Malmö förbereder en ny översiktsplan och sparar inte på krutet vare sig i marknadsföringen eller innehållet. Som ofta när Malmö gör något nytt vill man vara kaxig och uppkäftig, gärna bäst i världen.

Med ÖP2012 ska staden bli världsbäst på hållbar stadsutveckling och visa vägen för resten av Sverige. En första samrådsfas är precis avslutad och erfarenheterna från dessa ska bakas in i förslaget som ställs ut efter sommaren. I mitten av 2013 ska planen vara antagen och börja gälla.

En översiktsplan måste främst innehålla vägledning för markanvändning, men med ÖP2012 vill Malmö betydligt mer än så. Underlaget är ett skarpt visionsdokument som tar tydlig politisk ställning och lägger fast kursen mot en hållbar stad med siktet inställt tjugo år framåt i tiden. Då är Malmö tystare och renare för att folk har ställt bilen till förmån för cykel och kollektivtrafik. Staden försörjs helt med förnybar energi och är mindre segregerad än idag. 

Varning för bil På ett av seminarierna under samrådet varnade trafikplaneraren Ann Cederberg på Tyréns för att Malmö om tjugo år har 100 000 fler bilresor per dag än idag om inget görs. Då måste vi snarare bygga vägar i flera våningar för att staden inte ska korka igen. Hon menar att Malmö stad måste bestämma sig för om man ska låta bilismen styra hur stadsrummet ska se ut eller om bilismen ska styras av vilket stadsrum man vill ha.

– Det är viktigt att vi är tydliga när vi bygger nya områden, att det ska vara ekologiskt och miljövänligt, och att man helst inte ska ha bil, säger Carina Svensson (S), ordförande i stadsbyggnadsnämnden. Carina Svensson (S), ordförande i stadsbyggnadsnämnden i Malmö. 

Nya sätt att resa Carina Svensson är en av alla politiker och tjänstemän som är delaktiga i det omfattande arbetet. Hon berättar engagerat för Movium om kommunens visioner med Översiktsplanen. Enligt henne är nyckeln till en bättre stad främst att lösa hur människor ska transportera sig i framtiden.

– Vi måste ha spårvagnar i en växande, grön stad, säger hon. Tittar man ute i Europa så är spårvägarna centrala i städerna och de kör inte på spår i asfalten utan i breda, gröna stråk. Man hör dem inte när de kommer. Vi har gator där man skulle kunna göra det i Malmö.

En tydlig kontrast till dagens bullriga Malmöbussar som trängs med bilarna alltså. Förhoppningen är att snabba spårvagnar som på långa sträckor har helt egna körfält ska binda ihop stadsdelarna. Idag är Malmö en segregerad stad, men med bättre kommunikationer är tanken att fler ställen ska bli attraktiva att bo på.

Staden ska kunna växa med upp till 100 000 invånare och måste byggas ut kraftigt, men all utbyggnad ska ske genom förtätning med minimal miljöpåverkan både lokalt och globalt.

– Ska Malmö bli en fantastisk, grön storstad så måste vi samtidigt tänka på vad vi bygger med så att vi inte utarmar någonting annat, säger Carina Svensson.

Nytt planeringsparadigm Förslaget till ny översiktsplan signalerar ett paradigmskifte inom stadsplaneringen, där Malmö vill gå före. Bilen har blivit omodern. Nu ska vi cykla, gå och åka spårvagn. Vi ska kunna umgås utan att behöva störas av avgaser och trafikbuller. Grönt och miljövänligt – även i förhållande till resten av världen.

För att Malmö stads vision ska uppnås måste hur man tänker planering förändras i grunden. Samtidigt som Malmö på visionsplanet ska byggas som en tät och grön stad utan trafikbuller, räcker det att gå ut på gatan för att se att visionen är långt ifrån dagens verklighet. Fyrfiliga trafikleder skär kors och tvärs genom staden, cykelbanorna är påtagligt få och fotgängarna är hänvisade till trädlösa trottoarer utan planteringar. Malmö vill vara parkernas stad men är ofta just bilarnas stad.

Kontrasten mellan kommunens visionsillustrationer och verklighetens Malmö kunde knappast vara större. Faktiskt liknar visionsbilderna i viss mån hur Malmö såg ut förr. Dagens breda gator har inte tillkommit genom att hus har rivits, utan genom att trädalléer med gång- och cykelstråk i mitten av vägarna har tagits bort. Vykort över Nobelvägen förr. I princip bilfritt och en kastanjeallé men cykelbana i mitten. Idag är vägen fyrfilig och fri från träd. Fotograf: okänd.

