I Sverige är vi ganska stolta över vår demokratiska tradition. Vi har under många årtionden praktiserat samråd med medborgare i frågor som gäller den fysiska miljön i våra städer. Vi är vana vid och förväntar oss både öppenhet i umgänget mellan medborgare och myndigheter och transparens i fråga om myndigheters motiv att välja den ena eller den andra lösningen på olika samhällsproblem. 

Våra myndigheter på såväl statlig som kommunal nivå är effektiva och – i jämförelse med många andra länder – obyråkratiska och sakliga. Och inte minst serviceorienterade.

Formerna för denna dialog med medborgarna och arbetsformerna i den offentliga organisationen känns emellertid alltmer föråldrade. Och därför är det lite förbryllande att vi gör så lite för att utveckla dem.

Når inte fram

Vi vet att de metoder vi tillämpar inte når fram till vare sig barn eller unga och inte heller till invandrare. Och vi vet också att anspråken på staden och dess offentliga rum för andra verksamheter och livsformer är annorlunda idag än när metoderna utvecklades. Det gäller särskilt anspråken från de här grupperna, som dessutom i hög grad saknar politiskt inflytande.

Våra samrådsmetoder och organisationsformer är årsbarn med det svenska folkhemmet. Hur långt befinner vi oss inte från detta paradigm idag? Och därmed också från dess arbetsmetoder? 

För att göra någonting åt avståndet mellan rådande praxis och verklighet har fonden Realdania tillsammans med arkitekterna Stig L Andersson och Jan Gehl genomfört projektet Bedre Byrum. Föreningen har uppmanat de danska kommunerna att föreslå hur de skulle vilja förbättra städernas offentliga rum.

Bland idéförslagen har en expertpanel utsett tjugotre projekt som har fått ett ekonomiskt stöd för att utveckla sina idéer. Ett antal projekt kommer att genomföras med femtioprocentigt stöd från Realdania.  

Urbana mötesplatser

Alla slags offentliga rum har ingått i tävlingen: torg, platser, parkeringsområden, hamnarealer, transitområden, trafikterminaler, restområden, gator, vägar, gång- och cykelvägar, alléer, boulevarder, parker, planteringar och andra ”gröna rum”. Den avgörande förutsättningen är att det är platser där stadens invånare vistas och rör sig och där stadsrummen kan komma att fungera som urbana mötesplatser.

Syftet med initiativet, som för övrigt har vissa likheter med den stadsförnyelsekampanj som den borgerliga regeringen genomförde på 1980-talet, är bland annat att stimulera till andra samarbetsformer. Det gäller samarbetet mellan privata och offentliga aktörer och det gäller samarbetet mellan experter och medborgare. Det handlar om att få bättre stadsrum genom en ökad samverkan.

Ytterst handlar det danska initiativet om insikten om att stadsplaneringen de senaste årtionden har haft tyngdpunkt på stadens funktionalitet snarare än på dess upplevelsevärden och egenskaper för människornas möten och aktiviteter. Att planering och genomförande av expertorganisationer enligt stuprörsmodell inte utgör en garanti för kvalitet. Och inte minst i erkännande av stadens – och därmed stadsrummens – betydelse för samhällets ekonomiska utveckling, och att denna utveckling fordrar andra former för deltagande av såväl näringsliv som människorna som berörs. Problembeskrivningen känns igen också i Sverige.  

         

      Stadsrummet utgör navet för stadens sociala liv. Foto:Helge Rubin  

Stadens sociala liv

Vilka är slutsatserna av det danska experimentet?

För det första är det uppenbart att förslagen innebär en poängtering av stadsrummens betydelse för stadslivet. Inte bara som ”utemiljöer” eller fria områden mellan hus, vars främsta egenskap är att de är undantagna exploatering. Deras uppgift för stadsbon och besökaren är inte bara att ge utrymme för promenaden eller naturupplevelsen eller cafékulturen, utan de utgör navet i stadens sociala liv.

Ett genomgående inslag i de flesta projektförslagen är omsorgen om sportorienterade aktiviteter för ungdomar. Aktiviteter som vi i regel ser ”förvisade” till städernas ytterområden. Bakgrunden uppges vara att samtliga projekt har tillkommit i en nära dialog med medborgare – särskilt de unga. En slutsats som utvärderingsgruppen kommit fram till är att förslagen i flertalet fall låter sig genomföras ”utan att kollidera med särintressen eller kollektivets behov av trygghet och tillgänglighet”.

Omvärdera experterna

De danska erfarenheterna utgör ett memento för våra egna förvaltare av stadsrum, antingen det rör sig om stadens parker eller torg. Kanske är det så att en utökad dialog med stadens brukare leder till att vi får omvärdera en del av experternas syn på goda stadsrum?

Och kanske är det så att vi just nu – med ungdomskulturens globalisering och stadskulturens internationalisering – behöver ny kunskap om betydelsen av goda och framför allt bättre stadsrum. 

Vi kanske behöver en egen ”Bedre byrum” för bättre stadsrum?

Fråga regeringen, det har Movium gjort – men ännu inte fått något svar.

Ole Reiter