Utveckla dialogen med medborgarna
I Sverige är vi ganska stolta över vår demokratiska tradition. Vi har under många årtionden praktiserat samråd med medborgare i frågor som gäller den fysiska miljön i våra städer. Vi är vana vid och förväntar oss både öppenhet i umgänget mellan medborgare och myndigheter och transparens i fråga om myndigheters motiv att välja den ena eller den andra lösningen på olika samhällsproblem.
Våra myndigheter på såväl statlig som kommunal nivå är effektiva och – i jämförelse med många andra länder – obyråkratiska och sakliga. Och inte minst serviceorienterade.
Formerna för denna dialog med medborgarna och arbetsformerna i den offentliga organisationen känns emellertid alltmer föråldrade. Och därför är det lite förbryllande att vi gör så lite för att utveckla dem.
Når inte fram
Vi vet att de metoder vi tillämpar inte når fram till vare sig barn eller unga och inte heller till invandrare. Och vi vet också att anspråken på staden och dess offentliga rum för andra verksamheter och livsformer är annorlunda idag än när metoderna utvecklades. Det gäller särskilt anspråken från de här grupperna, som dessutom i hög grad saknar politiskt inflytande.
Våra samrådsmetoder och organisationsformer är årsbarn med det svenska folkhemmet. Hur långt befinner vi oss inte från detta paradigm idag? Och därmed också från dess arbetsmetoder?
För att göra någonting åt avståndet mellan rådande praxis och verklighet har fonden Realdania tillsammans med arkitekterna Stig L Andersson och Jan Gehl genomfört projektet Bedre Byrum. Föreningen har uppmanat de danska kommunerna att föreslå hur de skulle vilja förbättra städernas offentliga rum.
Bland idéförslagen har en expertpanel utsett tjugotre projekt som har fått ett ekonomiskt stöd för att utveckla sina idéer. Ett antal projekt kommer att genomföras med femtioprocentigt stöd från Realdania.
Urbana mötesplatser
Alla slags offentliga rum har ingått i tävlingen: torg, platser, parkeringsområden, hamnarealer, transitområden, trafikterminaler, restområden, gator, vägar, gång- och cykelvägar, alléer, boulevarder, parker, planteringar och andra ”gröna rum”. Den avgörande förutsättningen är att det är platser där stadens invånare vistas och rör sig och där stadsrummen kan komma att fungera som urbana mötesplatser.
Syftet med initiativet, som för övrigt har vissa likheter med den stadsförnyelsekampanj som den borgerliga regeringen genomförde på 1980-talet, är bland annat att stimulera till andra samarbetsformer. Det gäller samarbetet mellan privata och offentliga aktörer och det gäller samarbetet mellan experter och medborgare. Det handlar om att få bättre stadsrum genom en ökad samverkan.
Ytterst handlar det danska initiativet om insikten om att stadsplaneringen de senaste årtionden har haft tyngdpunkt på stadens funktionalitet snarare än på dess upplevelsevärden och egenskaper för människornas möten och aktiviteter. Att planering och genomförande av expertorganisationer enligt stuprörsmodell inte utgör en garanti för kvalitet. Och inte minst i erkännande av stadens – och därmed stadsrummens – betydelse för samhällets ekonomiska utveckling, och att denna utveckling fordrar andra former för deltagande av såväl näringsliv som människorna som berörs. Problembeskrivningen känns igen också i Sverige.

Stadens sociala liv
Vilka är slutsatserna av det danska experimentet?
För det första är det uppenbart att förslagen innebär en poängtering av stadsrummens betydelse för stadslivet. Inte bara som ”utemiljöer” eller fria områden mellan hus, vars främsta egenskap är att de är undantagna exploatering. Deras uppgift för stadsbon och besökaren är inte bara att ge utrymme för promenaden eller naturupplevelsen eller cafékulturen, utan de utgör navet i stadens sociala liv.
