movium.slu.se

Foto: Kathrine Sørgård

Nyhet

Hej Moa Björnson!

Publicerad 17 februari 2021

Du är utvecklingschef i Traena kommun i Norge och har just tillträtt som ordförande i Tankesmedjan Moviums ledningsråd. Vilken är den viktigaste utmaningen att tackla för att samhället ska kunna ställa om och nå hållbarhetsmålen i Agenda 2030?

– Oj, vilken stor och viktig fråga! Utmaningen ligger nog i att inse att vi måste lösa flera utmaningar samtidigt. Vi måste träna oss i systemtänkande och att kunna samverka mellan många sektorer och expertisområden. Det känns som att vi lever med en prokrastinering – med klimatkrisen hängande över oss fortsätter vi ändå att «okynneslösa» problem som är oviktiga i det stora sammanhanget.

 

Du arbetar i en kommun och sitter också i Norges forskningsråd. Hur ser du att akademi och praktik bättre kan samverka och vad skulle vinsterna vara?

– Ja, jag arbetar i en av de allra minsta kommunerna i Norge, som dessutom är en ö-grupp ganska långt ut till havs. På mikronivå blir det holistiska perspektivet tydligt här. Cirkulär ekonomi, hållbarhet och resiliens är kanske inga begrepp som man ägnar några teoretiska diskussioner åt på lokal nivå, däremot händer det saker i praktiken här. Havsforskning och fiskeriförvaltning är ett par exempel. Där kommer ny kunskap fram som leder till bättre förvaltning av fiskebestånden och som implementeras därför att det helt enkelt lönar sig. Ett annat exempel är förståelsen och erfarenheten av demokrati och offentlig förvaltning i praktiken. I forskningsrådet där jag ingår investerar vi årligen i forskning som ska göra nytta, bland annat för offentlig sektor. Om glappet mellan praktik och akademi blir för stort kommer forskningen inte att omsättas till någon praktisk nytta och investeringarna blir verkningslösa. Det kan relateras till förra frågan – vi ska helst kunna lösa flera problem med samma investerad krona. Det blir samhällsekonomiskt oförsvarbart om akademi och praktik inte samverkar.

 

Vilken roll i samhällsbyggandet skulle du vilja se att en verksamhet som Moviums skulle axla under de närmsta åren?

– Först och främst vill jag säga att jag är ödmjuk inför uppdraget och tycker att Movium gör en bra insats för en nyanserad dialog om hållbart stads- och samhällsbyggande i dag. På en sån här fråga är det lätt att instinktivt svara genom att hämta erfarenheter från egna erfarenhetsområden. Så med risk för att falla i den fällan säger jag: överbyggande av kunskap mellan de rurala och urbana samhällsbyggnadsperspektiven. Och så tror jag att vi har mycket att lära av varandra i de nordiska länderna.

 

Vilka tankar har du om nordiskt samarbete?

– Kanske är det möjligt att få till fler utblickar och kontaktytor mellan grannländernas motsvarande verksamheter och därigenom dra nytta av både likheter och olikheter. Det känns som att det blir extra viktigt i en sån här tid, när vi plötsligt fått uppleva att landsgränser inte bara är symboliska utan faktiskt konkreta.

 

Vad tror du att digitaliseringen av samhället kan betyda för Movium?

– Jag tror att det finns potential för Movium att ta en roll inom digitalisering och robotisering i stadsutvecklingen. Men här behöver man kanske bjuda in fler expertområden, som programmerare, AI-utvecklare med flera, att delta i debatt, forskning och praktik. Det vore också spännande att se – nu när Movium fyllt 40 år – om Movium skulle kunna skaffa sig ett ”ungdomsråd” som komplement till ledningsrådet!

CAROLINE DAHL

Sidor