URBAN GRÖNSKA avgörande för framtiden
Uttrycket grön urbanism är hämtat ur boken Green Urbanism: Learning from European Cities från 1999, skriven av Timothy Beatley. Där finns exempel på hållbar stadsutveckling som författaren menar har sina kvaliteter just i städernas gröna inslag och samspelet mellan natur och kultur.
En aning självreflektion kan dock vara på sin plats – trots att vi bor i Europa och anses vara ett föredöme internationellt i dessa frågor, har vi en hel del kvar att lära själva. Det finns knappast någon trend i dagens stadsbyggnad som utgår från kvaliteter och möjligheter i de gröna byggstenarna, trots att arkitektonisk natur i form av esplanader, boulevarder, parker och trädgårdsanläggningar sett ur ett historiskt perspektiv alltid varit bärande element i stadsbyggnaden.
Vad är nytt?
Är det något nytt i begreppet grön urbanism, eller bara ännu ett begrepp för någonting som den gröna sektorn alltid har förespråkat? Både ja och nej. Kanske behövs helt enkelt nya argument för att få genomslag och förståelse för den gröna arkitekturen.
Klimatfrågan är den viktigaste samhällsfrågan. Nu har den gröna sektorn verkligen möjlighet att göra sig hörd, att ta plats. Begreppet grön urbanism visar att den gröna sektorn kan förena det grönas både estetiska och funktionella
värden utan att det blir fråga om pekpinnar, utan just – helhet.
Från Manchester rapporterades på konferensen om strategier för att möta och förhindra förödande konsekvenser av beräknade klimatförändringar, bland annat med hjälp av skogsplanteringar och inventeringar av stadsgrönska. Manchesters rön om varmare och våtare vintrar, hetare och torrare somrar och fler extrema väderhändelser har, liksom strategierna för att möta denna framtid, sin förankring i väl dokumenterade vetenskapliga undersökningar. Gröna urbana miljöer visar sig vara av helt avgörande betydelse.
Man önskar att forskaren Susannah Gill, som föreläste på konferensen, hade kunnat ägna sig åt att resa runt och göra liknande presentationer som på Moviums konferens för att nå ut på politisk nivå med sina resultat. Det hon presenterar av vetenskapligt underbyggda fakta är ett mycket kraftfullt uttryck för den gröna urbanismen (se www.merseyforest.org.uk).
Gågata på Broadway
När man betraktar människan som en del av sin miljö handlar det om mer än natur för naturens egen skull. Det handlar om upplevelsevärden samtidigt som det handlar om att bereda sig på förändringar orsakade av klimathoten.
Det handlar som i New Yorks fall om att kanske följa ett så radikalt förslag som Gehl Arkitekter har kommit med för att råda bot på trafiksituationen på Manhattan – att göra hela Broadway till ett stråk för fotgängare och cyklister. Krymper man utrymmet för trafiken minskar också antalet bilar. Ökar man utrymmet för gående och cyklister så kommer de också. Så lyder den enkla logiken. Samma koncept applicerar kontoret i sina förslag i såväl Melbourne som Sydney.
Tillgänglighet, det vill säga närhet, att enkelt ta sig från en punkt till en annan, snarare än rörlighet, som förutsätter bilens framkomst, är ett ord för morgondagen – och för den gröna urbanismen.
Titti Olsson
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.
Lägg till ny kommentar