Du har på uppdrag av Boverket varit med om att ta fram en exempelsamling på gestaltad livsmiljö i skolor och förskolor runt om i Sverige. Varför har Boverket tagit fram den?

– Syftet med exempelsamlingen är att visa hur särskilt angelägna och komplexa gestaltningsfrågor kan lösas. Genom att visa lärande exempel från hela landet kan den som själv står inför ett projekt se hur andra gjort.

Hur har arbetet gått till?

– För att hitta goda exempel i hela landet startade arbetet med att vi gjorde 30 djupintervjuer med personer som har särskilt intresse av förskolans och skolans utemiljöer. De drygt 100 förslag som kom fram genom intervjuerna analyserades och sedan besökte vi de tolv mest intressanta skolorna och förskolorna. När vi var på plats intervjuade vi barn och pedagoger och gjorde egna platsanalyser av byggnad, inomhus- och utomhusmiljö. Det sammanlagda materialet är underlag till de sju lärande exempel som nu är publicerade. Nästa steg i arbetet är att ta fram en vägledning där alla de olika arkitekturområdena ingår. Det arbetet pågår just nu på Boverket, och beräknas vara klart i slutet av året.

Hur är det tänkt att exempelsamlingen ska användas?

– Målgruppen är bred, och vi hoppas att både politiker och beslutsfattare, arkitekter, byggherrar men också pedagoger hittar dit. Det är viktigt att komma ihåg att de skolor och förskolor som presenteras i bild och text har valts ut för att de visar på en bra lösning ur vissa aspekter.

Vad betyder det?

– Exemplen vi valt att ha med är inte goda exempel på allt. Sådana exempel är svåra, eller kanske till och med omöjliga, att hitta. Förhoppningen är att besökare tar sig tid att läsa om varför skolan eller förskolan valts ut. En skola kan exempelvis vara utvald för att den löst tuffa miljökrav på ett gestaltningsmässigt bra sätt genom brett samarbete och delaktighet. Samma skola kan ha en utemiljö som lämnar en hel del övrigt att önska.

Det ska byggas många skolor i Sverige under de närmaste åren. Hur ser trenden ut när det gäller utemiljön?

– I storstadsregionerna, men också i de centrala delarna av medelstora städer, kämpar många landskapsarkitekter för att barn skall få tillräckligt stora gårdar. En sorglig trend är alltså att ytorna krymper. För liten yta innebär oftast att den förr eller senare blir hårdgjord eftersom slitaget av gräs, natur och planteringar blir för stort.

Finns det fler tydliga trender?

– Det verkar finnas en modefaktor i färgglada konstmaterial. Kanske kul för den som ritar att få leka med färg och form, men oftast mindre kul för barnen själva. Och det är ju deras kreativitet, leklust och nyfikenhet på natur och omvärld vi skall tillgodose. En positiv trend är ett ökande intresse för barns lek och rörelse. Man pratar mer och mer om hälsovinster och om vikten av återhämtning utomhus. Ändå är det svårt att hitta argument som biter när ekonomi och lönsamhet diskuteras i den enskilda kommunen eller projektet. Hittills har det varit svårt att med ekonomiska mått värdera vilken inverkan stora och bra lekytor har på barns hälsa och välbefinnande. På längre sikt kommer brister i barns utemiljö att medföra kostnader, men det problemet skjuts på framtiden.

Sedan 1 januari är barnkonventionen inlemmad i svensk lagstiftning. Hur tror du att det påverkar utformningen av barns utemiljöer?

– Jag upplever att många har en stark önskan om stöd och råd. Hur barnkonventionen kommer att påverka vår bransch är svårt att förutspå. Det beror på hur artiklarna tolkas och arbetas in i den långa kedja som börjar i politiken och slutar hos personalen på den enskilda gården. Alla steg däremellan kräver att det finns kunskap och medvetenhet om vikten av bra uppväxtmiljöer för nästa generation.

Vilka artiklar i barnkonventionen tycker du fångats upp av den gröna branschen?

– Från min horisont som nationell koordinatör för frågor om barns och ungas utemiljö tycker jag mig se att projekt med delaktighet ökar, kanske beroende på att artikel 12 är tydlig och förhållandevis lätt att ta till sig i vår bransch. Artikel 31, som slår fast alla barns rätt till lek, vila och fritid berör också vårt uppdrag som landskapsarkitekter, exempelvis i frågan om tillräckliga och varierade gårdar. Samtidigt griper en sådan skrivning in andra sektorer i samhället som bostadsmarknaden, förskolans och skolans läroplaner etcetera.

Hur kan planerare arbeta vidare utifrån barnkonventionen?

– Det är ett grannlaga arbete på många nivåer som ligger framför oss. Men låt oss inte bli paralyserade, utan gräva där vi står! Jag tror det är viktigt att skapa mötesplatser där vi kan inspirera varandra och dela goda exempel. Det är just tanken med exempelbanken. Där kan man ta del av hur andra löst komplexa stadsbyggnadsfrågor.

Berättat för Titti Olsson