Avlägsen vision Att uppnå den nya visionen verkar avlägset. Även nya, större gator som för tillfället anläggs ser i stort sett likadana ut som de har gjort de senaste fyrtio åren: fyra filer och en mittrefug. Låt vara att de allt oftare kompletteras med cykelbanor på sidan, att det ena körfältet bitvis reserveras för kollektivtrafik samt att refugen ibland rymmer träd. Men den bilfria staden i framtidsdrömmarna är långt borta.

– Jag tror att vi försöker bygga oss ur de där strukturerna, säger Carina Svensson. Kruxet är infarterna till Malmö. Det är ofta inte Malmöborna som kör där, utan det är inpendling från grannkommuner. Men det går inte alltid så fort att ta bilen som folk tror. Man ska ordna med parkering och så ska man gå från parkeringen. Ofta går det fortare att cykla.

Bättre kollektivtrafik För dem som måste resa lite längre är förbättringar av kollektivtrafiken en viktig del av lösningen. En stor utmaning är att få fler män att åka kollektivt. Idag är kvinnor överrepresenterade i kollektivtrafiken medan män oftare kör bil.

– Det finns undersökningar som visar att ju mer teknisk kollektivtrafiken är, desto fler män vill åka. Det är fler män som åker spårvagn än buss. Det låter tossigt, men så är det. När det gäller bussar pratar vi om superbussar, som är mer avancerade än dagens.

Superbussarna är extra långa bussar med flera leder, där passagerarna ska kunna stiga på i vilken dörr de vill och sköta betalningen själva. Lite som spårvagnarna är tänkta att fungera.

Vision och verklighet krockar 2007 hade Malmö stads gatukontor en kampanj som hette Vägvalet. I rubriken frågade man vilken väg Malmö ska gå för att minska biltrafiken. Kursen låg fast – det gällde inte om, utan hur trafiken kan minskas – och med några djärva förslag ville man ha allmänhetens reaktioner. Parkering 1 000 kr i timmen, gratis bussar, biltullar, lånecyklar och bilfri innerstad. En del förslag fullt genomförbara, andra bisarra eller utopiska.

Carina Svensson tror dock på att begränsa biltrafiken. Genom att ta av gatumarken och göra cykelbanor, parkytor och dedikerade kollektivtrafikfält blir det svårare att komma fram med bil. Då kommer fler att ställa bilen, tror hon.

Själv bor Carina Svensson på Mariedalsvägen, som trots att den inte är dubbelfilig är en av Malmös mest trafikerade gator. Den korkar igen snabbt i rusningstrafik. Att smala av vägar är alltså inget säkert framgångsrecept. Just Mariedalsvägen är i ena änden en av Malmös infartsleder och i andra änden en av få vägar till det relativt nya området Västra Hamnen. Dalapan - typisk Malmökorsning idag. 

Bilfri stadsdel? När man började bygga Västra Hamnen lanserades det som en bilfri stadsdel. Ändå har många där bil idag och flera nya parkeringshus har byggts. Det blir ofta bilköer in till området eftersom infarterna är underdimensionerade. Bredare och fler vägar har diskuterats som en lösning på problemet, precis som på 50-talet när bilismen började ta över städerna. Stick i stäv med visionerna, alltså?

– Folk klagar på att de inte kommer fram samtidigt som de har flyttat dit för att det skulle vara bilfritt, suckar Carina Svensson.

Vi är nästan tillbaka där vi började. Är visionerna verkligen genomförbara i praktiken om folk hellre sitter i bilköer än på en cykel eller i en spårvagn?

– Ja, jag tror det. Genom att vi tänker, och genom att vi pratar om det. Vi ska sprida det till både äldre och yngre generationer. Men man ska inte alltid prata om problemen utan vända på det och prata om möjligheterna. Den här förändringen kommer att ske. Om det kommer att hända tillräckligt mycket vet jag inte, men vi ska göra allt vi kan för att leva upp till det. För vi är alla medvetna om att det behövs.

Räddande änglar Spårvagnar och smalare gator som räddande änglar. Om man från mitten av 1900-talet och framåt anpassade staden till bilen, så ska nu bilisterna anpassa sig till vilken stad man vill ha. Exemplet med gratis kollektivtrafik från Vägvalet är och förblir dock en utopi i Malmö. Politik handlar om prioriteringar, och en sådan reform hade varit kostsam. Hade folk varit öppna för en helt skattefinansierad kollektivtrafik tror Carina Svensson att det hade kunnat vara till stor hjälp. Men istället får man diskutera hur kollektivtrafiken och cykelbanorna kan förbättras.

För Carina Svensson är det tydligt var man ska börja.

– Jag vill ha spårvagn och jag vill att det ska vara egna, gröna körfält. Jag är uppvuxen i Malmös med den sista gamla spårvagnslinjen och jag tror att det är dags för spårvagnen att komma tillbaka.

En kortare version av denna artikel är publicerad i Movium Magasin - om livet i staden nr 3 2012.