Ett genomgående inslag i de flesta projektförslagen är omsorgen om sportorienterade aktiviteter för ungdomar. Aktiviteter som vi i regel ser ”förvisade” till städernas ytterområden. Bakgrunden uppges vara att samtliga projekt har tillkommit i en nära dialog med medborgare – särskilt de unga. En slutsats som utvärderingsgruppen kommit fram till är att förslagen i flertalet fall låter sig genomföras ”utan att kollidera med särintressen eller kollektivets behov av trygghet och tillgänglighet”.
Omvärdera experterna
De danska erfarenheterna utgör ett memento för våra egna förvaltare av stadsrum, antingen det rör sig om stadens parker eller torg. Kanske är det så att en utökad dialog med stadens brukare leder till att vi får omvärdera en del av experternas syn på goda stadsrum?
Och kanske är det så att vi just nu – med ungdomskulturens globalisering och stadskulturens internationalisering – behöver ny kunskap om betydelsen av goda och framför allt bättre stadsrum.
Vi kanske behöver en egen ”Bedre byrum” för bättre stadsrum?
Fråga regeringen, det har Movium gjort – men ännu inte fått något svar.
Ole Reiter
Mina träd och andras
Villaträdgårdar, och även många bostadsgårdar till flerfamiljshus, är stängda för utomstående. Träd, som reser sig högt över tak och murar, talar dock inte enbart till den med nyckel: det finns förhållanden som sträcker sig förbi lagfarter och portkoder.
REGN är största utmaningen
Den största utmaningen för planerarna framöver blir att hantera den ökade mängden nederbörd. Vi kan knappast föreställa oss den mängd vatten som under kort tid kan falla på varenda kvadratmeter av hårdgjorda ytor på gator, torg och tak.
Dags att SKROTA SKOLGÅRDEN?
I Sverige är det numer tillåtet att bygga skolor utan skolgård. Arbetsmiljöverket menar att det inte finns forskning som visar att skolgården behövs. Nu baxnar omvärlden inför våra skolgårdslösa skolor medan vi själva stoppar huvudet i sanden.
TRÄDGÅRDSTURISM
en äventyrlig satsning
Kan trädgårdsturism vara något som får hjulen att snurra i södra Sverige? Konkurrensen om turisterna är hård. Men räcker det med blommor och blad för att engagera unga människor i trädgård?
URBAN GRÖNSKA avgörande för framtiden
Grön urbanism står för helhetssyn, ett samspel mellan bebyggelse och vegetation, och där helheten är större än summan av delarna. Hur vi planerar för att möta klimatförändringarna är ett exempel på en aktuell fråga där detta helhetstänkande bör spela stor roll framöver.
REKLAM ger ingen kunskap!
Universiteten satsar på glassiga reklamkampanjer för att göra sig kända. Man förlitar sig på att människor ska bli nyfikna och söka kunskap på egen hand.
Aldrig förr har behovet av samarbete mellan forskning och praktik varit större än nu när det exempelvis gäller utvecklingen av hållbara städer. Reklam skapar inte möten mellan forskare och praktiker.
Det är ett problem för hela samhället om inte universiteten inser det.
Staden och landsbygden behöver varandra!
Stad och land är inte två skilda ting utan delar av samma helhet. Den ena förutsätter den andras existens. Stad och land berikar och utvecklar varandra.
En gåtur i staden
Har du varit ute och gått i din egen stad på sistone? Gör det! Då upptäcker du att gatan inte så sällan signalerar att du måste vara på din vakt av en eller annan orsak. Bidrar inte det till otrygghet?
Otrivsel
leder till otrygghet
Känslan av otrygghet kan mycket väl ha att göra med att man inte trivs i sin miljö. En miljö som ingen verkar ta ansvar för signalerar att man går där på egen risk.
Mer än bara vanligt vatten
Vatten har starka arkitektoniska värden. Vatten skapar rum. Om vi utvecklar känslan för och kunskapen om vatten kan det bli ett sinnligt stadsbyggnadselement, som också gynnar miljön.
Grön stad - klimatsäker stad
Växter sänker temperaturen med flera grader. En grön stad är en klimatsäker stad. Att påverka stadslandskapet är en viktig uppgift för den gröna sektorn. Gröna områden är på lång sikt en väsentlig resurs för människors långsiktiga välbefinnande också i perspektivet av den globala uppvärmningen.
Lägg till ny kommentar