Vetenskaplig tidskrift
Under 1993 påbörjades utgivningen av en USA-baserad vetenskaplig tidskrift inom kompostområdet med namnet "Compost Science & Utilization". Tidskriften, som omfattar ca 100 sidor, utkommer med 4 nr/år. Målsättningen är att påskynda och förbättra spridningen av vetenskapligt väl underbyggda forskningsresultat från institutioner över hela världen.
Under 1993 presenterades uppsatser om arbeten som utförts av universitet och forskningscentra i Nordamerika, Tyskland, Taiwan, Italien, Spanien, Schweiz, Israel, Australien, Nya Zeeland, Indien, Nigeria, England och Malaysia. En majoritet av uppsatserna under 1993 behandlade användning av kompostprodukter.
I nr 4/93 av tidskriften presenteras bl. a. resultaten av en undersökning som utfördes i Tyskland under 1991. Rubriken är "Quality, Physical Characteristics, Nutrient Content, Heavy Metals and Organic Chemicals in Biogenic Waste Compost". Data från analyser av kompost har samlats in och sammanställts. I Tyskland finns kvalitetskriterier uppställda för kompostprodukter (BGGK = Bundesgütegemeinschaft Kompost). Dessa kriterier utgör referensvärden för att utvärdera de data om kompostkvalitet som insamlades.
Författarna konstaterar att kvaliteten på kompost oftast är god. Det är möjligt att använda kompost i odling, det enda undantaget kan vara utnyttjande av kompost i odlingssubstrat där förhöjda salthalter kan ställa till problem.
Halterna av tungmetaller i komposter som baseras på källsorterat material är oftast låga. Det framkom dock i undersökningen att nio analyserade komposter inte uppfyllde kriterierna från BGGK.
I uppsatsen tas även upp problematiken med dioxinförekomst i komposter. Dioxiner (totalt 210 olika föreningar) har spridits i vår miljö som oönskade biprodukter vid produktion av organiska klorföreningar eller genom förbränningsprocesser.
De insamlade analyserna visade att kompost producerad enbart med biologiskt nedbrytbart restmaterial som råvara uppvisade betydligt lägre dioxinförekomst än kompost producerad av osorterat avfall. Den mängd dioxin som kan spåras i kompost härstammar i huvudsak från dammpartiklar i luften. Det är dock viktigt att undvika råvaror med höga dioxinförekomster. Vissa dioxinformer kan i gasform komma in i växtmaterial via klyvöppningarna, beroende på molekylstorleken. I uppsatsen redovisas en tabell som visar dioxin förekomst i några tänkbara kompostråvaror.
I Witzenhausen i Tyskland pågår undersökningar för att belysa i vad mån dioxin kan brytas ned under komposteringsprocessen. Med kännedom om dioxinföreningarnas kemiska och fysikaliska egenskaper är det dock inte troligt att nedbrytning kan ske i någon större utsträckning i kompost. Endast dioxin med låg andel kloratomer kan förväntas brytas ned, men dessa föreningar är inte särskilt vanliga vid kompostering.
I jorden kan dioxiner brytas ned genom mikrobiella eller hydrolytiska processer. Även nedbrytning genom UV-ljus kan ske, men eftersom ljuset inte når så långt in i en kompost av större format, är denna form av nedbrytning endast aktuell i de ytliga skikten vid central kompostering. Genom ett ökat antal vändningar av komposten kan dock nedbrytningen via UV-ljus öka.
Det råder stor oenighet bland forskarna om vilken halveringstid man kan räkna med för dioxiner i jord. Buden varierar mellan 10 år upp till 100 år.
I Tyskland har myndigheterna ställt upp olika tillåtna nivåer för total mängd organiska föroreningar vid användning av slam och för att tillåta odling på jordbruksmark. Förutom dioxiner ingår bl. PCB-föreningar i totalsumman. Författarna betonar avslutningsvis i uppsatsen att med nuvarande kunskap som utgångspunkt så är dioxinförekomsten i komposter baserade på biologiskt restmaterial så låg att det inte finns anledning att diskutera några restriktioner i användning för odling.
Det nämns inte något i uppsatsen om att man har påvisat dioxinbildning under komposteringsprocessen, apropå den diskussion som förekom i höstas i Sverige initierad av forskare vid Umeå Universitet.