movium.slu.se

Nyhet
Open Art Örebro 2011

Konst under bar himmel

Publicerad 27 februari 2012

En gul kanin i jätteformat har under sommaren väckt uppmärksamhet både i Örebro och vida omkring. Men kaninen var bara ett av de konstverk som deltog i friluftsutställningen Open Art. Sjuttio konstnärer från olika länder bidrog till att göra staden gladare, mer känd och även ge människor något att samtala om.

 

 

 

Holländaren Florentijn Hofman kunde föga ana att hans konstverk på Open Art skulle bli ett sådant dragplåster när han inspirerades av en gosekanin som låg slängd på golvet i hans hem. Men hans jättekopia av kaninen byggd på Stortorget i Örebro, med benen i luften och rumpan mot S:t Nicolai kyrka, blev verkligen årets talk of the town.

 

Kaninen har fått mest uppmärksamhet men hela staden var fylld av konstverk och installationer av skilda slag. Vad sägs om en bil av stövlar inne i ett köpcenter, ett glittrande glashus i ett träd i Slottsparken och vita män i naturlig storlek hängande i lyktstolpar, sittande på trottoarkanter, hustak och soffor?

 

 

DC 3 är namnet på flygplanet som landat i vattnet vid slottet. Konstnär Göran Hägg, Sverige.

 

 

Överraskar

 

Det finns ett klart överraskningsmoment med Open Art. Vissa platser går inte att passera utan att hoppa till och förvånas. Man svänger runt ett hörn och möter vips ett ansikte på husfasaden. Mitt i vallgraven ligger ett flygplan och flyter, en kopia av en gammal DC 3 som får betraktaren att ta in hela scenen, inte bara planet utan även slottet och vallgraven.

 

Det är något som chefen för Konsthallen, Mats Nilsson, gläds åt. Utställningen har väckt staden, konstverken har fått folk att även se de skulpturer och utsmyckningar som är permanenta. Det har hänt att man kommit och berättat för personalen på Konsthallen att man glömt att ta upp vissa skulpturer i katalogen. Men det har varit permanenta utsmyckningar som alltid stått där. Man har bara inte sett dem förr.

 

Framhäver karaktär

 

– Stadskärnan i Örebro är speciell, säger Mats Nilsson. Det finns unika öppna platser som inte är bebyggda, ytor som passar utmärkt för att ställa upp konst på. Installationerna framhäver staden och stadens karaktär.

 

Under förberedelsearbetet behövde konstnärerna en plats att arbeta på. Det löste man genom att använda en tom bussdepå, som under några veckor förvandlades till en gigantisk konstateljé.

 

Cykelstad

 

Att ställa ut konst, som i vissa fall är kontroversiell, mitt i stadslivet har väckt uppmärksamhet och debatt. Några har höjt rösten över att kaninen vänder rumpan mot kyrkan, andra har haft åsikter om att man använder stadens finrum på det här sättet. Men de allra flesta har glatt sig åt utsmyckningarna och sett sin stad i ett nytt ljus.

 

Mats Nilsson påpekar att Örebro är en typisk cykelstad. Men det är också en handelsstad med gott om butiker och gångstråk, landsortsbefolkningen åker in till stan för att handla. Under sommaren 2011 har Open Art dragit mycket folk, främst från närområdena men även besökare från hela landet. Det kan man till stor del tacka den gula kaninen och dess nyhetsvärde för.

 

Vid en av ingångarna till Slottsparken står den här bilen parkerad. Namnet är Requiem, konstnären är från Japan och heter Hironari Kubota.

 

 

Vartannat år

 

Det är ingen billigt sak att sätta upp sådan här gigantisk utställning. En och en halv miljon har anslagits från kommunen, regionförbundet har bidragit med en halv miljon och stiftelser och sponsorer med ytterligare en och halv.

 

På grund av att det är ens stor apparat med mycket förberedelsearbete så har man valt att anordna den vartannat år. Mats Nilsson hinner knappt se till att hela utställningen plockas ned innan det är dags att börja på nästa.

 

I år var andra gången utställningen anordnades. Det pågår en diskussion om att man från varje utställning ska köpa in ett konstverk som får bli permanent, men något beslut är inte fattat än.

 

 

Det stora ansiktet på Köpmangatan heter Cosmopolitism och är skapat av David Lozano från Columbia.

 

Konsten till folket!

 

Upphovsmannen till Open Art heter Behcet Barsom, kristdemokratisk kommunalråd i Örebro. När han blev ordförande i kultur- och medborgarnämnden bestämde han sig för att besöka alla de verksamheter som låg inom hans område. Han kom till Konsthallen och insåg att han själv aldrig spontant skulle vågat sig in där.

 

– Jag visste så lite om konst och kände mig inte hemma där. Därför undrade jag varför inte konsten kunde flytta ut på stan till folket i stället. Det blev upprinnelsen till Open Art.

 

Behcet Barsom berättar att han sedan 1970-talet själv bor i ett av de mer invandrartäta områdena i staden, själv kallar han det utanförskapsområde. Under alla år han bott där har han aldrig hört någon tala om konst. Men i år har han för första gången hört människor i hans bostadsområde diskutera Open Art.

 

– Kulturen kan vara en förenande kraft, säger han. Genom att glädjas, hata och känna på konsten i Open Art föds nya tankar. Folk börjar verkligen se sin omgivning och det som finns där.

 

Han menar att Open Art lämnar spår efter sig som är viktiga för staden. Men han tror också att nedmonteringen av utställningen är viktig.

 

– Att rensa bort och återskapa det normala väcker också tankar.En kortare version av denna artikel är publicerad i Movium Magasin - om livet i staden nr 3 2012. 

Text: Eva Janson
Foto: Lasse Persson  

Sidor