Hur kan byggd miljö stötta den sociala, kulturella och ekonomiska mångfalden i våra städer? Per-Johan Dahl väcker diskussionen om flexibilitet i stadsplaneringen.

Vilken kvartersform ger oss förutsättningarna att arbeta med den flexibilitet och följsamhet som behövs när vi inte med säkerhet kan förutse hur de globala utmaningarna kommer påverka våra livsmiljöer?

Tankarna väcks när jag lyssnar på Maroun El-Daccache som föreläser om stadsbyggande i Beirut. Han är en av sju föreläsare som kommit till arkitektskolan vid Lunds Tekniska Högskola, LTH, för att delta i Lund Architecture Symposium 2019 med temat The Politics of Architecture. El-Daccache är både praktiserande arkitekt och prefekt vid institutionen för arkitektur vid Lebanese American University. I sin föreläsning berättar han om arbetet med att kartlägga och, genom arkitektur och urban form, omtolka förutsättningarna i det palestinska flyktinglägret Bourj al Barajneh.

Integrerad del

Med El-Daccaches bildspel får vi se hur flyktinglägret, som från början var ämnat som en tillfällig lösning, har utvecklats till en integrerad del i Beiruts organiska stadsväv. Med hjälp av sina studenter har den libanesiske professorn arbetat fram rumsliga strategier med förslag på kompletterande byggnader som bejakar de livsmiljöer som uppstått i de porösa stadsrummen.

Förslagen han presenterar utgår inte ifrån någon statsbyggnadsmodell; inte ifrån någon föreställning om hur en stad bör se ut eller fungera. De är snarare resultat av de sociala mönster som präglar platsen; förslag på byggnadsvolymer och rumsliga sekvenser som tar tillvara på de möjligheter och kvaliteter som uppstått när en nyanländ kultur anammat och tolkat förutsättningarna i sin nya stad.

Kvartersstaden dominerar

I Sverige är vi glada för att arbeta med statsbyggnadsmodeller. Idag är det framförallt den europeiska kvartersstadsmodellen som präglar stadsbyggnadsförslagen i vårt avlånga land. Men är verkligen kvartersstaden svaret på hur vi hanterar de globala utmaningarna? Kan just den stadsformen stötta ett långsiktigt hållbart och inkluderande samhällsbyggande, från Malmö i söder till Kiruna i norr?

Dessa frågor ställde sig också stadsbyggnadsförvaltningen vid Malmö stad när man bad mig genomföra en omvärldsspaning över samtida kvartersformer och undersöka alternativ. Utredningen identifierar tre klassificeringar av urban form – upplöst, linjär och solitär – som alla skapar andra förutsättningar för täthet, grönstruktur, orientering, programmering och variation än kvartersstaden. Ett exempel är Winjhaven Island i Rotterdam, som har formats genom distribution av volym, där byggnadshöjder och programmering samverkar för att skapa både hög täthet och goda ljuskvaliteter.

Organisk stadsväv

Ett annat exempel är Valby/Carlsberg i Köpenhamn. Där har man använt ett tiotal tornbyggnader för att navigera en porös och organisk stadsväv. Flera av projekten jag analyserade är resultatet av gedigna studier och nytänkande kring byggnadstyp, gränssnitt, sekvens och program. På så sätt har man skapat stadsområden som kan tillföra kvalitéer, ofta i svåra förutsättningar, genom att utgå från de specifika förutsättningarna på platsen.

Inom stadsbyggandet behövs både modeller och metoder. Dock tror jag att modellen tar för stor plats på arkitektkontoren idag. Begränsningen som ligger i att utgå från och följa en specifik stadsbyggnadsmodell gäller i allra högsta grad för den europeiska kvartersstaden. I alltför många stadsbyggnadsprojekt används modellen slentrianmässigt och utan kritisk reflektion över de förutsättningar för stadsliv som den för med sig. Vi borde istället fokusera mer på metoden. Medan modellen är föreskrivande och statisk, fungerar metoden som ett ramverk för kartläggning, systematisering och analys av olika fenomen.

Nya krav

De globala utmaningarna ställer nya krav på våra städer som är svåra att hantera; ovissheten blir till klimatångest bland de yngre generationerna. Samtidigt skapar utmaningarna nya incitament för innovation i stadsbyggandet. Med stöd i politiken – och i den ökade förståelsen för att hållbarhetsfrågan faktiskt måste tas på allvar – har vi idag en unik möjlighet att agera visionärt och utveckla nya rum och gränssnitt mellan arkitektur och urbanism; hållbara livsmiljöer som är inkluderande, adaptiva, som möjliggör för stadens alla invånare att bemöta de globala utmaningarna i nya socio-ekonomiska och kulturella konstellationer.

Genom att arbeta med metoder i stadsbyggandet kan vi vända vår ångest till kreativitet och istället fokusera på att lyfta in ny kunskap i gestaltandet av våra städer.

Per-Johan Dahl är lektor vid Institutionen för

arkitektur och byggd miljö, LTH, Lunds universitet

SPANING BLEV HANDBOK

Resultatet av Per- Johan Dahls utredning blev en rapport i handboksformat med titeln Kvartersformer – en omvärldsspaning. Författaren ger en historisk bakgrund för kvartersstaden och utvärderar 20 stadsbyggnadsprojekt på olika håll i världen som visar alternativa lösningar.