Social hållbarhet och fysisk miljö
Social hållbarhet har varit modeordet de senaste åren. Alla har vi förstått vikten av social hållbarhet när vi utvecklar våra städer, alla är vi överens om att det här är rätt väg att gå. Och i projekt efter projekt betonas att den sociala hållbarheten beaktas.
Men det är svårare när vi ska bli konkreta. Allt verkar rymmas inom begreppet social hållbarhet. Det är svårt att sätta fingret på vad vi vill uppnå och hur vi ska göra. Vi som arbetar med att utveckla städer är intresserade av en koppling mellan social hållbarhet och den fysiska miljön. Finns det över huvud taget en koppling mellan en plats utformning och livet i staden?
I fokus hos Moviums ledningsråd
På Moviums ledningsråd för ett par veckor sedan var kopplingen mellan den fysiska miljön och social hållbarhet en av de frågor som stod i fokus. Vi konstaterade bland annat att vi behöver mer kunskap om vilket sambandet är. För vissa aspekter finns det klara belägg för ett samband, till exempel när det gäller utemiljöns olika hälsobefrämjande egenskaper. Det finns också en del erfarenheter av hur man kan utforma utemiljön så att man ökar känslan av trygghet. Men mycket är fortfarande outrett och här behövs fler insatser för att höja kunskapsläget.
Gunnar Ericson, Malmö stad, konstaterade att mycket av forskningen har haft en mer naturvetenskaplig inriktning och att de sociala frågorna blivit eftersatta. Han frågade vad som egentligen behöver bevisas för att vi ska gå från ord till handling. Kanske är det så att i de här frågorna är det inte vetenskapen som ska gå först och visa vägen, utan att det kanske är planerarna som måste gå först och skaffa sig erfarenheter.
Kerstin Hugne, Boverket, menade att frågan är stor och att det är lätt att hamna ”i molnet”. För att komma närmare svar måste vi bena oss långt ner i frågeställningarna. Vilka är de kritiska frågorna och hur blir vi hands-on?
Per Svensson, Sydsvenskan, närmade sig en definition av social hållbarhet när han sa att en rimlig tolkning är ett samhälle utan sociala konflikter, som inte krackelerar. Han konstaterade att det finns ett bevisat samband mellan social bräcklighet och fysisk miljö och att social hållbarhet utifrån detta måste betyda att det inte är monofunktionellt, med långa avstånd till alla funktioner, och med en någorlunda fysisk standard, så att man kan behålla en mänsklig värdighet.
Vidare diskussioner
Diskussionerna har bara börjat. Vi på Movium kommer att fortsätta att försöka bena ut hur vi kan bidra till att hitta de kritiska frågorna och höja både kunskaps- och samtalsnivån. Hör gärna av er till mig med tankar om vilka som är de viktiga frågorna kring social hållbarhet ni brottas med i er dagliga verksamhet och hur vi kan bli mer hands-on när vi tar oss an dem.
Anders Rasmusson, Chef på Movium
Fotnot:
Moviums ledningsråd består av ledamöter som på olika sätt arbetar med frågor om hållbar stadsutveckling. Ledningsrådets främsta uppgift är att vägleda inriktningen på Moviums verksamhet på ett långsiktigt och strategiskt sätt. Ledamöterna i Moviums ledningsråd är:
Ole Andersson, stadsträdgårdsmästare, Helsingborg
Ulf E Andersson, projektledare, enheten för investeringsprogram/klimatavdelningen, Naturvårdsverket
Gunnar Ericson, senior advisor, Malmö
Ann-Sofie Eriksson, chef, Sektionen för planering, säkerhet och miljö, Sveriges Kommuner och Landsting
Kerstin Hugne, utvecklingsledare, Utvecklingsavdelningen, Boverket
Lars Hågbrandt, samhällsbyggnadschef, Katrineholm
Anna Lindell, strateg, Trafikverket
Staffan Lundstedt, kyrkogårdskonsulent, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation
Peder Melin, landskapsarkitekt, Samhällsbyggnad Ramböll
Kerstin Nilermark, samhällsbyggnadschef, Höganäs
Tiina Sarap, dekan, LTJ–fakulteten, SLU
Katarina Schylberg, programsekreterare, IQ Samhällsbyggnad
Anders Svensson, arkitekt/senior advisor, CaseLab
Per Svensson, kulturskribent, Sydsvenskan
Karin Åkerblom, processledare, stadsutveckling, Uppsala
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.