Newcastle i Australien var en stad på dekis med många lediga lokaler till och med i de centrala delarna. Pessimism och misstro rådde, man kände sig inte säker i staden. Då bildades Renew Newcastle, som under en tid lånar lokaler från fastighets-ägarna och låter medborgare pröva vingarna med affärer, gallerier, restauranger.

Efterhand som de tomma lokalerna har fyllts med liv har vanliga affärer och restauranger kommit tillbaka. Staden har fyllts med tilltro, det är säkert och fint på gatorna. Folk bryr sig om sin stad istället för att vara förbannad på den. Och allt började med en medborgare som undrade om man inte kunde göra något av alla tillbommade lokaler.

Tidigt i processen

Det finns mycket att vinna genom att låta medborgarna komma till tals tidigt i processen. Då kan planerare fånga upp alla idéer som finns hos dem som använder platsen dagligdags. Medborgarna vet var blåshålen finns, de vet var de skulle vilja sitta ner en stund och de har säkert drömmar om vad platsen skulle kunna vara. Om planerare istället först tar fram ett förslag som de låter medborgarna reagera på är risken stor att bara de som har tillräckligt med engagemang för att ifrågasätta experternas förslag tar till orda.

Vi vet att det är svårt för många att förstå och kommunicera kring planer och ritningar. Vi vet också att det är svårt för många att fånga rumsupplevelsen i en modell. Kan vi hitta sätt att kommunicera med medborgarna så att de omedelbart kan ta till sig informationen?

Gemensamt är nyckelordet

I Umeå, som blir kulturhuvudstad 2014, har man öppnat Glashuset på Rådhustorget. Kulturhuvudstadssatsningen utgår från begreppet medskapande och i Glashuset på torget mitt i stan kan olika organisationer och grupper utan kostnad ta plats för att föra dialogen och gemensamt med medborgarna utveckla Umeå.

Fredrik Lindegren, konstnärlig ledare vid Umeå 2014, liknar strategin för att utveckla det offentliga rummet med mjukvarutillverkarnas open source: gemensamt användande, gemensamt skapande, gemensamt ägande och gemensamt ansvar.