Varför går det så långsamt?
Idag är de flesta överens om att urbana ekosystemtjänster gör stor nytta i samhällsutvecklingen. De tjänster som utemiljön utför i städerna bidrar med stora kvalitéer och motsvarar stora ekonomiska belopp. De är en förutsättning för hållbar stadsutveckling.
Kunskapen finns
När jag går igenom det Movium skrev på 90-talet finns nyttan hos många av de ekosystemtjänster man pratar om idag redovisade. Visst har det hänt saker sen dess, ny kunskap har tagits fram och äldre har reviderats, nya metoder att värdera tjänsterna har utvecklats.
Men tyvärr går det sorgligt långsamt att förändra samhället till att bättre utnyttja alla de fördelar man får när man investerar i utemiljön. Samhällsutvecklingen motsvarar inte den kunskap som finns.
Går långsamt
Tillämpningen går långsamt. Varför har man inte har kommit längre?
Kunskapen finns, men är den illa kommunicerad? Är vi som jobbar med stadens utemiljö för dåliga på att argumentera för effekterna av ekosystemtjänster? Är effekterna alltför långsiktiga och det ekonomiska tänkandet alltför kortsiktigt? Är det alltför lätt att fortsätta göra som man alltid har gjort?
Saknas det incitament att göra rätt fastän man vet hur man borde göra? Kan beslutsfattare, planerare och landskapsarkitekter i så fall göra något för att ändra på detta?
Tillämpningen brister
De senaste åren har jag varit på flera konferenser och läst flera rapporter som slutar med att man konstaterar att det är i tillämpningen det brister, det talas om omställningshastighet, innovationshastighet, genomförandeunderskott, listan kan göras lång.
Detta är naturligtvis extra intressant för Movium eftersom det är precis i gränssnittet där forskning ska tillämpas och kommuniceras som vi arbetar.
Så jag undrar än en gång – vad är det som inte fungerar? Vilka hinder står i vägen för en ökad omställningshastighet?
Anders Rasmusson
Chef på Movium
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.