Välkommen till Tankesmedjan Movium som vår nya koordinator för barn- och unga-frågor! Vem är du?

– Tack! Jag är landskapsarkitekt, bosatt i Lund. Det är verkligen ett hedersuppdrag jag fått. Rollen som nationell samordnare och kunskapsutvecklare är ny för mig, men ämnesområdet känner jag mig väl orienterad i. Jag har lång erfarenhet av projektering, utredning och kunskapssammanställning av barn och ungas utemiljö. Fram till nu har jag till största del arbetat som konsult i egen firma, men också periodvis i Malmö stad.

Varför är du engagerad i frågor som handlar om barns urbana livsmiljö?

– Engagemanget väcktes direkt efter utbildningen på åttiotalet då jag fick jag fyra barn i rask följd. Att se hur deras lek påverkade och påverkades av den miljö de vistades i var fascinerande. För mig ledde det till ett ifrågasättande av hur konventionell projektering av lekplatser gick till vid den tiden. Under tidigt nittiotal fick så jag och en kollega uppdraget att inventera och förnya Malmö stads kommunala lekplatsbestånd. Våra idéer om nya sätt att se på platser för lek ligger bakom Malmö stads satsning på konceptet Temalekplatser. När jag senare ritade de första temalekplatserna fanns det utrymme att experimentera. På Djungellekplatsen provas konceptet ”leka i buskarna”, och på djurlekplatsen var det okej att påverka platsen genom att hacka sönder stubbar med hackspettar. Hackspettarna har nog flugit sin kos vid det här laget, det är ju 25 år sedan, men vegetationen på Djungellekplatsen växer och frodas såvitt jag vet. Sedan dess har ju både leken och lekplatsens komplexa funktion analyserats och belysts av flera barnforskare på SLU.

Vad i barns urbana livsmiljö tycker du är allra viktigast att ta tag i för Tankesmedjan?

– Viktigast ur ett samhällsperspektiv är enligt mig att ge barn och unga egen erfarenhet av delaktighet och demokrati. Vi som är vuxna har ett stort ansvar för detta. Vi måste ge tid och skapa plats för barn och ungas perspektiv. Det är ett omställningsarbete som rör flera yrkesgrupper. Men det finns fler viktiga och svåra samhällsfrågor att tampas med! Bristande tillit till samhället och till varandra skapar rädsla och begränsningar. Det ger barn av idag mindre rörelsefrihet än någonsin. Därtill har vi ett samhälle som alltmer förlitar sig till de fria marknadskrafterna. Barn och unga hamnar då i kläm eftersom investeringar oftast inte ger utdelning i den egna budgeten eller inom överskådlig tid. I min roll som samordnare hoppas jag kunna skapa dialog och samverkan med aktörer på nationell och lokal nivå. Med gemensamma krafter kanske vi kan påverka beslutsfattare att se investeringar i barns och ungas livsmiljö som det enda rimliga och kloka.