Utveckla dialogen med medborgarna
I Sverige är vi ganska stolta över vår demokratiska tradition. Vi har under många årtionden praktiserat samråd med medborgare i frågor som gäller den fysiska miljön i våra städer. Vi är vana vid och förväntar oss både öppenhet i umgänget mellan medborgare och myndigheter och transparens i fråga om myndigheters motiv att välja den ena eller den andra lösningen på olika samhällsproblem.
Våra myndigheter på såväl statlig som kommunal nivå är effektiva och – i jämförelse med många andra länder – obyråkratiska och sakliga. Och inte minst serviceorienterade.
Formerna för denna dialog med medborgarna och arbetsformerna i den offentliga organisationen känns emellertid alltmer föråldrade. Och därför är det lite förbryllande att vi gör så lite för att utveckla dem.
Når inte fram
Vi vet att de metoder vi tillämpar inte når fram till vare sig barn eller unga och inte heller till invandrare. Och vi vet också att anspråken på staden och dess offentliga rum för andra verksamheter och livsformer är annorlunda idag än när metoderna utvecklades. Det gäller särskilt anspråken från de här grupperna, som dessutom i hög grad saknar politiskt inflytande.
Våra samrådsmetoder och organisationsformer är årsbarn med det svenska folkhemmet. Hur långt befinner vi oss inte från detta paradigm idag? Och därmed också från dess arbetsmetoder?
För att göra någonting åt avståndet mellan rådande praxis och verklighet har fonden Realdania tillsammans med arkitekterna Stig L Andersson och Jan Gehl genomfört projektet Bedre Byrum. Föreningen har uppmanat de danska kommunerna att föreslå hur de skulle vilja förbättra städernas offentliga rum.
Bland idéförslagen har en expertpanel utsett tjugotre projekt som har fått ett ekonomiskt stöd för att utveckla sina idéer. Ett antal projekt kommer att genomföras med femtioprocentigt stöd från Realdania.
Urbana mötesplatser
Alla slags offentliga rum har ingått i tävlingen: torg, platser, parkeringsområden, hamnarealer, transitområden, trafikterminaler, restområden, gator, vägar, gång- och cykelvägar, alléer, boulevarder, parker, planteringar och andra ”gröna rum”. Den avgörande förutsättningen är att det är platser där stadens invånare vistas och rör sig och där stadsrummen kan komma att fungera som urbana mötesplatser.
Syftet med initiativet, som för övrigt har vissa likheter med den stadsförnyelsekampanj som den borgerliga regeringen genomförde på 1980-talet, är bland annat att stimulera till andra samarbetsformer. Det gäller samarbetet mellan privata och offentliga aktörer och det gäller samarbetet mellan experter och medborgare. Det handlar om att få bättre stadsrum genom en ökad samverkan.
Ytterst handlar det danska initiativet om insikten om att stadsplaneringen de senaste årtionden har haft tyngdpunkt på stadens funktionalitet snarare än på dess upplevelsevärden och egenskaper för människornas möten och aktiviteter. Att planering och genomförande av expertorganisationer enligt stuprörsmodell inte utgör en garanti för kvalitet. Och inte minst i erkännande av stadens – och därmed stadsrummens – betydelse för samhällets ekonomiska utveckling, och att denna utveckling fordrar andra former för deltagande av såväl näringsliv som människorna som berörs. Problembeskrivningen känns igen också i Sverige.

Stadens sociala liv
Vilka är slutsatserna av det danska experimentet?
För det första är det uppenbart att förslagen innebär en poängtering av stadsrummens betydelse för stadslivet. Inte bara som ”utemiljöer” eller fria områden mellan hus, vars främsta egenskap är att de är undantagna exploatering. Deras uppgift för stadsbon och besökaren är inte bara att ge utrymme för promenaden eller naturupplevelsen eller cafékulturen, utan de utgör navet i stadens sociala liv.
Ett genomgående inslag i de flesta projektförslagen är omsorgen om sportorienterade aktiviteter för ungdomar. Aktiviteter som vi i regel ser ”förvisade” till städernas ytterområden. Bakgrunden uppges vara att samtliga projekt har tillkommit i en nära dialog med medborgare – särskilt de unga. En slutsats som utvärderingsgruppen kommit fram till är att förslagen i flertalet fall låter sig genomföras ”utan att kollidera med särintressen eller kollektivets behov av trygghet och tillgänglighet”.
Omvärdera experterna
De danska erfarenheterna utgör ett memento för våra egna förvaltare av stadsrum, antingen det rör sig om stadens parker eller torg. Kanske är det så att en utökad dialog med stadens brukare leder till att vi får omvärdera en del av experternas syn på goda stadsrum?
Och kanske är det så att vi just nu – med ungdomskulturens globalisering och stadskulturens internationalisering – behöver ny kunskap om betydelsen av goda och framför allt bättre stadsrum.
Vi kanske behöver en egen ”Bedre byrum” för bättre stadsrum?
Fråga regeringen, det har Movium gjort – men ännu inte fått något svar.
Ole Reiter
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.
Lägg till ny kommentar