Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Foto: Tim Delshammar
Man kan lätt bli förvirrad över bilden av stadsdelen Seved i Malmö. Den ligger relativt centralt. Den är småskalig och välplanerad med lite småhus från början av 1900-talet och låga hyreshus från 40-talet. Det borde alltså vara ett attraktivt område.
Samtidigt är vissa fastigheter enormt slitna, illa underhållna. Seved är ett av fyra områden som har valts ut för särskilda insatser inom ramen för kommunens arbete med ett socialt hållbart Malmö. Inte utan anledning. Man bor tätt i små lägenheter. Man tjänar betydligt mindre än genomsnittet i kommunen. I lokaltidningen presenteras Seved regelbundet i sällskap med ord som kravaller, polis och knark.
Å andra sidan: I min mailbox får jag var och varannan vecka utskick som berättar om de kommande aktiviteterna i området. Det är odlingsnätverk, odlingsträffar och skördefest. I Seved växer de urbana odlingarna så att det knakar. Det växer på höjden, naturligtvis. Men det växer också på bredden.
Höjd status
När odlingarna startade förra året var det inte många kvadratmeter. I år har odlingsytan mångdubblats. Och odlingarna får stå i fred! Man odlar bland annat på förgårdsmarken, det vill säga den remsa mark mellan huset och trottoaren som en gång skulle visa upp att här bor det prydliga och ordentliga människor i en grön och fin miljö. Remsorna har för länge sedan fått en annan funktion. De flesta är slitna och signalerar att detta är ett område ingen bryr sig om. Genom att odla upp remsorna har invånarna lyckats ta tillbaka något av områdets status.
Odlingarna är värdefulla för Seveds invånare, inte minst för barnen. Här skördar Marcella
och Robinia i kolonin. Foto: Kinga Lezanska
Odlingen har betydelse inte minst för barnen i området. I ett färskt examensarbete i landskapsarkitektur beskriver författaren Johanna Lööw barnens upplevelser av att vara med och odla. Det blir fint, säger de. Människor som rör sig i området visar sin uppskattning över att det har blivit grönt. Man känner sig stolt över att ha varit med och göra området fint. Man lär sig saker som man annars inte hade lärt sig. Men kanske är ändå den viktigaste erfarenheten att det går att göra fint på egen hand. Det går att åstadkomma en förändring.
Social kontroll
Jag har själv gått runt en del i Seved. Vid ett tillfälle upplevde jag något som kanske säger något om den urbana odlingens potential för ett hållbarare samhälle:
Jag står och pratar med en kvinna i som arbetar en av de nyupptagna odlingslotterna. Då kommer det en kille i övre tonåren på en skoter i full fart på trottoaren. Han tvärstannar precis vid mina fötter och börjar bråka med mig för att jag går runt med kamera.
Innan jag hinner förklara att jag bara fotograferar odlingarna vänder sig kvinnan till killen. Skärp dig, säger hon. Efter att ha käftat lite med mig och kvinnan vänder han på skotern och kör tillbaka till gänget i andra änden av gatan.
Vem vann denna mikrokonfrontation? Inte var det killen i alla fall. Det är helt enkelt inte kul att bli åthutad av någon som kunde vara ens egen mamma, någon som möjligen känner ens mamma.
Man kan se hur de urbana odlingarna har en positiv effekt på den sociala miljön bara på det enkla faktum att de leder till att fler människor vistas i den offentliga eller halvoffentliga miljön. Ju fler människor och ju fler olika typer av människor, desto mindre risk att en enda grupp tar över miljön.
Hållbart samhälle
Organisationen som arbetar med den urbana odlingen i Seved heter Barn i stan. Det är inte främst en odlingsorganisation. Den arbetar för att skapa möten mellan människor av olika åldrar, med olika intressen och bakgrund. Odlingen är bara en av de aktiviteter som har sprungit ur deras arbete med att skapa mötesplatser i området. För oss som arbetar med de urbana friytorna är det naturligtvis viktigt att fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för urban odling och andra aktiviteter som bidrar till ett hållbarare samhälle.
Tim Delshammar
landskapsarkitekt, som 2005 disputerade med avhandlingen Kommunal parkverksamhet med brukarmedverkan. Han arbetar som lektor vid Område landskapsutveckling vid SLU i Alnarp
Foto: Kinga Lezanska
Läs mer om Barn i stan på deras hemsida:
Johanna Lööws examensarbete finns till gängligt på:
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.