movium.slu.se

Tidskriften Stad
STAD 1

På väg

Publicerad 2 juni 2013

Att stå på en perrong nere i tunneln på Malmö central är som att befinna sig i en gigantisk tågkupé. De omslutande väggarna fylls av långa sektioner av fönster med lätt rundade hörn. Landskap åker förbi, sakta. Människor, byggnader, palmer, vägar, kor. Hela världen i en stilla följetong.

 

Det är Tania Ruiz konstverk Annorstädes. På stationens betongväggar projiceras 46 stora bilder i en symmetrisk rad, 1200 filmsekvenser har sammanfogats och projiceras. Bildrutorna är stilla på väggarna, filmerna liksom glider igenom dem. Illusionen är att vi som står på perrongen är i ett tåg som tar oss genom det landskap som rullar förbi.

 

Alla filmerna är filmade från ett sidofönster på en bil, ett tåg eller en båt. De tar oss långsamt framåt, hastigheten har saktats ner och synkroniserats, alla filmer låter oss följa med i samma kontemplativa tempo. Rörelsen är stadigt horisontell.

 

Filmerna beskriver platser från hela världen. De visar pastoralt öde ängar och intensivt täta städer. De visar vinterkyla och tropiska stränder. De visar människor som semesterfikar och människor mitt i hektiska arbetssysslor.

 

Jag kan stå i ett sommarslött och varmt Malmö, titta genom ett imaginärt fönster och se pälsklädda människor i Sibirien.

 

Och jag tycker att det är helt fantastiskt. Konstverket är perfekt för den plats det skapats för. Alla tåg som tar människor mellan Sverige och Europa stannar till här. Alla passagerare tittar ut när tåget står stilla någon minut för att låta människor stiga av och på. De ser då inte Malmö. De ser världen.

 

Stationen är också en plats dit människor från hela Malmö – alltså från hela världen – kommer. Perrongen är en plats där vi alla står och väntar. En mötesplats, som är så viktig i dagens stadsplanering med mål om social hållbarhet. Även som vi har olika mål har vi samlats på perrongen av samma anledning – vi är på väg. För en kort stund står vi där bredvid varandra, tillsammans. Tania Ruiz konstverk förstärker samhörigheten, det understryker mötet.

 

Statens konstråd, som beställt konstverket i samarbete med Trafikverket och Citytunneln, har som uppdrag att se till så att konsten finns närvarande i de miljöer som vi som samhällsmedborgare delar. Annorstädes är ett utmärk exempel på en sådan ambition och visar tydligt varför konst är så viktig på offentliga platser: den får oss att vidga våra vyer, den adderar erfarenheter till våra perspektiv och gör vår värld lite större.

Karin Andersson