Ledaren
Staden är full av budskap
Publicerad 26 april 2007
…om individens rätt att synas och höras
STADEN är full av budskap
Staden är full av budskap. De flesta är påbud, skyltar om vad vi får eller inte får göra. En stor del utgörs av den offentliga konsten, andra är kommersiella. De senare är dynamiska, byts ut från tid till annan, från säsong till säsong.
Movium har i olika sammanhang uppmärksammat en del personlig och privata uttryck i stadsmiljön, klotter eller andra yttringar som är uttryck för människors liv i staden, deras minnen, upplevelser, glädjeämnen och sorger. Vi har velat peka på deras betydelse som ett uttryck för att en stad är ramen för den enskilda människans liv och att de enskilda människornas erfarenheter och minnen utgör en del av stadens berättelse.
.jpg)
Det handlar om människans rätt – och kanske skyldighet – att agera och inte bara vara passiv åskådare. Om människans rätt att påverka samhället och lämna avtryck i samhället/staden. Med detta som utgångspunkt vill vi uppmärksamma ett exempel frånTasmanien.
Personliga mikrohistorier
Under tio dagar under mars månad har tjugosju stora reklamtavlor i staden Hobart förändrats till en berättelse om livet i staden med utgångspunkt i personliga reflektioner från människor som har staden som sitt hem.
Varje reklamtavla har försetts med en enkelt berättad mikrohistoria, ett personligt vittnesmål om livet i Hobart. Bland människor som berättar finns nyinflyttade från Mellanösten och Västafrika, interner från fängelser, boende på stadens ålderdomshem, studenter, medlemmar av aboriginiska samhällen och anonyma inlägg från befolkningen i stort.
Befolkningen i staden har uppmanats att dels skriva, dels reagera på berättelserna/upplevelserna/reflexionerna om förhållandet mellan medborgare och staden. Inläggen har publicerats på webben, så att också andra kan ta del av dem och kommentera. En rad workshops har ordnats runtom i staden för dem som vill skriva om sina erfarenheter. Resultatet kommer att sammanställas i en bok om livet i staden.
Tänkvärda budskap
Exemplen på budskap är olika. Men tänkvärda. Som till exempel:
”Jag hörde att det var kallt här och att människorna talar engelska. Jag förstod att de var rika. När jag kom hit såg jag att det var sant.”
”Jag får ofta frågan vad jag gör här. Det får mig att gråta.”
”Att steppa har alltid varit min hobby. Men jag har jobbat i många år som kontorist på ett lotteri. Jag var aldrig en ordinär människa.”
”Dom här barnen var barnsoldater. När dom kom till Hobart fick dom tillsägelser om att knyta skorna.”
”Ingen i vår familj har blivit äldre än femtiotre. Jag fyller femtio i höst”
”Det är mitt eget, men ibland känner jag mig som en fånge. Halvsju är för tidigt för god natt.”
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Tre konstnärer födda på 1980-talet – två grafiska designers (Justy Phillips och James Newitt )och en skribent (Rose Dub) – har sammanställt texterna och publicerat dem på tjugosju klarröda affischtavlor i staden.
Projektet har genomförts med stöd från Arts Tasmania, Australian Council for the Arts, Hobart City Council och med privata sponsorer. Det finns att se på webben, www.decomm.net/writehere
Utveckla berättelser
Resultatet under dessa två veckor i Hobart är en stad fri från kommersiell reklam och full av personliga tankar och budskap från invånare till invånare. Man kan också se experimentet som en metod att utveckla en berättelse om staden i ett underifrånperspektiv, det vill säga genom dess invånare och deras personliga erfarenheter.
I Lund har jakten på ”den femte friheten” nyss inletts. Begreppet är en kommentar till de fyra ekonomiska friheterna som EU-samarbetet vilar på: fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och arbetskraft.
Som ett led i kommunens ansökan att bli kulturhuvudstad 2014 vill kommunen arbeta för en femte frihet, nämligen den som gör det möjligt för individen att placera sig själv i meningsfulla, hållbara och begripliga sammanhang.
Som i Hobart.
På Movium hoppas vi att fler kommuner följer såväl Lunds som Hobarts exempel.
Ole Reiter