Den 12 december 2009: Global Day of Action for Climate, en massdemonstration och march från

Köpenhamns centrum till Bella Center. Foto:Greenpeace/Lauri Myllyvirta

När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.

Är det möjligt?  

Vi måste. Klimatet tål inte något misslyckande. Förr eller senare måste världen gå över till ett hållbart sätt att leva. Den som då har ledningen när gäller tekniska lösningar och kunskap kommer att vinna mycket. Vi ser redan idag tecken på att greentech-företag har klarat sig bättre i finanskrisen än de traditionella marknaderna.

Vill gå före

Nu vill många se alternativ till internationella avtal. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand argumenterade nyligen på DN:s ledarsida för en allians mellan länder som vill gå före. De kan då lära sig av varandra.

Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger talar om den enskilda människan och organisationen. Han talar också om att enskilda städer kan ta ansvar och hitta alternativa lösningar.

Positiv vinkel

Det dessa röster har gemensamt är att de talar om icke-bindande sammanslutningar. Där man istället för att försöka enas om lagar försöker jobba utifrån den positiva vinkeln. Förslagen går ut på att det behövs initiativ på alla nivåer för att göra människan klimatsmartare, inte bara på internationell nivå.

Det betyder att ansvaret skrivs över till privatpersonen, till kommunen och till staden. Det är upp till dessa att ta ansvar och bli klimatsmarta.

Test av demokratin

Det gör att klimatfrågan har gått över från att vara en överstatlig fråga till en demokratifråga. Det är upp till varje individ att välja om den personen vill vara en klimatsmart person eller inte. Utifrån det kommer individerna att påverka kommuner och städer.

Antingen blir resultatet ett klimatsmartare samhälle. Eller också kommer vi att se kraftigare klimatförändringar.

Här ställs demokratin kanske på sitt största prov någonsin.

Klarar demokratin att ta hänsyn till de stora processer som klimatproblematiken innebär? Klarar demokratin att stoppa den kanske största katastrof som mänskligheten har ställts inför?

Måns Norlin

medarbetare på Movium

Läs Maria Wetterstrands inlägg i DN