Du är professor vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid SLU i Alnarp och curator för utställningen Vattnet kommer som har vernissage den 19 november på Form/Design Center i Malmö. Vad handlar den om?

– Den handlar om att havet stiger på grund av att klimatet förändras, och att vi kan agera på olika sätt i relation till detta. I utställningen finns möjlighet att förstå orsakerna och se hur de stigande havsnivåerna kan drabba och förändra främst skånska kuster.

Finns det internationella exempel?

– Ja, utställningen visar projekt från andra delar av Europa, USA och Indien, som lyfter fram olika attityder och åtgärder som det går att lära sig av.

Behöver vi lära om i Sverige?

– Kustens förändring är beroende av hur lokalbefolkning och beslutsfattare, planerare och landskapsarkitekter agerar i relation till att havet stiger. Fel beslut med alltför fasta och hårda kustskydd kan ge större problem på sikt. I utställningen ges besökarna möjlighet att utforma egna kustskydd och framtida kustlandskap.

Vad är det mest alarmerande utställningen lyfter fram?

– Det är förstås att kustlandskapet kommer att förändras och att delar av de landskap som människor älskar och identifierar sig med bitvis kan dränkas eller erodera bort.

Och det mest hoppfulla?

– Att kusterna även i fortsättningen kan bli bra platser att vara på, även om de förändrats på olika sätt. Men om det verkligen ska bli så är det viktigt att planerare, politiker och människor engagerar sig och kommunicerar med varandra om alternativ och lösningar.

Är utställningen ett led i det?

– Ja, det är den. Vi vill skapa en plattform för att mer aktivt påbörja en gemensam diskussion som involverar både experters och lokalbefolkningens kunskaper om ett landskap i förändring.

Hur fortsätter forskare vid SLU att engagera sig?

– Vi hoppas kunna få mer finansiering för att kunna jobba vidare med frågorna utifrån olika perspektiv. I detta projekt som finansierats av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har vi arbetat relativt brett och i interdisciplinära samarbeten om hur man kan kommunicera kring ett hav som stiger.

Vilka frågor är då viktiga? 

– Frågor som: Hur tänker planerarna i de skånska kustkommunerna? Hur kan lokalbefolkningens kunskaper och värderingar om landskapet fångas in och användas? Och hur kan de som utformar landskapet lära sig om havets krafter, så att de lösningar som föreslås blir hållbara? Vi hoppas att med ny finansiering få fördjupa oss, inte minst i olika metodfrågor, för ett föränderligt och resilient kustlandskap.