På Moviums partnerskapsträff i mars ska du hålla en workshop om funktionell täthet, och ska också rigga ett partnerskapsprojekt på detta tema. Vad handlar funktionell täthet om?

- Vi behöver fler bostäder och vi behöver använda marken effektivt. Därför behöver vi bygga tätare. Samtidigt behöver vi plats för ett bra stadsliv – vi behöver rum för möten. Funktionell täthet betyder att vi bygger både tätt och rymligt på samma gång. Men det förutsätter också att vi väljer proportioner som släpper in ljus, himmel och trivsamma ljud. Då får det inte bli för högt eller för nära mellan hus. Funktionell täthet innebär också att stadens trafiknät samsas med en värdefull entrégrönska, gårdsgrönska, parker och större grönkilar mellan stadsdelarna.

Varför tror du detta bidrar till bättre livsmiljöer i staden?

- Sedan mycket lång tid tillbaka vet vi inom landskapsarkitekturforskningen att människan vill ha kontakt med park, träd, blommor och även odlingar – för vardagslek, motion, rekreation, återhämtning, för hälsa och välbefinnande. Funktionell täthet innebär att staden kan byggas miljöriktig, med såväl nära till det mesta som hälsosam, intressant och socialt trygg.

Hur ser en bra avvägning ut mellan rymlighet och täthet?

- I siffror kan man tala om 1:1 i förorten och högst 2:1 i staden. Det betyder att för varje kvadratmeter bebyggelse behövs en kvadratmeter friyta (mest grönyta) i förorten. I staden bör balansen inte överskrida 2 delar bebyggelse mot 1 del friyta på marken. En viktig gräns för höjden på stadens kvarter går vid 4-5 våningar för att släppa in ljus och luft i stadsmiljön. Men det finns alltid visst rum för unika landmärken som kan vara mycket högre (kyrkor och vissa högre hus med utsikt). Detta har visats inom forskning och praktik flera gånger under de senaste hundra åren i Sverige, Europa och världen.

Ser det likadant ut överallt, eller skiljer det sig?

- Historiskt var städerna i världen både relativt låga (högst 5 våningar) och sammanvävda med landskapets gröna och blå stråk och ytor. Efter 1930-talet utvecklades den spridande staden i USA med höga täta stadskärnor, och höghusförortsstäder i Sovjet och Kina. I Europa fanns gröna och måttligt höga och täta städer tills i början av 1900-talet, men därefter har grönytorna tagits bort. Paris har till exempel bara 13% grönyta medan Stockholm har över 40%. Idag sker en medveten utglesning av Europas städer: Funktionellt täta städer kallas Qualified dense cities i EU-sammanhang – och detta innebär måttlig täthet med ett ökande inslag av parker, trädgårdar och stadsträd i framtidens Europa.

Här kan ni läsa mer om och anmäla er till workshopen!