, men bygget blev snart ett fiasko då det varken höll strukturmässigt eller finansiellt.

 

Den vita elefanten, som arenan Stade olympique kallas i folkmun, har kostat en och en halv miljard kanadensiska dollar och står i dag i princip tom. Den kräver enormt underhåll och måste kontinuerligt repareras.

Området runt arenan består av öppna karga betongytor och trappor. Det är lätt att tänka sig en skatepark, inte helt olik Stapelbäddsparken i Malmö här, om man får drömma.

 

 

Odlare välkomna

 

Västerom parken ligger den botaniska trädgården, söderut den olympiska arenan och österut ligger den återstående niohålsbanan som drivs av kommunen.

 

 

Den senaste utvecklingen av Maisonneuveparken är den norra delen som nu rymmer odlingslotter för invånarna. Det påtas, binds upp och rensas bland såväl blommor som ätbart i odlingsbäddarna. På plakatet utanför de inhägnade lotterna låter Montréals stad hälsa att odlingarna är öppna från soluppgång till solnedgång och att endast ekologiska bekämpningsmedel får användas. Avslutningsvis önskas alla odlare en god säsong.

 

 

Året om

Idag används Maisoneuveparken flitigt. Under de varmare årstiderna kan besökare promenera, cykla, åka inlines, fågelskåda, ha picknick eller spela golf. På vinterhalvåret kan man åka längdskidor på preparerade spår eller skridskor på en anlagd isbana. Parken används också som samlingsplats för det stora nationaldagsfirandet den tjugofjärde juni, Quebec"s Fête Nationale.

 

 

 

Från pampig och privat golfbana till mångsidig och publik park på hundra år. Maisonneuveparken har bytt skepnad och kommer säkert att fortsätta utvecklas i framtiden, allt efter invånarnas behov.

Text och foto: Maria Esaiasson, frilansskribent

Sidor