Gregory Trefry från den New York-baserade festivalen Come out and play var en av föreläsarna på Moviums Vinterkonferens 2012 – Livet i staden. Den lekande människan stod i centrum och efter lunch fick konferensens deltagare ett praktiskt exempel på Gregory Trefrys filosofi, som blandar lek och urban rumslighet.

Många av de motsatspar Gregory Trefry använder för att beskriva skillnaden mellan lek och spel (play and game) används även inom landskapsarkitektur och stadsplanering. Leken är informell och spelet formellt, leken är flexibel och spelet reglerat. På samma sätt kan platser vara mer eller mindre informella, mer eller mindre flexibla.

Och det är även så att just informella, flexibla platser i högre utsträckning tillåter lek. På formella och reglerade platser är programmet satt, dess användning framgår av designen och få andra aktiviteter kan ta plats i rummet.

– The more formal, the less mixed use, enligt Gregory Trefry.

För när leken övergår till att bli ett spel, en sport, behöver den en annan arena, den behöver en fixerad spelplan. Den aktivitet som förut var att interagera med sin omgivning blir att dominera landskapet.

Urbant bollspel

Gregory visar ett träsnitt föreställande en gatumiljö, kanske i en medeltida stadskärna, där människor i ett tumult jagar en boll. Sedan ett fotografi där unga killar dribblar en boll mellan bilar på en garageuppfart. Sista bilden i serien är tagen på en arena. Gräset är vältrimmat, linjerna kritvita. Kvinnor i färgkodade kläder spelar fotboll, en domare finns närvarande och publiken sitter i ordnade rader runt sportarenan.

Bildsekvensen illustrerar hur bollspelet gått från att vara en lek som förhåller sig till sin omgivning, där gatumiljön sätter gränser, till att vara ett spel, en sport, som utövas i ett slutet och mycket väldefinierat rum. Sporten pågår i en arena som ligger som en otillgänglig ö i stadslandskapet.

Gregory Trefry beskriver spel som ”en frivillig ansträngning att övervinna onödiga hinder”. Skärmen över honom visar en häcklöpare i luften på väg över en häck.

– Vi skulle kunna låta mannen springa rakt fram, men istället sätter vi upp en massa hinder för honom för att det ska bli lite svårare, och kanske lite roligare att titta på för oss i publiken.

Stadens struktur

När Gregory Trefry och hans kollegor designar spel till New York-festivalen Come out and play låter de dock oftast staden behålla sin befintliga struktur. Stadsrummet är spelplanen och förutsättningen, i den hittar de element och objekt som får en roll i spelet. Det kan vara telefonkiosker som platsmarkörer, som i spelet Payphone Warriors, eller en kvartersstruktur som spelplan, som i den analoga versionen av Pac Man, Pac Manhattan.

När Gregory Trefry är lekledare för Moviums Vinterkonferens deltagare på det rymliga loftet på Alnarpsgården, är rummets vältaliga pelare spelets grundstruktur. Lagens rörelser mellan pelare för att samla poäng materialiseras av garntrådar som slutligen bildar ett nät i rummet. Fattas en pelare får en lagmedlem agera substitut. Spelet har förändrat rummet.

För Gregory Trefry är att leka att utforska. Genom leken lär vi känna oss själva och även vår omgivning. Vi prövar den fysiska miljöns gränser och lär oss hur vi kan påverka dem. Staden som spelplan lär oss att vara i staden på gemensamma villkor.