Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
På Bryssels flygplats passerar jag ett stort fotografi som för en stund får mig att glömma mitt väntande flyg. Två personer sitter i en liten roddbåt, i vattnet speglas enorma höghus som avslöjar att de två styr in mot en tät storstad. Deras tankar står med stora bokstäver: Är det endast gräs som gör staden grön?
Vi som arbetar med grönytor vet ju att det är mycket mer än gräs som gör våra städer gröna. Ändå kunde jag inte lösgöra mig från bilden. Frågan är ju tankeväckande.
En universell gräsmatta
En klippt gräsmatta är universell. Från Kiruna till Cape Town, från Los Angeles till Peking är gräs ett standardelement i parker, trädgårdar, längs vägar, ja, i alla gröna områden i våra städer. Gräs utgör 75 till 95 procent av Europas parkareal och i USA täcker gräsplaner en yta som motsvarar nästan halva Sveriges skogsareal.
Skyltar som förkunnar att ”gräset får inte beträdas” påminner om den prestige en tät gräsmatta en gång innebar. Men sedan gräsklipparen uppfanns har gräsmattan gått från att vara raffinerad lyx till en simpel och billig standardlösning.
För många gräsmattor är problemet snarare att ingen beträder dem. Gräsmattans primära syfte har alltid varit aktivitet, men i stadens grönområden finns gräsmattor lika ofta på platser som varken är tänkta för aktivitet, eller inbjuder till det. Resultatet är anonyma tomrum utan karaktär och funktion.
Grön öken
Gräsplanens roll som arena för aktivitet är under förändring. I dag används hela det offentliga rummet av skateboardåkare, parkourutövare och andra utforskande aktiviteter. Grönytor dominerade av gräs lever helt enkelt inte upp till tidens sociala koder om dynamik, föränderlighet och identitet.
Ökat fokus på grönytors ekologiska funktioner och deras roll för städers anpassning till klimatförändringar, bidrar också till att det utbredda bruket av gräsmattor ifrågasätts runtom i världen. Gräsmattan är en homogen och statisk grön öken.
Tänk om…
Bildens fråga provocerade därför fram en lika tankeväckande fråga. Vad skulle hända om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräsmattor? Ja, det skulle ju vara ett reellt paradigmskifte i utformning och förvaltning av urbana grönytor.
De pågående stadsförtätningsprocesser där fler människor ska utnyttja minde grönt kräver just ett paradigmskifte – ett skifte från fokus på mängden grönt till ett fokus på dess kvalitet.
Här kan ett förbudmot gräs stimulera landskapsarkitekter till att utforska många nya typer av rumsbildningar och vistelseytor i planteringar, där ekologiska och designmässiga principer möts och där färg, strukturvariation och föränderlighet skapar identitet.
Självklart ska vi använda gräsmattan, men den ska användas kritiskt och inte som en enkel lösning när kreativiteten eller pengarna tar slut. I den förtätade staden är grönytor med mindre gräs nämligen mycket mer hållbara. Ett möte om grönytors roll för hållbar stadsutveckling var just anledningen att jag var i Bryssel.
Anders Busse Nielsen
Landskapsarkitekt och forskare vid Landskapsutveckling, LTJ-fakulteten, SLU i Alnarp
Urban-kramare förenen eder…
Det är hög tid att stå upp till försvar för staden. Inte för stadens avigsidor eller tillkortakommanden, men väl stadens kvaliteter. De kvaliteterna ökar knappast när vi nu ska ta hjälp av skogens träd eller lantgårdens kor, höns och grisar, anser Larseric Johanson, journalist på Tidningen Utemiljö.
-Det är dags för kamp. För ni finns väl, alla ni som njuter av staden och vill fortsätta att göra det. Ni som kan redovisa en ”stadsproveniens” i generationer, skriver han.
Gatukonst ger staden identitet
Staden består av rum. Inget rum blir ett hem förrän man har präglat det själv, därför måste moderna stadsplanerare lära sig att se gatukonsten som ett naturligt inslag.
Vi kan göra världen
lite, lite bättre!
Idag vet vi hur viktiga de gröna frågorna är, både för vårt eget och jordens välbefinnande. Borde det inte vara olagligt att känna till detta men ändå inte planera och agera utifrån det? Är inte det att medvetet vålla annan skada, eller i alla fall att hämma medmänniskors utveckling?
Vad är egentligen GRÖNT?
Vad betyder egentligen grönt? Pengar - som amerikanska dollar? Eller en sektor som sysslar med parkverksamhet? Miljövänligt framställd el? Har begreppet börjat bli slitet? Eller står det fortfarande för tillväxt och sundhet?
Lek föder gott ledarskap
Det är skillnad på fri lek och organiserad lek. I den fria leken skapar barn sina egna regler och lär sig konsten att kompromissa. Där läggs grunden för ett gott ledarskap. Men ger vi barn plats och tid att utveckla denna förmåga?
Utan trädgårdsmästaren ingen trädgård
Ulf Nordfjell gör det igen: skapar trädgård på Chelsea Flower Show 2009. Men utan trädgårdsmästaren hade han inte kommit långt. Det är på tiden att vi höjer yrkeskårens status.
Från pråliga monument
till aska i fjällbäcken
Hela kyrkogårdssektorn måste bli bättre på att möta önskemål och krav från kunderna. När individen står i fokus blir behoven fler och mer differentierade än någonsin tidigare.
FÖR VEM skapas lekplatserna?
Avslöjar inte fokuseringen på särskilda platser för barn en syn på barnet som en ofärdig människa? Budskapet blir: Utvecklas först och bli sedan en riktig människa med tillgång till staden!
Vital 28-åring söker kontakt med likasinnad
Det har länge talats om behovet av att samarbeta. Redan när jag började på Movium för sju år sedan talades det om vikten av en grön ombudsman som står upp för våra frågeställningar, eller ett gemensamt kansli som kan samordna de organisationer som arbetar med utemiljön. Vår bransch är för liten för att vi ska hålla på och dra åt olika håll, brukar också sägas.
Stadsparken - ett open space
Open space, eller space left over, myntades som uttryck planeringssammanhang i 1970-talets England. Open space är en plats som blivit över, som man inte vet vad man ska göra med och där därför vad som helst kan hända.
Open space är också en metod för brukarmedverkan. När Lunds kommun nyligen använde den för att få veta vad invånarna önskar av sin stadspark i framtiden stod aktiivteterna i fokus.
Våga prata med barnen!
Barn har rätt att göra sin röst hörd i samhällsplaneringen. Det vet vi. Vi vet också att det bara behövs en genuin lust att lyssna på barnen för att ta del av deras åsikter. Ändå är det så svårt. Varför?
Medborgarinflytande och grön stadsplanering
Staden ser inte bara skitig ut på grund av skräp på gatan. Om man, istället för att lägga pengarna på att försöka uppfostra invånarna till att slänga skräp i papperskorgar, förskönar staden med grönområden och andra utsmyckningar så fastnar inte skräpet lika lätt i blickfånget.