Tankesmedjan
Movium

Vad händer på Sergels torg?

Publicerad: torsdag 13 juni 2024

Hildegun Nilsson Varhelyi, porträttfoto.
Foto: Jean-Baptiste Béranger

Ett nyligen avslutat Movium Partnerskapsprojekt handlar om att göra en offentlig plats – Sergels torg i Stockholm – attraktiv för unga, framför allt tjejer. Projektledaren Hildegun Nilsson Varhelyi, SLU, lyfter i slutrapporten fram komplexiteten i uppgiften när flera olika professioner med olika perspektiv ska mötas.

Hej Hildegun Nilsson Varhelyi, forskare vid SLU! Du har varit projektledare i Movium Partnerskapsprojektet Vad händer? – konst och tillfällig gestaltning i en riskmiljö för barn och unga, som undersökt vad design kan göra för att skapa trygghet på en plats, i det här fallet Sergels torg i Stockholm. Hur startade er engagemang? 

– Studien började i att det fanns en oro hos mig och min kollega Maria Stigle, som är trygghetssamordnare och ansvarig för placemaking-projektet på Sergels torg. Kunde den aktivering genom konst och design som utfördes inom ramen för projektet öka riskfaktorerna för unga (flickor), och ha en negativ påverkan på socialtjänst, polis, ordningsvakter och fältassistenters förutsättningar att arbeta med målgruppen unga (flickor) på platsen?

Hur har det gått – vad visar er studie?
– Studien visar en positiv inställning till platsaktiveringen hos flertalet professionella. Att olika målgrupper använder platsen samtidigt bidrar till en tryggare miljö för alla, inklusive flickorna. Omhändertagandet av platsen, växterna, vistelseytorna och konsten skapar ett sammanhang och ett signalvärde som gynnar både det brottsförebyggande och det preventiva arbetet. Vi ser också att flickorna blir fler på torget och tar en större del av platsen i anspråk när den är aktiverad. 

Hur kommer det sig, tror du?
– Platsaktiveringen ger flickorna nya platser att vistas på och de framstår som både frimodigare och tryggare i rummet. Den temporära arkitekturen skapar ankarpunkter ute på torget, breddar kantzonerna och gör platsens skala mer intim och mer mänsklig. Att vi erbjuder fler, både informella och formella, sittplatser ser också ut att bidra till flickornas användning och ägandeskap av platsen, och vi har sett att också de oprogrammerade delarna av torget verkar uppskattas och användas av flickorna. Vi menar att platsaktiveringen påverkar kontexten och upplevelsen av miljön och därmed det generella beteendemönstret så pass mycket att flickorna känner sig tryggare. I och med det tycker de sig kunna ta platsen i anspråk. 

Hur har det påverkat inställningen hos dem som jobbar på platsen?
– Det finns en fortsatt oro kring unga flickors vistelse på platsen hos professionella. Särskilt om vistelsen sker under ostrukturerade former och under lång tid. Verksamma poliser är över lag tveksamma till aktiveringen och till det ökade antalet sittplatser. Det tyder på att det finns en metodkonflikt, och i viss mån också en målkonflikt, mellan polisens och projektets verksamhet på torget. En annan insikt är att stora objekt och arkitektoniska element som erbjuder informella sittplatser med utrymme för stora grupper av människor kan vara problematiska för dem som arbetar med social prevention eftersom det kan vara svårt att nå fram till enskilda personer. Dessa sittplatser kan också leda till negativa kontakter. Det framkom också att tillfälliga sittytor som är kvar på natten är ett orosmoment för de professionella eftersom de riskerar att bli konfliktpunkter.

Varför är det viktigt att belysa detta?
– Platsaktivering har i ökad utsträckning börjat tillämpas på platser, i offentliga miljöer, med hög brottslighet och hög otrygghet i syfte att öka trygghet och trivsel. Vi vill öka kunskapen om hur platsaktivering förhåller sig till platsbaserad brottsprevention i en riskmiljö för barn och unga och samtidigt trycka på att varje plats och tid kräver sin lösning. Platsaktivering i riskmiljöer för barn och unga måste utgå från platsens förutsättningar och situationen – vilken förändras över dygnet och över året. Risken finns också att trygghetsskapande åtgärder kan få negativa konsekvenser för ungas, och även andra marginaliserade gruppers, tillgång till offentligheten. En fråga som behöver ställas är vilka konsekvenser en omprogrammering av miljön kan få för unga. Den ökade kommersialiseringen av säkerhets- och trygghetsarbetet har öppnat för privata aktörer som svarar med standardiserade lösningar på de upptrappade kraven på fysiska åtgärder i det offentliga rummet. Det gynnar inte alltid de unga.

Hildegun Nilsson Varhelyi. Porträttfoto.
Foto: Jean-Baptiste Béranger

Vad kan man lära för framtiden av era resultat?
– Platser som Sergels torg kommer alltid att attrahera unga och med det följer risker. En platsaktivering kan därför inte ses som en tillfällig åtgärd utan måste vara ett långsiktigt åtagande. Vid planering och drift av platsaktivering i miljöer som Sergels torg är det också viktigt med ett tydligt värdskap och att det sker ett aktivt arbete för samsyn mellan de olika professioner som verkar på platsen vad gäller plats, syfte och metod. Vi som arbetar gestaltande måste respektera de professionella aktörernas behov och oro och kontinuerliga uppföljningar och dialoger mellan de olika aktörerna bör vara en integrerad del av arbetet.

– Det är också viktigt att visa varsamhet vid platsaktiveringar. Vi behöver problematisera och fördjupa förståelsen för ungas behov av att få vara i offentliga rum i allmänhet och citymiljöer i synnerhet. De unga måste ha rätt att bara få hänga utan att det ses som ett problematiskt beteende. Vi behöver också lära oss mer om hur unga använder platser så att inte en omprogrammering av stadens rum bidrar till att ungas befintliga mötesplatser försvinner – och att de unga drivs bort till andra och kanske mer riskfyllda miljöer.

Berättat för Titti Olsson

Mer om Vad händer? – konst och tillfällig gestaltning i en riskmiljö för barn och unga

Projektet har bedrivits under tiden 1 mars 2023 – 1 mars 2024.
Partners: SLU och Stockholms stad. 
Studien har undersökt vilken inverkan platsaktivering med konst och tillfällig arkitektur har på barns och ungas upplevelse och användning av en offentlig plats, öppen drogscen och riskmiljö för barn och unga. Projektet är en förstudie till en forskningsansökan.

Läs rapporten här